Gästskribent STAFFAN WENNBERG: Europa först!

Nu börjar den synas – den stora kostnaden för den gröna omställningen i EU. Och det är bråttom – till FN-mötet i november i Glasgow, COP26, vill man visa på konkreta planer att vi är på väg mot den minskning av utsläppen av CO2 med 55 procent som EU parlamentet beslutade om i höstas.

”Europe First” börjar bli parollen – man känner igen argumenten från Trumps ”America First”, men denna gång kommer parollen från vänster.

EU behöver skyddstullar – och höga skyddstullar – för att hindra import av konkurrerande produkter som tillverkats i länder med höga utsläpp, som till exempel Kina.

Man är också orolig för vad man kalla ”leakage”, det vill säga att det läcker in produkter från länder med höga utsläpp. All handel med länder utanför EU som inte följer planer som EU:s kommer att granskas.

I en lång intervju argumenterar EU:s Frans Timmermans (bilden), EU Commission Executive Vice President, för behovet av skyddstullar för att rädda EUs industri. I intervjun ser han också EU som ett vänsterprojekt.

Timmermans var socialistsidans kandidat till President för den Europeiska Kommissionen som alternativ till Ursula van der Leyen.

Om inte andra länder följer oss så är skyddstullar en överlevnadsfråga för vår industri, säger Timmermans.

De nya pålagorna kallas ”The Carbon Border Adjustment Mechanism” eller CBAM. Ursula von der Leyen har själv drivit på att man ska gå från idéer till politiska beslut och handling. Frågan är bara hur – och utan att stöta sig med WTO:s regler för internationell handel.

Ekonomen Björn Lomborg från tankesmedjan Copenhagen Consensus skriver att det vore hederligare att erkänna att EU:s klimatplaner skulle kräva så höga tullar att alla skulle föredra att handla från andra länder.

Sverige är pådrivande i dessa sammanhang, bland annat i att öka EU:s ambitioner att sänka utsläppen i än högre grad än tidigare direktiv och planer – nu alltså med en sänkning på 55 procent mot nivån 1990.

Bilden är tydlig och ett resultat av Parisavtalet: Det är EU, Storbritannien, Norge, Schweiz, USA, Canada, Japan, Australien och Nya Zeeland som ska minska sina utsläpp i snabb takt samtidigt som övriga ”fattiga” länder får fortsätta utbyggnad av kolkraft. Dessutom ska vi genom enorma bidrag betala deras omställning till mer ”gröna” ekonomier.

Snart blir det synligt hur vår levnadsstandard kommer att påverkas. Det kan bli höga tullar på t ex import av cement och stål. Mycket blir dyrare för konsumenten (inklusive el, givetvis), inflationen drivs på – och våra industrier flyttar till länder med lägre krav. Redan idag har t ex Volkswagen halva sin produktion i Kina!

Det blir ”EU First” – vilket kanske betyder EU-medborgarnas intressen i sista hand.

Staffan Wennberg är ekonom och förläggare. Tidigare bl a ordförande för World Taxpayers Associations. Hans intresse för klimat och miljö går tillbaka till FN-konferensen i Stockholm 1972 då han aktivt arbetade för förbud mot valjakt, som genomfördes ett år senare.

Gästskribent