PATRIK ENGELLAU: Politikerväldet och det karolinska enväldet

Jag blev respektfullt entusiastisk över hur de politiska krafterna i USA – se min krönika igår – använder sitt eget lands historia som argument i den aktuella politiska dagskampen.

Det betyder för det första att det finns åtminstone några politiskt ledande personer som vet tillräckligt om landets förflutna för att tro sig kunna dra slutsatser som är relevanta för dagens politik och för det andra att det finns en publik av röstande medborgare som åtminstone hört talas om George Washington och inbördeskriget och som har en aning om vad sådana begrepp står för. För det tredje, och detta är nästan de märkligaste av allt, uppfattas denna återupplivning av historien tydligen som så relevant och hotfull att det första president Joe Biden gjorde när han installerats i ämbetet var att ta bort den av Trump tillsatta 1776-kommissionens rapport från Vita Husets hemsida.

Vet svenskar tillräckligt mycket om Sveriges historia för att ens komma i närheten av att lära sig något av den (om det över huvud taget är möjligt att lära sig något av historien)? Skulle exempelvis följande replikskifte mellan statsminister Löfven och exempelvis partiledare Åkesson gå att tänka sig?

Löfven: Herr talman. Åkesson har antytt att det finns något det moderna Sverige har att lära sig av det karolinska enväldets fall med Karl XII:s död vid Halden. Jag är glad att Åkesson tog upp det, ty där finns lärdomar så det räcker och blir över. Att kungen dog berodde på länge förberedda ränker inom högerkrafterna som slutade med att de mördade kungen för att de inte tålde de framgångar som den militära stormakten Sverige åtnjöt över hela Europa. Skillnaden är att Sverige nu är en humanitär stormakt i stället för en militär och det är just detta Åkessons militärt överintresserade extremister inte tål.

Åkesson: Herr talman. Statsministern skönmålar. Om vi bortser från några inledande framgångar, till exempel slaget vid Narva år 1700, var Karl XII:s krig inget annat än en målmedveten förödelse av det fina och välmående land som Karl XII ärvde av sin far Karl XI. Han drev detta krigsprojekt bara för att han ville framstå som en hjälte i världens ögon. Det är på samma sätt med statsministern och hans lydiga sex stödpartier och deras gemensamma vansinniga och för landet förödande projekt. Bara invandringsprojektet ensamt räcker för att sänka Sverige lika effektivt som slaget vid Poltava och den efterföljande turkiska fångenskapen hade kunnat göra om det blivit så väl att det stannat med det. Om bara turkarna lyckats förhindra kungens flykt så hade Sverige kanske kunnat börja hämta sig fem år tidigare och folket sluppit Görtzens förödelse av Sveriges ekonomi. Förresten är det väl motsvarande förödelse finansminister Magdalena Andersson nu förbereder genom att lova bort miljarders miljarder i coronaersättning inte bara till svenska företag utan även till EU-ekonomier som inte kan stå på egna ben. I tillägg till den normala slösaktigheten med skattebetalarnas pengar.

Löfven: Här måste jag verkligen protestera! Sverige har idag en urstark ekonomi. Regeringen har stämt av de ekonomiska framtidsutsikterna med de främsta ekonomerna. För övrigt hade Karl XII sannolikt klarat att återvinna tillfälligt förlorad mark om han inte så lömskt hade blivit mördad av de sammansvurna högerkrafterna. Sverige höll på att vinna!

Åkesson: Högerkrafterna! Jo, jag tackar, jag. Folket var utpinat, krigstrött och led av svält. Den tyske baronen Georg Heinrich von Görtz hade blivit finansminister sedan kungen träffade honom i Stralsund år 1714 gjorde inget annat än pålade folket nya skatter för att kungen skulle kunna fortsätta sitt rubbade och utsiktslösa projekt, ungefär som dina och de sju stödpartiernas experiment med invandring och energiomställning. Sådant ska betalas. Ni verkar ta efter Görtz. Låt mig läsa upp vad Wikipedia har att säga om honom. Skulle tro att du känner igen dig:

Görtz började snabbt sätta in skatter på till exempel peruker och tobak. Det blev högst ogillat bland befolkningen. Också myntväsendet reformerades: koppar- och silvermynt drogs in och ersattes med nödmynt. Dessa åtgärder bringade otvivelaktigt rikets finanser i balans. Dock sköt Karl XII själv saneringsplanen i sank genom att låta prägla långt fler nödmynt än Görtz hade föreslagit, vilket ledde till inflation och allmänt missnöje. Men Karl XII lovade att efter kriget skulle alla nödmynt bytas ut, vilket inte skedde.

Löfven: Ja, man kan väl säga att både kungen och von Görtz var lite naiva. De såg inte problemen komma, men det var det inte många som gjorde. De lyssnade på sin tids bästa expertis. Man kan väl säga att de hade otur. Men en sak kan man säga med säkerhet, historien upprepar sig aldrig.

Bilden föreställer Karl XII till vänster och friherre von Görtz till höger. Kungen sköts den 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge. Den andra december arresterades von Götz i Tanumshede i Bohuslän och fördes till Stockholm. Han blev dömd och halshöggs den 19 februari 1719 på galgbacken vid Skanstull.

Patrik Engellau