GUNNAR SANDELIN: Ny rapport – Feminin kultur leder till minskad vetenskaplig produktion

I en ny rapport presenterar stiftelsen Academic Rights Watch (ARW) aktuell statistik från Universitetskanslerämbetet (UKÄ).

Resultatet visar på en kraftig nedgång i akademiska publikationer som lagts fram vid svenska universitet och högskolor sedan 2015/16. Det senaste årets minskning, då 10 000 färre publikationer producerades, kan enligt rapporten förklaras som en effekt av coronan. ARW:s slutsats är emellertid att den mer långsiktiga nedgången beror på en alltmer dominant feminin konsensuskultur vid våra lärosäten.

Denna förändring är ett resultat av jämställdhetsmål och kvotering, men också strävanden efter lika utfall, senast i ljuset av kvinnliga och manliga professorers publikationer. De senaste 15 åren har det skett en kraftig ökning av andelen kvinnliga professorer och forskare. Varje högskola skulle under perioden 2017-2019 nyrekrytera en viss andel kvinnliga professorer, understryker ARW i en debattartikel sommaren 2020 i Svenska Dagbladet, då vi, trots aktivt jämställdhetsarbete, endast hade 27 procent kvinnliga professorer.

Exempelvis borde Uppsala universitet ha haft 40 procent kvinnor bland nyrekryterade professorer; i stället blev det 36 procent. Lunds universitet lyckades exakt pricka sitt mål på 46 procent. Duktigast i klassen är Luleå tekniska universitet som vida överträffat regeringens förväntningar: målet var 33 procent kvinnliga nyrekryteringar, men det blev hela 41 procent.

ARW menar därför att våra högskolor har blivit alltmer feminiserade, och att en jämställdhetspolitik som betonar lika utfall påverkar vetenskapliga prestationer:

Den enda rimliga slutsatsen (av statistiken, min anm.) är att det inom medicin och samhällsvetenskap under perioden 2009–2014 kvoterades in mindre meriterade kvinnor i stor skala vid de största svenska lärosätena, inklusive KI. Om man nu kombinerar denna slutsats med att just dessa ämnen på senare tid enligt UKÄ:s siffror utmärker sig för att vara särskilt ”jämställda”, är det svårt att värja sig för intrycket att könskvoteringen fortsatt obehindrat. (Mitt förtydligande: vilket inte leder till att den bästa personen får tjänsten.)

I sin senaste rapport hänvisar ARW till studier, som bland annat visar att nyblivna manliga professorer i medicin under perioden 2009 – 2014 hade 64 procent fler publikationer än nyblivna kvinnliga professorer. Studien gjordes vid Umeå universitet för ett år sedan och omfattade de sex största universiteten i landet. Där kom man också fram till att de manliga professorerna hade hela 260 procent fler citeringar inom medicin och 42 procent fler citeringar inom samhällsvetenskapliga ämnen. Citeringar är när forskare i sina publikationer hänvisar till andra forskares studier, vilket anses vara ett tecken på kvalitet.

En annan studie visar att manliga holländska forskare under en tioårsperiod efter disputationen hade en klart högre genomsnittlig produktivitet än sina kvinnliga kollegor.

Den inflytelserike, nyligen avlidne holländske socialpsykologen och professorn Geert Hofstede, hävdar i sin forskning att en bärande förklaring till detta är den stora skillnaden mellan feminin och maskulin kultur. I den förra gäller mjuka värderingar som samförstånd, relationer, livskvalitet och utjämnande rättvisa. De manliga egenskaperna är mer inriktade på konkurrens, prestation och meritokrati. I den sfären är det därför lättare för nytänkare att få utrymme, medan den kvinnliga mjukhetskulturen snarare eftersträvar att den sociala harmonin inte får störas. Det viktigaste är att gruppen trivs.

ARW är i sin rapport noga med att betona att detta handlar om skillnader på gruppnivå, medan individuella olikheter kan variera stort. Naturligtvis kan vissa kvinnliga professorer vara mer kompetenta än sina manliga kollegor inom samma verksamhetsfält.

Tidigare har stiftelsen kritiserat ”Sveriges hyperfeminina kultur som det största hotet mot den akademiska friheten”, och hänvisat till studier som visar att vi ligger i bottenskiktet i Europa på detta område. Samtidigt visar undersökningar av 76 i-länder att Sverige är det mest feminiserade landet, följt av Norge och Nederländerna. På den maskulina skalan toppar Slovakien, följt av Japan och Ungern.

Eftersom den bärande svenska feminina kulturen i stort sett är avvisande till meritokrati, blir istället länder med en maskulin kultur, som USA (får se hur det blir med det under det nya presidentskapet), Tyskland, Japan och Kina, mer framgångsrika. Det är också där som toppuniversiteten finns.

Slutsatsen, som ARW drar, är att en samverkan mellan manlig och kvinnlig kultur måste utvecklas för att våra lärosäten ska bli framgångsrika. Detta istället för att relativisera biologiska skillnader, som att hävda att kön till stor del är en social konstruktion, som PK-eliten i Sverige gör. En hypermaskulin kultur är inte heller önskvärd. Den kan exempelvis resultera i statusjakt och improduktiv grabbig tuppfäktning, vilket Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, har berättat om att det skedde vid hans fakultet på sjuttiotalet.

Nu vill ARW att Sverige tar tag i de negativa konsekvenserna av feminiseringen av våra lärosäten. Erik J Olsson, ordförande för ARW och professor i teoretisk filosofi, säger att för att utesluta andra förklaringar till nedgången i den svenska akademiska världen än en feminiserad högskola, behövs en redovisning av manliga respektive kvinnliga författares kön när det gäller vetenskaplig produktion. Dessutom bör fler manliga principer efterföljas, vilket innebär att avbryta alla kvoteringar, sluta tumma på de meritokratiska kraven och införa ett utvidgat tjänstemannaansvar.

Gunnar Sandelin