MOHAMED OMAR: Ljusfester i mörkret. Islam skiljer sig från de två andra ”abrahamitiska religionerna”

En av de saker som jag saknade när jag var muslim var årstidsbundna högtider. Jag var ju inte bara namnmuslim eller muslim i teorin, utan levde faktiskt det muslimska livet. Jag var gift med en kvinna från en muslimsk familj och hade bra relation till hennes släktingar. Jag talar ju även deras språk.

De svenska högtiderna är färgade av årstiderna. Julen är snö och mörker, påsken är vår, midsommar är sommar och Alla helgons dag är höst. Varje högtid förknippas med olika färger, dofter, stämningar.

Islams kalender följer månen, vilket betyder att de föreskrivna högtiderna, eid, kan infalla när som helst under året. Naturpoesi inte har alltså inte någon roll i eidfirandet, vilket utför en stark kontrast mot de svenska högtiderna där naturpoesin är central. Det naturpoetiska finns inte bara i dikter och sånger utan också i hur vi tänker, känner och pratar om högtiderna.

Att islams högtider kan infalla när som helst och inte har något samband med landskapet där muslimen befinner sig, gör att fokus kan läggas på det religiösa budskapet. Ingen ”naturdyrkan” kan skymma det. Där finns inga traditioner, sånger och dikter knutna till ljus och mörker, värme och kyla, naturens död och pånyttfödelse.

Både kristendomen och islam är universalistiska religioner som gör anspråk på att besitta den enda sanningen och som vill omfatta hela mänskligheten. Men kristendomen har i högre grad kunnat anpassa sig till olika kulturer. De kristna högtiderna har sammansmält med högtider som redan fanns före kristnandet. Jesu födelsedag firas ungefär vid vintersolståndet, påsken vid vårdagjämningen och midsommarafton, som de kristna ”döpte” till St Johannes dag, vid sommarsolståndet.

Jag har tittat på de judiska högtiderna för att se hur de förhåller sig till årstiderna. Det verkar som att högtider som vi förknippar med bibliska berättelser går mycket längre tillbaka i tiden. När man läser om den kristna påsken får man veta att den bygger på den judiska påsken som firas till minne av judarnas uttåg ur Egypten.

Vad som sällan nämns är att den judiska påsken i sin tur sannolikt bygger vidare på en ännu äldre vårfest. På samma sätt som det i europeiska länder fanns vårfester före kristnandet, då den så att säga ”döptes” och fick en ny innebörd, så firade judarnas förfäder en fest vid vårdagjämningen, vars innebörd förändrades när berättelsen om Moses kom till.

En mindre judisk fest, chanukka, firas ungefär vid vintersolståndet. Festen har dock växt i betydelse hos blivit en sorts judisk motsvarighet till julen. Amerikanska presidenter brukar önska både ”Merry Christmas” och ”Happy Hanukkah”.

Chanukka är även känt som ”ljusets fest” och varar i 8 kvällar i november eller december. Varje kväll tänder man ett ljus i en åttaarmad ljusstake. Att fira en ljusfest under årets mörkaste tid, visst låter det bekant? På samma sätt som påsken, så har också chanukka fått sin förklaring i en biblisk berättelse, nämligen berättelsen om Judas Mackabeus återinvigning av Jerusalems tempel år 164 f.Kr.

Det finns oerhört mycket skrivit om påsken, chanukka och andra judiska högtiders ursprung och historia. I min spaning har jag bara skrapat på ytan. Ämnet är intressant, eftersom det visar att islam är den enda av de tre så kallade ”abrahamitiska religionerna”, som helt saknar högtider med koppling till vinter- och sommarsolstånd, höst- och vårdagjämning.

Varje år när julen nalkas blir jag medveten om hur jag som svensk är präglad av årstiderna. De bestämmer så mycket av ens humör och känslor, och har format ens minnen.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Mohamed Omar