Gästskribent ROBIN ERIKSSON: Stenkastning blir allt vanligare i den humanitära supermakten

För snart fyra år sedan skulle jag gå till gymmet. Klockan var 18 på kvällen. På min vänstra sida var det några lägenheter. På min högra sida låg kyrkan. Det var höst och mörkt. Plötsligt kom några stenar från vänster och flög mot mig med samma kraft som när NASA skickar upp en raket i Florida. En sten svischade förbi precis bredvid mitt vänstra öra. En annan sten kom 1,5 meter framför mig. En annan sten träffade min tumme med väldig kraft. Jag vände mig om och såg mot balkongerna för att se varifrån stenarna hade kommit. Balkongerna var folktomma även om dörren till en balkong stod öppen. Jag började gå mot gymmet igen. Då skrek någon fula ord till mig. Då jag vände mig om för att se vem det var hade han gömt sig igen.  

Nu i efterhand kanske det är märkligt, men jag gick vidare till gymmet och tränade benen då jag hade dragit på mig en tumskada. Folk som tränar gillar ej att någon stör deras planer. Jag tänkte nog även att i det nya spännande Sverige är det inget ovanligt att bli misshandlad på väg till gymmet och man får ej låta det störa träningen. När jag kom hem från gymmet kontaktade jag polisen. Poliserna sa att många hade fått stenar kastade på sig den dagen. Jag bor i en riktig småstad. Det var inte nyårsafton, julafton eller någon spektakulär dag utan en helt vanlig dag i en stad där det finns absolut ingenting som är intressant. 

Några dagar senare gick jag dit och kollade vilka som bodde i lägenheten med den öppna balkongdörren. Det var unga män med namn från den del av världen där vissa personer stenar otrogna människor. Polisen la ner ärendet då jag ej hade sett vem som kastade stenen på mig. Det kunde exempelvis ha varit en besökare i lägenheten. Senare fick jag besöka sjukvården. Jag fick göra övningar och ha en skena på handen. Det kommer klicka i min tumme för resten av livet och smärtan kommer och går.  

En annan man som är vaken på stenkastningsfrågan är journalisten Joakim Lamotte. Via internet såg jag när han besökte förorten Sätra i Gävle. I Sätra bor 10 000 personer. Det är en förort som har hälften bostadsrätter, radhus och villor. Halva förorten är hyreslägenheter där det bor kanske 85 procent personer med invandrarbakgrund. Lamotte besökte Sätra Centrum. På framsidan av Sätra Centrum ligger bostadsrätterna och sedan kommer radhusen och villorna. På baksidan av Sätra Centrum ligger problemområdet där politikerna tänker fixa integrationen. Det kom många svenskar dit och sa att de hade fått stenar kastade på sig själva och sina hundar. En kvinna hade blivit stenad i magen flera gånger när hon var gravid. Invandrarungdomar låg bakom stenkastningen. En av de mest populära kommentarerna på Lamottes video var denna (av Felix Johansson): 

Har vi problem med folk från Sydamerika? Nej, varför? Jo för dem sköter sig.  

Det är sant. Jag har besökt Sydamerika och Karibien. Den personlige tränaren på gymmet tjänade 650 kronor per månad. Poliser och lärare tjänade 1650 kronor per månad. Men latinamerikanerna var ointresserade av att tända eld på skolor, vandalisera kyrkor och kasta sten på vanligt folk och deras hundar. Alltså beror skolbränder, kyrkvandalisering och stenkastning i Sverige inte på socioekonomiska faktorer utan på religiös inriktning (en våldsam version av islam), kultur (amerikansk gangsterkultur) och antipati mot personer som ej tror på den ”rätta” religionen.  

Robin Eriksson är en funktionshindrad och kristen man. Den som vill kan swisha en gåva till 0760836744. 

Gästskribent