Utvärdera Löfven på självförsörjningen. Det skriver Fredrik Johansson i en krönika i Svenska Dagbladet. Och med 800 000 invånare som inte är självförsörjande är det sannerligen på tiden att Stefan Löfven får de riktigt svåra frågorna nu när valrörelsen 2022 sätter igång, och att han inte tillåts att arrogant avfärda alla frågor som ”käbbel”.
Hittills har Sveriges samlade journalistkår gjort ett rätt kasst jobb med att avkräva statsministern svar på alla tomma löften och floskler. När Stefan Löfven ryter till tiger journalisterna still. Som den forna fackpamp han är intar Löfven just den sortens odrägliga besserwisserattityd som råder inom fackföreningsrörelsen, men det är ju inte det som är det största problemet – utan journalisternas makalösa flathet.
Om Löfven alls får några frågor på allt sitt skryt om vad han och hans regering åstadkommit och åstadkommer så är de tama, lama och undergivna. Varför?
Sannolikt har detta, som så mycket annat, med Sverigedemokraterna att göra. Löfven kommer undan med vad som helst så länge han påpekar att det är för att minimera Sverigedemokraternas makt. Men det borde inte räcka som argument, inte för någon. Regeringens bisarra politik de senaste åren har resulterat i den ohejdade invandringen som nu gett oss nära 1 miljon invånare som inte kan försörja och gjort att vi idag har EU:s fjärde största arbetslöshet – allt för att hålla Sverigedemokraterna utanför de politiska samtalen. Det är inte ansvarsfullt – det är folkfientligt.
Twitteranvändarna är inte nådiga i sin kritik mot statsministern. Running bald supply chain man sammanfattar kritikerna i sitt inlägg:
Kommer ni ihåg när Löfven sa något som på riktigt gynnar Sveriges medborgare?
Ingen av de svarande minns. Däremot minns de mycket annat av Löfvens år vid makten:
”… många besvärjelser som ‘oacceptabelt’, ‘inte okej’ och sådant. ‘Sverige ska’ eller ‘Sverige ska inte’ är andra besvärjelser. De faktiskt politiska besluten och icke-besluten talar ett annat språk” skriver Twitteranvändaren Krister Nynabb.
Låt oss nu hoppas att Fredrik Johanssons krönika blir startskottet för en mindre menlös hållning när statsministern intervjuas i framtiden. Journalistkåren måste ta sitt uppdrag på allvar och uppmärksamma den allt större folkliga opinionen mot regeringen.
Hittills har journalistkåren främst sprungit regeringens ärenden och stått på regimens sida och hjälp Löfven, Mållgan och de andra maktgalna ministrarna i deras strävan att utmåla dissidenter som samhällsfaror (samtidigt som de gärna yttrar sig välvilligt om dissidenter i andra länder), men det är aldrig för sent att ändra sig och börja ägna sig åt vettig journalistik.
DET GODA SAMHÄLLET 