Gästskribent NILS NORRSELL: Tandläkare sviker patienter

Patienter har svårt för att få rotfyllning med N2-metoden i Sverige trots att både vetenskap och lång beprövad erfarenhet visar bra resultat. De flesta tandläkare väljer en dålig metod istället. Man måste ställa sig frågan varför.

På många orter i Sverige har infektionskänsliga patienter stora svårigheter att finna tandläkare som kan erbjuda N2-rotfyllning. Sådan rotfyllning har antiseptisk verkan. Den så kallade guttaperkametoden, den gängse metoden i Sverige, saknar sådan verkan. Man rotfyller med guttaperka och använder ytterst svaga medel för att få bort bakterier och andra mikroorganismer ur tanden, vilka faktiskt var orsaken till att den behövde rotfyllas.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) konstaterade år 2010 att guttaperkametoden har hög frekvens av misslyckanden på grund av infektion. Varför fortsätter tandläkare, trots det, att använda metoden?  N2-metoden ger bättre resultat, då rotfyllningen innehåller en minimal dos paraformaldehyd, som oftast klarar av att städa bort alla bakterier, svampar och andra mikroorganismer och därmed gör tanden infektionsfri.

Det borde vara självklart att välja den metod som leder till bäst resultat, i synnerhet om skillnaden är stor. Svaret på frågan varför man väljer en dålig metod kan sökas i att det är andra intressen än patientens bästa som styr. Kravet på arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet har av rotfyllningsspecialister på Socialstyrelsen ersatts med krav på lydnad inför gamla trossatser. Dessa benämns ”lege artis” (enligt konstens regler) men används för att skapa åsiktsmonopol. Socialstyrelsen hävdar att dess Kunskapsdokument är ett ofelbart rättesnöre men har, trots påpekanden om allvarliga faktafel, vägrat att göra några som helst ändringar.

Professorn och rotfyllningsspecialisten Thomas Kvist, myndighetens vetenskapliga råd, har konstaterat att allmäntandläkare misslyckas med rotfyllningar i upp till 71 procent av. Att föreslå N2 med en kortvarig, men effektiv antiseptisk verkan faller honom inte in. Det skulle nämligen göra rotfyllning som specialitet överflödig. Man kan därför förstå att han och hans kollegor känner sig hotade och förklarar varför de motarbetar N2. Experterna har aldrig kunnat visat på att de har bättre resultat än en vanlig tandläkare som använder N2, och det talar för att det i verkligen handlar om prestige från deras sida.

För att nå målet att skrämma till lydnad har Socialstyrelsen inte behövt använda förgiftade kalsonger. I stället har de låtit rotfyllningsspecialister hota och trakassera tandläkare med varningar och inspektioner. Besvikelsen över att inte hitta misslyckade N2-rotfyllningar har manifesterats i totalt ointresse för uppvisade, lyckade resultat. Taktiken har präglats av Jantelagen: ”Du ska inte tro att du är något eller att du kan eller vet mer än vi”.

Själv fick jag på nittiotalet en varning för att jag gjort 25 rotfyllningar med N2. Motiveringen var att jag arbetat i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet och utsatt patienterna för risk. Att alla rotfyllningar hade gett lyckat resultat kommenterades inte. Varningen överklagades och upphävdes när N2 blev CE-märkt och godkänt i hela EU år 1998.

Trots detta har många tandläkare fått varningar med samma motivering även senare. Så sent som år 2010 ville en rotfyllningsspecialist utdela en varning till en tandläkare för N2-användning. Rubriceringen ändrades i sista stund och tandläkaren fick istället en så kallad erinran för att en hälsodeklaration saknades. Själv drabbades jag år 2005 av att Försäkringskassan vägrade att betala ut arvode för mina N2-rotfyllningar, då de inte ansågs vara gjorda ”lege artis”. Jag fick gå till EU-domstolen för att få rätt. Det fick jag, men av okänd anledning beslöt ansvarsnämnden att låta en rotfyllningsspecialist göra en inspektion på min mottagning. Den enda anmärkningen jag fick var att jag glömt att signera några journalanteckningar.

På internetforumet ”Vi som jobbar med tandvård” efterlyste jag nyligen för en patients räkning en tandläkare i Malmö som kunde göra en N2-rotfyllning. (Jag är själv numera pensionerad som tandläkare, och har inget att förlora på att uttala mig.) Ingen svarade. Det känns tydligen för riskabelt att i Sverige, guttaperka-metodens Mecka, trotsa det tabu som råder mot att erbjuda N2  även om tandvårdslagen ger patienten rätt och att materialet är godkänt i hela EU. Alla svenska tandläkare har kontinuerligt sedan 1960-talet blivit matade med falsk information. De enda som inte har gått på den är de som själva har provat N2. Ett vanligt uttalande är: ”Äntligen en metod som fungerar”.

Kan någon förstå varför N2 motarbetas? På 1970-talet grundades en förening i protest mot vad som ansågs vara åsiktsförtryck, Svenska Endodontiska Sällskapet. På tandvårdshögskolan i Malmö sägs inget positivt om N2. Men på just denna ort presenterades år 2008 en undersökning av rotfyllningar gjorda i folktandvården på ungdomar. Resultaten var skrämmande dåliga. Ändå fortsätter man på samma sätt nu, 13 år senare. De ungdomar som råkar skada en tand så att den behöver rotfyllas, tvingas acceptera att drygt hälften visar röntgenologiska tecken på infektion efter bara tre och ett halvt år.

I tandvårdslagen står att ”när det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar”. Få tandläkare följer lagen. Socialstyrelsens vetenskapliga råd ingriper inte mot falsk information i Kunskapsdokumentet, viktiga N2-studier förtigs, trots positiva resultat. I stället lägger vederbörande kraft på att försöka bevisa att det inte är så farligt att låta infekterade, rotfyllda tänder vara obehandlade. Frågar man en tandläkare varför han/hon inte använder N2 får man inga vettiga argument utan bara gamla missuppfattningar till svar. Det är uppenbart att ämnet är tabu. Bäst att hålla sig väl med specialisterna tänker nog många. Det dröjer ofta många år innan det visar sig att en rotfyllning har misslyckats. Då dras tanden ofta ut och tandläkaren tjänar bra på att göra implantat. Patienten vars bästa borde ha styrt behandlingen har åsidosatts och det är ett inget annat än ett stort svek.

Nils Norrsell är legitimerad psykoterapeut och legitimerad tandläkare.

Gästskribent