PATRIK ENGELLAU: Kärnpunkten

Det heliga romerska riket av tysk nation befann sig i krig och förlorade nästan vartenda slag. Kaiser Fritz kallade till sig general Albert von und zu Kragenschlange-Wisshaven och bad om en analys. Generalen kom strax tillbaka och sa att det fanns tre möjligheter:

1 a. Att fienden är för stark

1 b. Att fienden är för slug, elak och ond

2. Att det är något fel på vår sida

Kaisern röt till och sa att Albert, den där punkten nummer två förstår jag verkligen inte. Vad menar du?

Generalen började svettas och svarade att det förstås bara var en akademisk punkt som syftade till att framhäva analysens grundlighet och verkligen inte skulle tas på allvar av Hans Königliche und Kaiserliche K. u. K. Hochheit.

Tur för dig, Albert, sa K. u. K.

Vi medelklassare befinner oss liksom det heliga romerska riket av tysk nation i ett ständigt förlorande krig mot PK-isterna. Nästan alla som jag talat med analyserar situationen ungefär som general Albert von und zu. Fienden har makten, fienden har pengarna, fienden är feg och omoralisk och lismande otäck. Fienden är, ursäkta att jag säger det, troligen oövervinnerlig. Att vår sida skulle ha några svagheter är inte ens en teoretisk möjlighet.

I själva verket, hävdar jag, beror våra förluster på att vi själva är fega och lata. Lättjan ligger i att vi inte orkar analysera den strategiska situationen. Vi vet till exempel inte vem fienden är. En del hävdar att fienden är socialisterna. Men vem är det? LO-anslutna arbetare som röstar på sverigedemokraterna? Företagsledare som driver privata äldreomsorgskoncerner och gärna vill ha högre skatter om det går till äldreomsorgen?

Andra säger att fienden är muslimska invandrare som lever på bidrag. Andra åter menar att våra värsta motståndare är schwabisterna i Davos-ligan som i sin tur är allierade med Big Pharma och WHO.

Men jag tänker inte tala om vår lättja nu utan om vår feghet (ja, ja, ibland är det inte lätt att skilja dem åt). Fienden har utvecklat en ideologi, PK-ismen, som har så starka och dominerande begrepp och teser att vi inte törs möta dem med vårt sunda förnuft ty vi litar inte längre riktigt på förnuftet trots att det (i samarbete med ansträngningen) alltid varit grunden för framsteget. Vi tror inte att det finns tillräckligt med sprängkraft i det sunda förnuftet och de demokratiska rättigheterna som exempelvis yttrandefriheten, äganderätten och näringsfriheten. Vi tror att de begrepp och de värderingar och de normer som en gång gjort Sverige till världens kanske mest framgångsrika nation har förlorat sin inneboende styrka. Jag undrar hur många av oss som i en debatt skulle våga argumentera att äganderätten eller yttrandefriheten gjort mer nytta för mänskligheten än hbtqi-rätten även om detta borde vara en självklarhet. (Nu måste jag nästan hålla i mig själv så att jag inte skriver något fegt inställsamt om att flera av mina bästa vänner är bögar.)

Jag säger inte att det alltid är enkelt att stå emot PK-ismens mentala våldtäktsförsök. Man är så van att bli tagen i rumpan att man inte upplever det som ett övergrepp utan som tillvaron själv. Jag kom på mig själv med att nästan underkasta mig en ofrivillig överrumpling när Dagens Nyheter nyligen drev en kampanj – ja, det var en kampanj – mot vårdcentraler och landstingsregioner som tillät patienter, även etniska svenskar, att välja vårdpersonal. Jag dagtingade med mig själv. Var jag rasist om jag tyckte mig ha rätt att välja läkare? Där lyckades fegheten nästan fälla mig. Sedan vällde förnuftets och de demokratiska värderingarnas klara bäckar genom min skalle och jag fick kraft att motstå attentatet.

Då insåg jag att vi medelklassare också behöver ett #metoo för att stå emot PK-isternas strukturella idémaktsordning även kallat försök till hjärntvätt. Men framför allt måste vi förhindra att fegheten tystar oss.

PK-isternas atombomb är värdegrunden, särskilt den centrala tesen om allas lika värde. Det räcker för det mesta att PK-isterna antyder liknöjdhet och kallsinne inför värdegrunden hos en vanlig medelklassare för att han ska skrumpna och skallra tänder av skräck ungefär som det var nog för en medeltida tortyrbödel att visa fram tumskruvarna och de glödgade märkjärnen för en misstänkt kättare. På senare tid, i samband med Försvarsmaktens Pride-annons, har vi sett flera exempel på hur darrande debattörer svär att de inte förkastat värdegrunden bara för att de ogillar att krigsmakten för Pride-flaggan som Sveriges banér.

Vet du vad värdegrunden – ”alla människors lika värde” – egentligen är? Inget annat än en unikt svensk felöversättning av första paragrafen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna där det i det engelska originalet står att alla människor har lika värdighet.

Alla människors lika värdighet är visserligen knepigt att förstå men det kan gå med lite ansträngning. Jag brukar tänka att det nog betyder, bland annat, att man ska visa respekt mot en stackars människa som leds till schavotten för att hängas. Om man tänker efter kan man säkert snabbt komma fram till fler exempel på att principen om alla människors lika värdighet är klart hållbar och efterföljansvärd.

Men allas lika värde är något helt annat. Det är ett obegripligt propagandanummer som kokats ihop inom olika myndigheter, särskilt Skolverket tycks det, ty Skolverket gör ett stort nummer av värdegrunden på sin hemsida och ägnar stor ansträngning åt att sprida dogmen i landets skolor.

Jag påstår att ingen vet vad allas lika värde skulle betyda. I varje fall lyckas inte Skolverket tydliggöra innebörden. I själva verket är värdegrunden en pappersdrake, ett läskigt men i verkligheten ofarligt monster som kineser använder till att skrämma barn.

Jag påstår vidare att alla PK-istiska teser växer ur denna (sannolikt avsiktliga) felöversättning. Varför multikultur? Jo, allas lika värde. Varför kompensation till samerna för skallmätning och undervisning i svenska? Jo, allas lika värde. Varför könsbyte för barn på skattebetalarnas bekostnad? Jo, allas lika värde.

Den dag vi medelklassare öppet deklarerar och vidhåller vårt avfall från värdegrunden har vi ryckt PK-isternas starkaste vapen ur deras händer. Den dag alla inser att de försöker bygga en humanitär stormakt på basis av en felöversättning kommer de att framstå som sagans nakne kejsare.

(Om du nu invänder att PK-ister i andra länder lyckas omfamna samma galna idéer som här utan hjälp av någon felöversättning så har du en poäng. Jag vet faktiskt inte precis enligt vilka filosofiska resonemang exempelvis engelska aktivister kommer fram till att de ska slänga statyer i vattnet.)

Patrik Engellau