MOHAMED OMAR: Sherlock Holmes möter Karl Marx

Konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) anslöt sig till till ockultistiska och anarkistiska kretsar i Paris i slutet av 1800-talet.

Hans förnamn var från början John, men som ung vuxen bytte han, under inflytande av ryska författare, till den ryska formen av namnet.

I sin biografi över Aguéli (två volymer 1940 och -41) skriver konsthistorikern Axel Gauffin, att Aguéli var ”uppfylld av den ryska litteraturens mästerverk, av Dostojevskij och Turgenjev men också av alla de nya ideerna i det väldiga, jäsande samhället, Tolstojs och Kropotkins land.”

I samma verk hittar man en liten not om att Aguéli 1891 for till London och att han där ska ha träffat furst Kropotkin. Av denna magra upplysning gjorde Göran Tunström en pjäs för Radioteatern som sändes 1972 med titeln ”Träffade också furst Kropotkin”.

Ivan Aguéli

I boken Det stolta tornet (1983) beskrivs den ryske fursten så här av populärhistorikern Barbara Tuchman:

”Denna behagfulla person, som brukade gå konventionellt klädd i den viktorianske gentlemannens svarta bonjour, var en kompromisslös förespråkare för nödvändigheten av våld.”

Aguéli kan ha besökt Kropotkin i hans lilla hus i Hammersmith, ett borgerligt och tryggt samhälle strax utanför London, varifrån fursten skrev eldiga hyllningar till våldet för tidningen La Révolte. Men han kan också ha träffat honom på ett av hans anarkistmöten i källaren vid Tottenham Court Road. Kropotkin hoppades på ett blodigt storkrig som skulle krossa den gamla världen och bana väg för anarkismens seger. Han förespråkade propaganda med ”tal och skrivna ord, med dolk, revolver och dynamit”.

En bild av stämningen i London får man i den franske författaren Alex Lecayes Holmespastisch Marx möter Sherlock Holmes (1981, svensk översättning 1984), i vilken mästerdetektiven säger:

”London, den enda demokratiska huvudstaden i den gamla världen, var, och är i ännu högre grad än tidigare, fyllt av en brokig, kosmopolitisk samling flyktingar, intrigörer och anarkister från alla håll och kanter, var och en skuggad av åtminstone en spion, utsänd av den regering de bekämpade.”

London som tillhåll för exilradikaler skymtar också i det första Holmesäventyret En studie i rött (1887) där någon skrivit ”rache” i blod på mordplatsen. Det är tyska för ”hämnd” och misstankarna för mordet riktas först mot tyska, hemliga socialistiska sällskap.

I Lecayes pastisch är det alltså Holmes och inte Watson som är berättare. Watson är inte med över huvud taget, vilket är trist. Holmes beskriver Karl Marx i frenologiska termer:

”Ovanför de tjocka ögonbrynen välvde sig en väldig knottrig panna, lätt kal högst upp. Den kolossala hjärna som doldes bakom denna panna måtte utveckla en oerhörd intelligens.”

När Karl Marx ska förklara sin forskning för Holmes jämför han sig själv med Darwin. ”Men mitt speciella forskningsområde”, säger Marx, ”är den samhälleliga kemin, det mänskliga samhället i utveckling, på samma sätt som Darwin studerade arternas utveckling. Detta område, människosamhället, är precis lika komplicerat som och ännu mer föränderligt än de mest raffinerade kemiska föreningar.”

Den jämförelsen har Alex Lecayes sannolikt tagit från Friedrich Engels tal vid Marx’ grav på Highgatekyrkogården den 17 mars 1883.

”Precis som Darwin upptäckte den organiska naturens utvecklingslag”, sade Engels, ”upptäckte Marx den mänskliga historiens utvecklingslag. Det enkla faktum, tills nu dolt bakom en ridå av ideologi, att mänskligheten först av allt måste äta, dricka, ha skydd och kläder, innan den kan ägna sig åt politik, vetenskap, konst, religion etc.; att därför produktionen av de omedelbara materiella medlen, och därmed graden av ekonomisk utveckling som ett givet folk har uppnått eller som uppnåtts under en given epok, formar grundvalen på vilken de statliga institutionerna, de juridiska begreppen, konsten, och även de religiösa föreställningarna som det berörda folket besitter, har utvecklats. De senare måste därför bli förklarade i ljuset av de tidigare, istället för tvärtom, som hittills varit fallet.”

Kropotkin

I romanen hotas Karl Marx’ liv av en rysk anarkist och han anlitar Holmes för att spåra upp och oskadliggöra sin nemesis. ”De har lejt en förvisad rysk anarkist”, säger Marx, ”en besynnerlig människa, ruinerad aristokrat, antisemit och utlänningshatare precis som alla ryssar, inblandad i en sjaskig sedlighetsaffär och beredd att göra vad som helst.”

Romanen är inte särskilt underhållande och intrigen är klumpig. Romanens behållning är i stället miljöskildringarna, romanfigurerna tecknade efter historiska personer, kommentarerna om anarkism, kommunism, Pariskommunen och andra saker.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Mohamed Omar