PATRIK ENGELLAU: Är det nedstängningspolitiken eller befolkningens psykotiska tillstånd som skapar problem?

Inom coronapolitiken finns två alternativa huvudstrategier. Den ena är att hålla samhällena öppna så att ekonomierna inte ska ta för mycket stryk (eventuellt kompletterat med lite nedstängning så att inte vårdapparaten blir för stressad). Den andra strategin är att samhällena i möjligaste mån ska stängas så att folk inte träffas och smittan därför inte kunna spridas. (Jag har inte fattat om smittan därmed förväntas självförintas.)

Ingen vet riktigt vad den svenska strategin är eller har varit men det ska man inte skälla Tegnell för ty inget land har haft någon tydlig politik. Alla – och nu talar jag inte om Kina som knappt har haft några dödsfall alls vilket är svårt att tro på – har vacklat. Det verkar som om den svenska politiken har varit att hålla ekonomin öppen så mycket det går, kanske i det nästan outtalade syftet att uppnå flockimmunitet, med det tyvärr misslyckade bivillkoret att skydda de äldre.

Första halvåret 2020 visste världen inte om den rätt unika svenska strategin var den magiska formel som skulle visa vägen ur coronalabyrinten. Andra halvåret bestämde sig världen, sedan den studerat de svenska dödstalen, att Sverige inte hade lösningen. Gradvis utvecklades ett slags internationellt konsensus bland ledande politiker och framför allt ledande medicinsk personal att det är tryggast att luta mer åt nedstängningshållet. Den svenska regeringen skaffade sig extra rättigheter i form av en pandemilag att utfärda restriktioner (till exempel att restaurangsällskap på mer än en person ibland inte ska tillåtas).

Men i frågor som denna, där det rätta svaret ännu ej definierat sig, vilket det kanske aldrig gör, blir tillfälliga sanningar alltid utmanade. Så även sanningen om fördelarna med nedstängning. Det finns en internationell opinion, som troligen kommer att bli allt starkare, av innebörd att nedstängningar inte bara är fel svar utan dessutom akut skadliga. Budskapet är att nedstängningspolitiken tar livet av fler människor än den räddar.

Den svenske läkaren Sebastian Rushworth har haft en del inlägg i denna anda på sin blogg, till exempel här. Två svenska experter på global hälsa, Anna Mia Ekström och Stefan Swartling Peterson, har ställt samman statistik från UNICEF och UNAIDS och kommit fram till att det gått åt lika många människor, framför allt unga människor i u-länder, på grund av coronarestriktionerna som viruset tagit i i-länder. Sveriges Television har gjort ett långt program om faran med nedstängningar.

Men som för det mesta blir jag skeptisk. Är det verkligen order om nedstängningar som tar död på folk eller är det något annat, mer svårgripbart?

Det går att förstå att folk i Uganda svälter och att barn dör när regler utfärdas att hela ekonomin ska driftstoppas i flera månader. Det går att tänka sig att de svenska landstingskommunerna inställt stora cancerundersökningar för att vårdapparaten inte ska storkna och att en del cancerfall därför inte upptäcks i tid. Man kan möjligen begripa att små barn blir allergiska av att inte ha fått i sig tillräckligt med bakterier från andra människor på grund av smittspridningskontrollen. Så en del problem kan säkert skyllas på medvetna restriktioner.

Jag ser emellertid andra sociala mekanismer bakom många av de olägenheter som tillskrivs nedstängningar. När hjärtinfarktspatienter drar sig för att uppsöka sjukhus och därför dör i hemmet beror det inte på några myndigheters åtgärder utan på ett psykiskt tillstånd hos patienterna, närmare en bestämt panisk förskräckelse för coronat. Om det är något budskap som framträder klart i dessa reportage och utredningar så är det att befolkningen är skrämd, upprörd, ångestladdad, har sömnsvårigheter och anser att den är orättvist drabbad vilket är någon annans fel, oklart vems men troligen myndigheternas.

