Flera debattörer har tagit starkt avstånd från idén om återvandring. De använder ibland mycket starka ord, som till exempel ”etnisk rensning”.

Återvandring är dock redan en grej. Gå in och kolla på Migrationsverkets hemsida. Invandrare som vill flytta hem kan få bidrag.

De som nu uttalar sig till stöd för återvandring, framför allt SD och dess vänner, vill alltså inte införa något nytt. De vill bara öka bidraget för att hjälpa fler att ta steget.

Jag känner många invandrare som är olyckliga i Sverige. De avskyr de mörka och kalla vintrarna. Jag minns en irakisk vän som sa till mig: ”Sverige är som en grav på vintern”. Han lyckades så småningom bli permanent sjukskriven, vilket gjorde det möjligt för honom att flytta hem till Irak med bibehållna svenska bidrag. Han fick det bästa av båda världar.

Det som gör att invandrare som mår dåligt i Sverige ändå väljer att stanna är den ekonomiska tryggheten. Här får man sina grundläggande behov tillfredsställda. För det är man beredd att offra en stor del av sitt psykiska välmående.

De som nu går till starkt angrepp mot idén om återvandring, bryr sig inte folk som min irakiska kompis. De bryr sig inte om alla invandrare som lider av att leva i ett främmande land, avskurna från släkt och vänner. För många muslimer är det extra svårt. Islam är en religion som bygger mycket på gemenskap, på broderskap. Man ber tillsammans i moskén. Man besöker varandra och tar hand om varandra. Man håller koll på varandras moral. När det ropas ut till bön rör sig folk i skaror till moskén. När någon dör begraver man honom eller henne tillsammans.

I Sverige förlorar man allt detta. Men inte bara det, svenskarna tycker inte om religion i allmänhet och islam i synnerhet. Man är misstänksam mot ramadan och sjalar och att pojkar och flickor ska hållas åtskilda.

Föreställ dig en irakisk familj med fyra barn som lever på bidrag i Sverige. Om man gav dem en klumpsumma så att de kunde etablera sig i hemlandet skulle de bli glada och svenskarna skulle spara pengar. Låt oss säga att föräldrarna har 30 år kvar att leva. Även vi gav dem hela fem miljoner kronor för att återvandra, vilket jag inte säger att vi ska göra, skulle vi ändå landa på en mindre slutnota än om de skulle ha fortsatt leva här.

Så varför är motståndet så starkt från vissa? Vill de inte att dessa invandrare som vantrivs i Sverige ska få en möjlighet att må bättre?

Min teori är att de egentligen struntar i invandrarnas välmående. Jag tror att de driver på för en generös invandringspolitik av egoistiska skäl. Dels håller invandringen igång, och ökar omsättningen i, det välfärdsindustriella komplexet som många invandringsvänner lever på. Dels kan man genom att stödja en generös invandring framställa sig som en bra människa och höja sin sociala status. Ett annat skäl är att man använder invandringen för att förgöra Det Gamla Sverige, som man avskyr.

Man har en idé om ett mångkulturellt samhälle, och det ska man skapa. Det spelar ingen roll om invandrarna mår dåligt. Och att svenskar skulle må dåligt av det, ja, då är det ”rasism”. Om svenskar säger att de mår dåligt i Det Nya Sverige, får de ingen medkänsla från de goda. Nej, de blir arga på dem. De ser dem som fiender.

Invandrarna används av de goda för att bygga sitt utopiska samhälle. Många av invandrarna röstar också på de godas partier eftersom det ju är samma partier som vill dela ut bidrag. De är ett vapen i den svenska, inrikes maktkampen.

Jag kan redan nu avslöja för de goda, att utopin som de drömmer om kommer att se ut som våra utanförskapsområden gör idag – fast värre. Alltså de områden där de goda inte vill bo. Nej, där ska de som röstar bo, inte politikerna som de röstar på. Politikerna vill bo i trygga (det vill säga svenska) områden.

De godas invandringsvurm är, misstänker jag, alltså till stor del egoism förklädd till altruism. Det är därför de inte vill göra olyckliga invandrare lyckliga genom att hjälpa dem att återvandra. Nej, de ska stanna här och utnyttjas för olika syften som gynnar de goda.

De älskar knappast invandrarna, som ofta är mer konservativa än de ”högerextremister”, och mer rasistiska än de rasister, som de jagar i Sverige. Men min fiendes fiende är min vän.

De goda pratar nästan alltid om invandrare i samma andetag som de pratar om högerextremism och rasism. Deras försvar för invandrarna är nästan alltid även en attack mot högerextremisterna, deras politiska motståndare.

Återvandringsgrejen påminner mig om en god svensk kvinna jag kände. Hon hade mött en flicka i Afrika som hon ville adoptera och ta till Sverige. Flickan var redan femton år gammal och hade ett liv som hon trivdes med. Hon gillade sin kultur. Hennes enda bekymmer var pengar.

Jag frågade den goda svenska kvinnan om hon inte skulle kunna göra mer för flickan genom att skicka henne pengar varje månad. Då skulle ju flickan få leva kvar med sin familj och sina vänner och den kultur hon gillade, och samtidigt få sina ekonomiska problem lösta.

Den goda kvinnan blev tyst. Hon förstod att jag genomskådat henne. Det handlade inte om att hjälpa flickan, utan om att hjälpa sig själv. Hon ville ha henne hos sig, även om flickan själv skulle må bättre i hemlandet hos sin riktiga mamma.

Flickan kanske till och med skulle få ett bättre liv i sitt afrikanska hemland. Jag vet att de har bra privatskolor i det landet med strikt disciplin. All undervisning sker på engelska.

Jag tänker också på ett vanligt muslimskt argument för månggifte. Jag debatterade med en muslim en gång. Då sa han att månggifte var ett sätt att hjälpa föräldralösa flickor. Hon fick en man som tog hand om henne. Hon fick mat och kläder och ett tryggt hem. Då svarade jag: ”Men du kan väl hjälpa den föräldralösa flickan utan att ha sex med henne?”

Då blev han, liksom den goda svenska kvinnan, tyst.

Klicka här för att lika min sida på Facebook.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon