HITTAT PÅ NÄTET: Svensk seger i slaget vid Kölleryd – ”I detta krig föll blomman af Danmarks adel”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Kölleryd var ett slag mellan svenska och danska trupper på Kölleryds hed i en långsträckt dal i Skällinge socken i Halland natten mellan den 21 och 22 februari 1612 under Kalmarkriget.

Slaget stod mellan svenska trupper, under hertig Johan och Jesper Mattsson Krus, och den från sitt plundringståg i Västergötland återvändande danske kungen Kristian IV av Danmark. Dennes styrka, vid vilken hertig Georg av Braunschweig-Lüneburg och många medlemmar av Danmarks förnämsta släkter befann sig, blev slagen och flydde till Varberg.

Kalmarkriget kallas det svensk-danska krig som pågick mellan 1611 och 1613 och främst utkämpades vid Kalmar med omnejd.

Redan år 1604 hade den danske kungen Kristian IV i en skrivelse till sitt riksråd framhållit att ett fälttåg i Sverige kunde skänka rik landvinning. Det vore enligt honom att vänta att Karl IX:s styre skulle få ett hastigt slut, ty ”Gud allsmäktig har honom, så väl som andra tyranner, en kort termin förelagt. Sedan finnes”, skrev Kristian, ”uti hela den Gustavianska familjen ingen herre, som är myndig och till den ålder kommen, att han kunde styra det svenska riket.”

Kristian retade Karl genom att förnya en tidigare tvist om riksvapnet Tre kronor. En annan krigsorsak var det av Karl IX anlagda Göteborg, Sveriges enda stad vid västkusten, som var ”en nagel i jutens öga”. Kristian fruktade att staden kunde bli en farlig medtävlare till Köpenhamn. Ju mer svenskarna vande sig vid att skeppa ut sina produkter och införa sina förnödenheter över handelsstaden vid Göta älv, desto mindre blev också danskarnas inkomst av den tull som de upptog av alla handelsfartyg som passerade Öresund.

Utdrag ur boken Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 (1881):

En dag mot slutet af februari 1612 kommo konung Kristian och hertig Georg åter öfver gränsen på väg till Varberg. Det är troligt, att de, kommande från det inre af Vestergötland, tagit en genväg öfver sjön Masens is. Från denna sjö utbreder sig mot söder mellan höga, då ännu skogbevuxna klipphöjder en långsträckt dal inom Skällinge socken, som bär namnet Kölleryds hed. Mot vester sammanhänger denna med en annan liknande dalgång, Frägnareds kärrtrakt, hvarigenom man kan komma in på vägen till Varberg.

På Kölleryds hed stötte plötsligt de begge skaror samman som förhärjat Vestergötland och Halland. Danskarne kommo trötta af dagens marsch med slintskodda eller oskodda hästar; hertig Johans och Jesper Cruus’ trupper, som nyss förut jagat den danska förtrafven under hertig Ernst af Sachsen-Lauenburg på flykten, tyckas ha passat på sin fiende. Det var i skymningen träffningen begynte, och den slutade snart med danskarnes flykt in genom Frägnareds dalgång på vägen mot Varberg. Svenskarne förföljde inemot två mils väg, således ända fram emot fästningen.

På sjelfva valplatsen lågo 300 fallna och bland dem några män af Danmarks förnämsta adelsslägter, bland andra Frands Rantzau, den äldste af de tre bröder Rantzau, den ryktbare Johan Rantzaus sonsöner, som förde befäl i detta krig, Sten Rosensparre, den siste af sin slägt, som, påmind härom och ombedd att skona sig, störtade in i slagtningens tummel under utropet: ”Ett godt namn går framför allt”, och der fann döden, samt riksrådet, den lärde och vidt bereste Kristian Barnekov. Man klagade sedan, att i detta krig föll blomman af Danmarks adel, så att blott stammen och de vissna bladen blefvo qvar.

Fortsätt läsa här

BILD: Hertig Johan av Östergötland (1589-1618).

Redaktionen