HITTAT PÅ NÄTET: Oscar I övertar styrelsen av Sverige

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Oscar I (1799-1859), var kung av Sverige och Norge från 1844 till 1859. Oscar I:s fullständiga namn var Joseph François Oscar, vilket på svenska blev Josef Frans Oscar. Kungen själv stavade sitt namn Oscar, medan det svenska kungahuset använder stavningen Oskar.

Oscars far, Jean Bernadotte, var gascognare från Pau i sydvästra Frankrike, och hans mor, Désirée Clary, som var född i Pinerolo i Piemonte i nordvästra Italien, härstammade från Marseille sydöstra Frankrike.

När Oscars far, som då var furste av Pontecorvo, 1810 föreslogs som tronkandidat för Sverige, framhölls att han redan hade en son som ett viktigt motiv för att väljas. Ett porträtt av den unge Oscar, som spreds vid valriksdagen i Örebro, fungerade som draghjälp för Bernadotte, som 21 augusti 1810 valdes till svensk tronföljare. Den 26 september fastställdes successionsordningen för hans ”äkta manliga bröstarvingar” och Oscar utsågs till hertig av Södermanland.

Oscar övertog Sveriges styrelse den 8 mars 1844. Han kröntes i Storkyrkan i Stockholm 28 september samma år.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Vid Oskar I:s tronbestigning skyndade sig prinsen av Vasa att inför de europeiska hoven avge en protest, vari han förbehöll sig sin arvsrätt till Sveriges tron. Konung Oskar svarade med en åtgärd, som gav ett sympatiskt intryck av frigjordhet från skuggrädsla. Han upphävde nämligen det förut gällande förbudet mot förbindelser med det avsatta kungahuset. Det var liksom signalen till den nya tid, som alla frisinnade hoppats på, så snart ”Framtiden”* skulle bestiga tronen. Av sin far hade Oskar ansetts alldeles för frisinnad och därför ej fått utöva något inflytande på styrelsen förrän under den gamle konungens sista år. Men i stället hade han begagnat sin tid som kronprins till att bereda sig för sitt kungavärv genom grundliga studier i olika samhällsfrågor. Särskilt intresserade han sig för reformer av folkundervisningen, för rättvisare strafflagar och mänskligare behandling av fångar. Sina åsikter på sistnämnda områden hade han till och med framlagt i tryck, ehuru utan författarnamnet utsatt, i en skrift ”Om straff och straffanstalter”. Kronprinsen gjorde sig där till tolk för de humanare åsikter på fångvårdens område, vilka under inflytande från Amerika höllo på att arbeta sig fram. Han såg i fången icke så mycket en farlig fiende till samhället som en olycklig medmänniska, vars fall kanske till stor del berodde på vidriga yttre omständigheter.

* Kronprins Oskar, som var frisinnad, brukade av sina anhängare betecknas med det förhoppningsfulla namnet ”Framtiden”.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelsen här

Redaktionen