Gästskribent BIRGITTA SPARF: Vad är egentligen problemet?

Ekot (22/6 2021) rapporterar att i ”socioekonomiskt starka” Danderyd har 79 % av 40-64-åringarna fått sin första dos Covidvaccin. I det mer ”utsatta” Rinkeby-Kista är motsvarande siffra endast 46 %.

Vaccinationssamordnarna i Stockholm respektive Göteborg får uttala sig om vad som händer i de ”utsatta” områdena. I Stockholm har man ringt ut och erbjudit vaccin. Göteborg har förutom riktade insatser även extra vaccinatörer i dessa områden. I Rinkeby-Kista har man haft informatörer med olika hemspråk samt vaccinationsbussar. Man har gått ut med all information som tänkas kan på alla upptänkliga språk i alla tänkbara kanaler. SVT har varit därute flera gånger och gjort reportage om saken. Ändå vaccinerar folk sig inte.

Förstår de fortfarande inte vad de förväntas göra? Vill de inte låta sig vaccineras? Hur mycket extra resurser ska egentligen behöva läggas ner på alla dem som flyttat hit för att rädda vår välfärd och våra pensioner så att de slutligen förstår sitt samhällsansvar? Finns det någon övre gräns?

Massinvandringen skulle rädda oss från väntande demografisk undergång och ekonomisk misär. Ändå kan jag inte se att den på något område har resulterat i annat än nya kostsamma extrainsatser och speciallösningar som inte leder någonstans alls.

Vad är egentligen problemet? (Frågan är retorisk.)

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.

Birgitta Sparf