Vi befinner oss i ett slags krig. Det är inte ett krig mot ryssar eller tyskar eller någon annan mänsklig art utan ett krig mot en representant för virusriket. Människor och virus är olika men krigen har mycket gemensamt, framför all hur vi andligt förhåller oss till fienden. Det har exempelvis avgörande betydelse om vi är fulla av självsäkerhet och stridslust eller om vi är skotträdda och skallrar tänder så fort vi anar hans närvaro. Våra attityder till kriget och fienden bestäms till stor del av vad våra ledare säger till oss. Jag tror att ledningens budskap till oss vanliga soldater i det här viruskriget är förödande. Ledningen kan stå där och vackla mellan öppenhets- och nedstängningsstrategin men deras val gör inte så mycket skillnad när de i grunden ägnar sig åt att skrämma människorna för virusfienden.

Tänk dig att det vore andra världskriget och den engelska krigsledningen talade till det engelska folket och särskilt de engelska trupperna. Tror du det skulle leda till seger om ledarna formulerade sig som den svenska coronapolitikens beslutsfattare?

En tredje våg förväntas anfalla över Kanalen inom någon månad. Matematiska modeller från landets universitet beräknar dödstal på mellan två och trettio miljoner personer… Tyskarna har enligt uppgift utvecklat en supertysk soldat med 42 procents högre dödlighet… Den brittiska krigsledningen kan inte med gott samvete rekommendera stridshjälmar eftersom det inte finns några verifierade forskningsrapporter som vitsordar om hjälmarnas tillförlitlighet, det ska i så fall vara flergångshjälmar av typ IGKx43 eller högre… Krigsledningens tyskpolitik har varit att särskilt värna om de mest riskutsatta grupperna, det vill säga soldaterna. De flesta bedömare anser att denna politik misslyckats eftersom dödligheten bland soldater är betydligt högre än hos befolkningen i allmänhet… Det beräknas vara nästan omöjligt att kompensera för det tapp i livsinkomst som kommer att drabba de stridande trupperna eftersom de måste strida i stället för att studera… En brasiliansk mutant av den tyske soldaten hotar att kullkasta de senaste månadernas förhoppningar om att kriget skulle gå in i en lugnare fas… Flera soldater vittnar om att de står och stampar och inte kommer vidare i livet för att de inte kunnat resa hem från El Alamein för att ta farväl av sina döende föräldrar… ”Kriget tog liksom ifrån oss allt vad vi hade” rapporterar soldater enligt en studie av framstående psykiatriker. ”Man borde varit mer bestämd mot tyskarna från början, säger en flottist med psykoneurologisk diagnos”… 12,5-timmarspassen blev deprimerande och många soldater vågar inte söka hjälp… Trupperna beordras att smittsäkra sina telefoner inför nästa veckas förväntade drabbningar… Sexualläkare varnar för ökade övergrepp och våldtäkter under permissioner när soldaterna inte står under samhällets översyn… Per nu har vårt land dubbelt så många döda per miljon invånare som tyskarna… Krigshandlingarna måste begränsas även då vår sida har överläge för att inte riskera överbeläggning på fältsjukhusen… Många civila får lida när krigskostnaderna börjar tära på resurser som skulle ha gått till försörjningsstöd… Utrikesministern skickar propå till Hitler om att fortsätta kriget på Zoom… Uniformerna till soldaterna är försenade till augusti eftersom olika upphandlingsförfaranden tillämpats av olika regementen.

Titta på teve om du inte tror mig. Huvudstrategin tycks vara att invagga svenska folket i maximal osäkerhet och oro vad gäller möjligheterna att uthärda och övervinna viruset. Men ledningens uppgift är inte att snacka bort sina misslyckanden under låtsat medlidande utan att effektivt organisera stridigheterna och ingjuta kurage.

Patrik Engellau