LENNART BENGTSSON: Att elda biomassa och köra bil på bioetanol hjälper inte klimatet 

I Runebergs dikt ”Högt bland Saarijärvis moar” blandar bonden Paavo bark i rågbrödet för att dryga ut kosten och överleva svälten. I dagens Sverige blandar man etanol i bensinen för klimatets skull och slippa drabbas av värmedöden.  

Så har skett, och i dagarna har vi fått höra genom media att från 1 augusti 2021 ingår tio procent bioetanol i den 95-procentiga bensinen. Förutom i riktigt gamla bilar och båtmotorer kommer allt att fungera bra och går det inte så kan man alltid använda 98-oktanig bensin som fortfarande är oblandad.   

Man meddelar att åtgärden har beslutats för att minska utsläppen av fossila växthusgaser samt att åtgärden ger ett större bidrag för klimatet än landets samtliga eldrivna fordon. Media och landets klimataktivister gläder sig samfällt. Men hur förhåller det sig egentligen?  

Det är helt korrekt att en ökad användning av biomassa för energiproduktion minskar behovet av fossilt bränsle men tyvärr minskar det inte koldioxidutsläppen. Det tar nämligen sin rundliga tid innan de utsläppta koldioxidmolekylerna återvänder till biomassan. I vårt land får vi räkna med en tid på åtskilliga decennier och i norr på tider som närmar sig ett sekel.   

På senare tid har världens klimataktivister gjort klart att drastiska åtgärder måste till om Parisavtalets mål skall klaras.  De antropogena koldioxidutsläppen måste därför snarast minskas kraftigt. EU:s senaste målsättning är att utsläppen skall ned till 55 procent av 1990 års värden år 2030 och då måste även koldioxid från biomassa minska. Det förhåller sig nämligen så att koldioxidmolekyler från kol, olja, naturgas och växtdelar är helt identiska och naturen har ingen möjlighet att skilja dem åt. Frågan är därför vilken av dessa energikällor som är bäst på att producera användbar energi och samtidigt ge små utsläpp av koldioxid.  

Som ett exempel på förbränning av bensin och kerosin (som flyget använder) kan vi använda isooktan, C8H18.  Med hjälp av luftens syre, O2, produceras 46 MJ/kg med koldioxid, CO2, och vattenånga, H2O, som avfallsprodukter.  Energiproduktion per koldioxidutsläpp uppgår till 15 MJ/kg koldioxid eller 67 kg koldioxid/GJ. Detta kan lätt beräknas för den som fortfarande minns sin skolkemi och Avogadros praktiska lag:  

C8H18 + 12.5 O2 = 8 CO2 + 9 H2O  + 46 MJ/kg   

Om man i stället använder etanol, C2H5OH, blir formeln:  

C2H5OH  +  3 O2 =  2 CO2 + 3 H2O  + 29.7 MJ/kg  

Här blir alltså energiproduktionen per koldioxidutsläpp 15.5 MJ/kg koldioxid eller 65 kg  koldioxid/GJ. För samma mängd skapad energi släpper alltså bioetanolen ut ungefär samma mängd koldioxid som isooktan. Skulle man ta sig till att elda ved blir det ännu värre för klimatet för då blir det – för att tala med bonden Paavo – ännu mer bark i brödet.  

Man har alltså, precis som för bonden Paavos barkbröd, knappast förbättrat produkten med den uppblandade bensinen och inte heller minskat koldioxidutsläppet. Att applådera detta som en framgång, som landets medier och klimataktivister gör, kan bero på att de inte satt sig in i läget. 

Istället skulle man kunna ha infört naturgas det vill säga metan, CH4, som förbränns efter formeln:  

CH4  +  2 O2 = CO2 + 2 H2O + 55 MJ/kg vilket ger 20 MJ/kg koldioxid (50 kg koldioxid/GJ)  

Det är förvisso inget problem att använda metanol eller etanol som bilbränsle om det är till fördel för valutabalansen eller kan produceras billigare än importerad bensin. 

Det skall dock inte presenteras som att underlätta till en klimatanpassning i Parisavtalet anda för det är knappast fallet. Här är det säkrast att satsa på elbilar och helst då inte på el som produceras av fossil energi eller biomassa. 

Förklaring:

1 MJ (1 million joule = 0,28 kWh)

1 GJ = 1000 MJ = 280 kWh

Lennart Bengtsson