Jag skrev nyligen en artikel här på DGS med rubriken ”Släpp rasismen fri”, en anspelning på Hasse och Tages film ”Släpp fångarna loss – det är vår!”. Dagens rubrik är en fortsättning på Hasse och Tages filmrubrik nu med en anspelning på ett rättsväsende som inte levererar bl.a. därför att man följer Hasse och Tages filmrubrik och släpper fångarne loss genom omfattande straffrabatter.

Men det är mycket mer än så som fallerar inom rättsväsendet. Med rättsväsendet menas politiker som stiftar lagar, domstolsväsendet, poliserna och kriminalvården.

Rättsväsendet får inte godkänt med hänsyn till följande:

Epidemin av skjutningar. Vardagsbrott tas inte upp. Folk anmäler inte ens brott. Man tycker att det inte tjänar någonting till, om det nu inte behövs för försäkringen. Polisen klarar inte ens alla gånger att komma under pågående brott. Folk inskränker sin rörelsefrihet, mest kanske kvinnorna. Men även en tonåring måste vara på sin vakt i vardagen. Ett invandrargäng med attityder och det gäller att hålla sig undan, en fjärran miljö för dagens pensionärer som kunde röra sig obesvärat i ett dåtida Sverige som nu framträder som en idyll. Tullare låter baltiska ligor föra ut stöldgods mitt framför deras ögon. Utblottade bilmålvakter står som ägare till tusentals bilar som parkerar hur som helst utan att betala böter för det.

Den bristande uppklarningsprocenten bekymrar uppenbarligen inte rättsväsendet i tillräcklig omfattning. Annars skulle rättsväsendet ju jobba utifrån mera genomgripande och mera drastiska insatser såsom att tillmötesgå det ofta framförda önskemålet om sänkta beviskrav vilket kan sägas motiveras av att vaneförbrytarna springer lösa på våra gator. Juristernas prioritering ligger på att misstag inte får ske. Hellre fria än fälla. Ett exempel på detta är en nyligen timad dom: den 7 sep 2021 frikände hovrätten en av tingsrätten dömd mördare, ingen duvunge i övrigt, trots att dennes DNA fanns på patronhylsor och offrets blod fanns på dennes jacka. Enligt hovrätten var det inte utom rimligt tvivel att det kunde finnas alternativa förklaringar till dessa för den åtalade ytterst besvärliga omständigheter. Samnytt skriver ganska utförligt om domskälen. Det fick folk att explodera i kommentarsfältet. En skrev: ”alternativa förklaringar kan ha inneburit att utomjordingar valde att bära denna jacka, när de sköt offret”.

Det betonas att Sverige är en rättsstat vilket betyder att man ska som individ kunna lita på att bli schysst behandlad av rättsväsendet. Inget fel i det, problemet är bara att brottsligheten svämmar över, inte minst den grova brottsligheten och då kanske man borde se över hur effektiviteten kan öka, även då på bekostnad av juridisk kvalitet och juridiskt finlir, det vill säga hur rättssäker har man råd att vara? Kanske sänka ambitionsnivån även om det får jurister att rysa? Balansen borde vara fler poliser på gatan, fler brottsutredningar och mindre juridiskt finlir liktydigt med absolut rättssäkra processer, kvantitet före kvalitet helt enkelt.

Längre straff borde vara en given sak för högre brottseffektivitet. Inlåsta vaneförbrytare begår inte brott. De längre straffen bör reserveras för just vaneförbrytare, ungefär som det nu kan vara på gång med extra hårda straff för gängkriminella. Med dem inlåsta försvinner många brott. Tre halvallvarliga brott och det därefter borde handla om 20 års inkapacitering. Det håller dem borta från gatorna vilket borde vara samhällets mål. Det bör alltså vara raka motsatsen mot den straffrabatt som idag ges vid många brott. Detta ställer krav på betydligt utökade förvaringsutrymmen för att ta hand om tillströmningen av alla livsstilskriminella som avlöser varandra när det uppstår vakanser inom de brottsliga leden. Interneringsläger som borde fungera bra blir då tyvärr en kväljande tanke för etablissemanget: interneringsläger i den humanitära stormakten! Norge hyr fängelseplatser i Holland. Kanske en bättre lösning.

Löpande bandprincipen bör införas i form av jourdomstolar för vaneförbrytare och för enklare brott av medelsvensson. Om man lyckas gripa en livsstilskriminell i samband med brott tas anonyma vittnen upp varvid jourdomstolen dagen efter avkunnar dom om förutsättningarna för det är tillfyllest. Anonyma vittnen är nödvändigt i dagens Sverige. Risken är för stor att vittna mot gäng- och klanmedlemmar.

Man kan också diskutera vaneförbrytarnas likhet inför lagen. Ingen invandrare har hittills trots grova påhopp blivit fälld för hets mot svenskar. Där gäller inte likhet inför lagen.

Det juridiska finliret är inte heller effektivt när man ska försöka fastslå vem som gjorde vad i exempelvis ett rån med tre rånare mot en. Kan man inte fastslå vem som utförde det grövsta våldet går hela gruppen fri från att bli anklagat för just det grova inslaget. Kollektiva straff bör därför införas för brott där flera deltar i ett gemensamt dåd. Då vet de kriminella vad som gäller: antingen sticker man ifrån sina rånarkompisar eller så stoppar man den värste sadisten för att slippa riskera att bli dömd för en allvarlig våldshandling. Detta må vara populistiskt men torde ha stor uppbackning i de breda lagren, i naturrätten.

Enligt en invandrarvän boende i förorten är utvisning det man fruktar mest. Därför bör familjer utvisas om deras telningar inte sköter sig och om de har medborgarskapet kvar i hemlandet. Detta kan vara den enskilt effektivaste åtgärden för att stoppa rekryteringen till de kriminella gängen.

Jurister ses nog dessa tankar och förslag som väl förenklade, rentav som råpopulism. Poliserna är nog mer förstående, åtminstone för de poliser som dagligdags möter de kriminellas råhet och ondska. Undantaget torde pk-bältet inom poliskåren utgöra. För politikerna, lagstiftarna betraktas nog tankarna också som väl tuffa och icke överensstämmande med rättsstaten – och med den humanistiska stormakten. De politiska undantagen till detta hittas höger ut och då förmodligen bland Sverigedemokraterna.

Gemene man vill kunna röra sig fritt och få ha sina saker i fred.

Rättsväsendet med juristerna i spetsen vill nå den bästa juridiska behandlingen av brottsmål.

Det föreligger med detta en gigantisk målkonflikt. Denna målkonflikt förklarar rättsväsendets dilemma med sina höga kostnader och låga effektivitet.

Juristerna måste därför ut på banan och ta debatten och förklara hur rättsväsendet kan bli effektivare. De måste helt enkelt kavla upp skjortärmarna och se till att brottsligheten minskar. Rättsväsendet levererar inte. Det är mycket allvarligt för vilket samhälle som helst.

Se där, det var några brottsbekämpande förslag och tankar, förvisso författade på kammaren. Flera av förslagen är uppsnappade från nätet.

Om M, SD och KD kan enas om ett kriminalpaket i linje med detta och om skjutningarna består när det är dags för val, kommer de att vinna valet. Tro mig.

Åke Thunström är sedan barnsben intresserad av politik. Han har jobbat som datachef, marknadsansvarig och nationell samordnare för bredbandsbaserade stadsnät. Pensionär. Är nu ordförande för Föreningen för Medborgarperspektiv.se. Detta skrives i egenskap av privatperson.