BITTE ASSARMO: Vi lever i de meningslösa manifestationernas tid

Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på meningslösa manifestationer. Godhetsyttringar som inte innebär några uppoffringar och inte leder till något annat än att personen eller personerna som ägnar sig åt det får massmedial uppmärksamhet och en chans att känna sig riktigt goda och präktiga inombords.

Ta Svenska kyrkans senaste klimatmanifestation, till exempel, Pilgrim’s Walk for Future. Så här presenterar arrangörerna – Vadstena Pilgrimscentrum, Linköpings stift i samarbete med Växjö och Lunds stift – denna tilldragelse:

Vi pilgrimsvandrar från Vadstena i Sverige till klimatmötet i Glasgow, Storbritannien, med en uppmaning till alla människor, inklusive oss själva, att ta jordens klimatnödläge på allvar. Vi behöver alla ta ansvar och agera nu för att hejda den globala temperaturökningen, det gäller individer lika väl som föreningar, kyrkor lika väl som företag. Vi måste hjälpas åt att förändra vårt sätt att leva för att uppnå noll-utsläpp av växthusgaser senast år 2050. Som en del av denna omställning uppmanar vi alla som på olika sätt är en del av Pilgrim’s Walk for Future att under sin vandring rannsaka sina liv, staka ut en personlig färdplan och sätta sig själva i rörelse mot ett mer hållbart liv.

Det här är ett typiskt exempel på den sortens meningslösa manifestationer som blir allt vanligare. Tror de verkligen på fullt allvar att det här kommer att påverka miljöförstöring och girig globalism i någon som helst positiv riktning?

Svårt att säga. En del av mig tänker att de gör det här för att de vet att de kommer att få positiv publicitet från ”rätt” håll och sannolikt också dra in redigt med slantar från olika företagare och andra organisationer som ser det här som ett bra sätt att marknadsföra sin ”klimatmedvetenhet”. Men det är ju faktiskt också fullt möjligt att de tror att det här initiativet är precis så världsförbättrande som de påstår. De mest frommas självbild är inte alltid verklighetsförankrad, om man säger så.

Självklart ska klimatvandringen helst också göras med redskap som kan köpas från det kristna förlaget Verbum. Det är liksom inte bara att göra en pilgrimsvandring, utan den ska ske med hjälp av den så kallade frälsarkransen, ett radband skapat av biskop emeritus Martin Lönnebo, och gärna också boken ”Hållbar vandring med frälsarkransen”, skriven av Pär Friberg och Magnus Myrberg.

På Verbums förlags hemsida står att läsa:

Författarna Pär Friberg och Magnus Myrberg ser fram emot att boken kommer användas i ett sammanhang som gynnar miljön och en mer hållbar planet. –Vi är så glada att få vara del av denna manifestation för klimatet och hoppas att allt fler ska få upp ögonen för hur våra inre liv och hållbar utveckling hör samman.

Kalla mig gärna cynisk men jag är rätt säker på att prio ett är att boken ska sälja. Varför annars skriva en bok överhuvudtaget?

Att jag är kritisk till det här initiativet innebär naturligtvis inte att jag tycker det är fel att engagera sig i miljö och klimat. Jag har inget emot pilgrimsvandringar heller. Så folk får gärna pilgrimsvandra både till och från Glasgow, och promenera i alla andra sammanhang också, om de känner för det. Men varför basunera ut allt med så självrättfärdigt eftertryck? Vad hände med Jesu ord om att be i avskildhet på sin kammare och allt det där?

Det försvann uppenbarligen någonstans på vägen. Allt ska istället ske i offentlighetens ljus. Refereras i sociala medier med text och bild. Göras så storvulet att alla ska slås av deltagarnas oerhörda engagemang. Allt, precis allt, måste synas – från packningen och vandringskängorna till de bedjandes slutna ögon.

Men det är inte bara kristna organisationer som hemfallit åt sånt här trams. Titta bara på Greta Thunbergs klimatmanifestationer – vad har de överhuvudtaget lett till annat än att ge Greta och hennes familj massmedial uppmärksamhet och skapa lukrativa projekt åt driftiga entreprenörer? Listan kan göras lång men en sak är säker: Vi lever i en tid av meningslösa manifestationer.

Bitte Assarmo