Stefan Löfven har meddelat att han kommer att avgå som både partiledare och statsminister. Det är inte det lättaste, särskilt inte som han oförtrutet har jobbat på att göra det bästa för Sverige, men ändå. Det har dock varit sju fantastiska år, sa statsministern.

Sju fantastiska år? Not from where I’m standing. Okontrollerad migration, skenande brottslighet, rekordmånga skjutningar, fattiga pensionärer, bilförlossningar, välfärdsbedrägerier, organiserade tiggarligor, poliser som knäböjer för våldsamma demonstranter, fjäsk för islam och samarbete med islamister, myndighetsterminatorn Dan Eliasson som en ondskefull följetong, brunsmetning av oliktänkande och samarbete med Annie Lööf, vars hat mot arbetarrörelsen endast överträffas av hennes många infantila yttranden. Behöver jag fortsätta?

Stefan Löfven har ingenting att slå sig för bröstet över. Ingenting alls. Och hade han varit något mer hederlig hade hans tal kanske låtit något åt det här hållet:

”Hej folket!

Det är er statsminister, herr Löfven som talar. Efter sju år som statsminister – sju år av ständiga misslyckanden, kohandel med partier som ligger så långt från den socialdemokratiska ideologin som tänkas kan, överanvändning av menlösa floskler och mycket annat som varit förödande för svenska folket – har jag nu skaffat mig så pass många viktiga kontakter så att jag kan dra mig tillbaka från politiken och istället satsa på en schysst karriär inom näringslivet. Jag ser fram emot sköna dagar som ledamot i mängder av spännande styrelser. Tanken är att Ulla och jag snart ska kunna flytta till ett sörmländskt gods likvärdigt med Görans och Anitras. Det är vi värda!

Partiet jag lämnar har föga gemensamt med det socialdemokratiska parti som en gång bidrog till att skapa ett folkhem och ett tryggt Sverige. Vi har bit för bit raserat det vi en gång var med och byggde, och vi har gjort det för att vi faktiskt tycker att vi har den rätten. Vi är bäst, ingen protest. Den som tycker annorlunda är fascist, javisst.

Vi visste redan 2015 att majoriteten av svenska folket inte ville ha någon ohejdad invandring, men eftersom vårt parti har krympt så mycket, och fortsätter krympa, så behövde vi ett större väljarunderlag och vad kan väl vara bättre en tiotusentals nya svenskar? Om man bara lär dem redan från början att det är vi socialdemokrater som betalar ut bidrag – och ser till att de inte har några större chanser att få jobb – så blir de till sist våra trognaste väljare.

Men vi öppnade förstås också gränserna för att visa er, folket, att vi gör som vi vill. Särskilt angeläget blev det eftersom så många av våra väljare gått över till Sverigedemokraterna. Sådant måste straffas! Eller, straffas och straffas… Jag ser det mer som hård men nödvändig uppfostran av olydiga barn. Ni ska inga andra partier hava utom vårt!

De flesta av mina ministrar har varit rätt inkompetenta. Många av dem twittrar mer än de jobbar men det spelar ingen roll. I vårt parti behöver man inte besitta några särskilt kunskaper, eller vara särskilt bildad. Det räcker med att man varit med i SSU sen tolv års ålder och kan rynka pannan och uttrycka sig grötmyndigt när tillfälle ges. Mycket mer behöver man faktiskt inte kunna. Inte behöver man ha haft ett vanligt jobb heller. Jobb är ju till för dem som ska hålla oss politiker under armarna medan vi skapar våra karriärer genom att låtsas bry oss om landet.

Ibland har jag faktiskt lekt med tanken att vi borde lägga ner partiet helt och hållet. Vi har ju faktiskt ingen ideologi längre. Inga visioner heller. Det mesta som kommer över våra läppar är floskler. Men vad ska alla våra förvuxna SSU:are göra då? Ta vanliga jobb? Nej, det skulle aldrig gå. De flesta av dem har varken utbildning eller yrkeserfarenhet.

Socialdemokraterna måste alltså harva vidare, trots bristen på ideologi, solidaritet och kärlek till nationen. Men jag är glad att jag slipper ta ansvaret. Jag önskar min efterträdare lycka till och går vidare i belåten visshet om att jag har kunnat lägga undan en bra slant för framtida behov. Och det är väl ändå det som är det viktigaste med att arbeta politiskt?”