PATRIK ENGELLAU: Håhå, jaja

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson har låtit sig intervjuas av SvT-journalisten Anders Holmberg som på några punkter drog ned brallorna på ministern. Bland annat visade Holmberg citat från 2008 där Johansson förkastade de folkpartistiska idéer om språkkrav för beviljande av medborgarskap som Johansson nu vill införa. Då ansåg Johansson att språkkrav för medborgarskap var en ”magnet för främlingsfientliga väljare”. Detta, sa ministern, var ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet”.

Nu gottar sig Sverige åt Anders Holmbergs rättfärdiga avslöjande av Johanssons falskhet. Jojomänsan, ministern vänder kappan efter vinden så det syns. ”Den som sa´t han va´t!” Till och med Dagens Nyheters ledarsida grips av behärskad extas:

Slutsatsen blir förstås att Johansson inte bara bytt sakpolitik, för makthavare som gör det när fakta förändras förtjänar faktiskt en liten guldstjärna. Nej, han har även bytt ut sina grundläggande värderingar på ett sätt som är bedrövligt i sin utstuderade ömklighet.

Jag är ledsen om jag stör den uppsluppna feststämning som har framkallats av två träffar mitt-i-prick på en gång: åsynen av en journalist på statstelevisionen som gör sitt hemarbete och ställer några bra följdfrågor samt en ålhal politisk makthavare som får slingra sig i rutan.

Men som jag ser det har ingenting hänt annat än att Johansson har justerat sin uppfattning några obetydliga snäpp för att folk ska tro att det är förnyelse på gång i politiken. Framför allt kommer ingenting att hända. Så här skrev jag i en likartad situation för fem – 5! – år sedan:

När jag träffar mina polare och pratar om ledande svenska politiker så hamnar vi ofta i spekulationer om hur dessa tänker. För att konkretisera tankarna brukar jag föreslå att vi resonerar om Morgan Johansson, men det hade lika gärna kunnat vara någon annan framstående ledare.

Startpunkten för resonemanget är den över tiden stadigt oföränderliga klyftan mellan vad jag och polarna uppfattar som verkligheten och vad Morgan Johansson säger. Jag och polarna menar att den objektiva verkligheten inom ett av detta statsråds ämbetsområden – migrationen – kännetecknas av för varje dag mer uppenbara sönderfallstendenser eftersom problemen hopas medan Morgan Johansson fortsatt underlåter att presentera något som påminner om en lösning. Varken jag eller polarna tror att det finns en enkel lösning, men detta gör det desto mer angeläget att statsrådet erkänner problemets existens och förhåller sig till det.

Men det gör han inte. Det är därför vi spekulerar. Hur tänker han?

Han tänkte redan då att han skulle föra medborgarna så långt bakom ljuset som det behövdes för att han och den övriga regeringen skulle kunna sitta kvar trots att de inte avsåg att börja lösa nationens problem. Fem år senare är det samma sak. I SvT-intervjun förklarar han att regeringens politik lett till ett avsevärt minskat inflöde av migranter sedan toppen 2016 med 163 000 asylsökande. Han räknar med att varken Anders Holmberg eller tevetittarna kolla Migrationsverkets statistik. Det är sant att antalet asylsökande har blivit färre men migranterna kommer i ökande utsträckning under andra rubriker än just asylsökande och därför är det mer rättvisande att redovisa antalet beviljade uppehållstillstånd. Se själv här. Hämta excelfilen Översikt av beviljade uppehållstillstånd 2009–2020. Beviljade asyltillstånd sjönk visserligen från 71 tusen år 2016 till 10 tusen 2020 men det totala antalet beviljade uppehållstillstånd bara från 151 till 89 tusen. Att som Morgan Johansson koncentrera sig på just asyltillstånden ger en missvisande bild. För övrigt beror minskningen troligen mer på att grekerna skyddar sin kust än något som den svenska regeringen gjort.

Sedan har vi det där med språkkrav som tycks fylla så många människor med entusiasm. Det är klart att det blir lättare att få jobb och därmed att integrera sig om man pratar svenska. Men problemet är nog att många migranter inte är tillräckligt sugna på ett riktigt avlönat arbete för att de ska utsätta sig för besväret att lära sig svenska, ett udda språk som talas av en tiondels procent (plus ett antal finländare) av världens befolkning och som nästan ingen lär sig av andra skäl än nödtvång. Ett statligt språkkrav måste förenas med ett borttagande av alla försörjningsbidrag för att fungera som ett trovärdigt incitament. Men det säger Morgan Johansson inget om eftersom välfärdssystemet är den gren som dagens politikervälde sitter på och som därför ska hållas intakt.

Under de senaste decennierna har vi lärt oss att politikernas utspel och löften inte är avsedda att leda till någon förändring på allvar utan bara sken av förändringar som eventuellt skulle kunna komma någon gång i framtiden.

Bli inte för uppspelt för att Morgan Johansson får svettas lite i en tevestudio. Det enda som händer är att du blir uppspelt och en kort stund återfår hoppet om att något kanske inträffar på allvar nu när Johansson fått svettas. Men inget kommer att inträffa utom kanske några ytterligare miljarder till SFI. Det handlar bara om ett tillfälligt spel där Johansson svettas och du blir uppspelt. Inget mer. Det är bara Dagens Nyheters ledarsida som tror att det skett någon stor förändring på riktigt och att Johansson faktiskt ”bytt ut sina grundläggande värderingar”.

Patrik Engellau