Munskydd för allmänheten funkar inte. En lång rad randomiserade, kontrollerade studier har funnit att effekt på att förhindra virusinfektioner saknas. Samtidigt belyser många studier munskyddets negativa effekter på hälsan.

Ingen lockdown, inga munskydd, skolor och förskolor upp till 16 år öppna. Ändå hade Sverige hade under 2020 en av de lägsta överdödligheterna i Europa (1). Flertalet länder som stängt ner och tvingat friska människor att bära munskydd lyckades inte bättre med att stoppa smittan. Internationella jämförelser till trots så kunde Sverige gjort betydligt mer för att skydda riskgrupperna. Men istället för krav på livräddande åtgärder, som att stoppa den livsfarliga karusell där upp till 30 olika hemtjänstpersonal går hem till samma vårdtagare, eller investeringar i fler IVA- vårdplatser har kravet på munskydd seglat upp som en politisk symbolfråga. Moderaterna vill rentav bötfälla oss som inte använder munskydd enligt rekommendation. Folkhälsomyndigheten har hela tiden varit skeptisk, på goda grunder.

Inom den medicinska vetenskapen används randomiserade, kontrollerade studier (RCT) som den högsta formen av bevis. Alla nya läkemedel och behandlingar måste genomgå sådana prövningar för att godkännas. När ett större antal studier finns tillgängliga kan dessa sammanfattas i en meta-analys som väger samman forskningsresultat och bildar basen för behandlingsrekommendationer. I Europeiska smittskyddsorganets (ECDC) senaste rapport hänvisas till hela 12 RCT (2). Resultaten från dessa är tydliga: bevis för att munskydd skyddar mot luftvägsvirus eller mot influensaliknande sjukdom saknas.

De flesta studierna är av förklarliga skäl gjorda innan den aktuella pandemin. Men i en stor RCT från 2020 fann danska forskare inget skydd från Covid-19 med munskydd (3). I debatten bortses tyvärr ofta från RCT:s och istället hänvisas till enstaka observationsstudier med lägre bevisvärde (se t ex Läkartidningen). Att regeringar runt om i världen tvingar sina medborgare att bära mask, även utomhus i det fria, med hot om dryga böter, är skrämmande och handlar om politik, snarare än vetenskap.

En av medicinens grundprinciper är: Först, gör ingen skada. Om vi inte vet vilken effekt en behandling har är det ofta bättre att avstå. Risken är annars att patienten tar skada, varför även de negativa effekterna av munskydd bör belysas.

Den största randomiserade studien på munskydd är gjord under pilgrimsfärden till Mecka under tre år (2013, 2014 och 2015). Det fanns en så kallat icke-signifikant skillnad: 40% högre risk att få en laboratoriebekräftad luftvägsvirus infektion om man tillhörde gruppen där munskydd var rekommenderat (4).

I en översiktsartikel från i år varnar en amerikansk forskare för syrebrist, stresspåslag och försämrat PH värde, vilket i sin tur är förknippat med en rad hälsorisker (5). Ett stort antal studier på sjukvårdspersonal visar att hälsoproblem såsom huvudvärk, acne eller andra hudutslag samt svårigheter att andas är vanligt (6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16).

Redan för 15 år sedan fann en studie på friska vuxna att munskydd påverkar hjärtrytm, temperaturberoende stress och upplevs obekvämt (17). En färsk studie från 2020 ger ytterligare anledning till oro: munskydd försämrar lungfunktionen och ger en ökad belastning på hjärtat vid träning. Något som en patient med hjärt- lungsjukdom kan ha svårt att kompensera för (18).

För barn utgör munskydd en särskild psykologisk hälsofara. Språkutveckling och det för mognandet så viktiga samspelet med föräldrar och lärare riskerar att skadas (19,20,21).

I vård- och omsorgsmiljö med många gamla och sköra har munskydd tillsammans med övrig vårdhygien en plats. För allmänheten saknas däremot positiva effekter samtidigt som det finns dokumenterade hälsorisker. Därför bör de inte rekommenderas men kan bäras frivilligt av den som vill.

Nils Littorin är doktor i klinisk mikrobiologi och partiledare för Malmölistan.