PATRIK ENGELLAU: Att sila mygg och svälja kameler

Jag lyckas inte riktigt reta upp mig över att ett antal ministrar med livvakter eller på egen hand gett sig ut i julhandeln för att hämta en klocka som varit på lagning eller för att köpa en julklapp till mamma. Jo visst, de har själva uppmanat svenska folket att låta bli att göra det som de själva alltså valt att göra, nämligen att ge sig ut i helghandeln. Ja, det är olämpligt att ledare bryter mot regler de själva föreskrivit. Så klart att de är hycklare och ovärdiga att leda landet.

Men har vi inte känt till deras läggning sedan länge? Förs det inte en skolpolitik som leder Sverige bort från målet – om målet är att eleverna ska bibringas kunskap, levnadsvett och kanske till och med viss civiliserande uppfostran – snarare än mot målet? Är det någon som tror att migrationspolitiken skapar något av de lyft som tidigare utlovades, till exempel förstärkning av pensionssystemet? Finns det folk som på allvar föreställer sig att integrationen av migranter plötsligt ska börja fungera på det sättet som till och med skeptiker och glädjedödare som jag själv för några årtionden sedan i naivt godsinta ögonblick kunde tro på? Den som har upplevt svenska politikers förvirring och valhänthet i hanteringen av överraskningar som den stora skogsbranden 2018 och estoniakatastrofen kan väl inte räkna med att de med framgång ska kunna ta sig an kampen mot en fiende som är så liten att man inte ens kan se den.

Däremot känns det, tycker jag, inte alls främmande att de skulle gå och hämta sin reparerade armbandsklocka hos Stjärnurmakarna i Gallerian även om de avrått andra från sådana äventyr. Äsch, det gick ju så fort, ritsch ratsch bara, skulle statsministern med visst fog kunna säga, sedan var han ute ur köphallen igen. Förresten hade regeringen inte förbjudit besök på köpcentra utan bara rekommenderat avhållsamhet. Ingen kan väl hävda att Stefan Löfven missbrukat sin rätt att besöka Gallerian?

Visst kan man förstå människors ilska över statsrådens snedsteg. Det hela påminner om Al Capone, spritsmugglaren, mördaren och gangstern som rättsväsendet inte kunde sätta dit för hans stora illgärningar utan bara blev fälld för skattebrott.

Hur kommer det sig att en våg av ilska väller fram ur folkdjupet för småsaker som olämpliga shoppingturer medan vi utan motsvarande muller låter samma människor målmedvetet och långsiktigt förstöra landet? Är det bara, som min vän allmänläkaren hävdar, för att den som mot sina egna rekommendationer köper en julklapp till mamma så uppenbart och otvetydigt har ett slags skuld, även om den inte är så stor, medan den som sabbar ett helt skolväsende och troligen även en hel energisektor inte gör ett så tydligt regelbrott? Att ord och handling bör vara ett, det insuper envar med modersmjölken men att man inte ska vandalisera ett hyggligt fungerande undervisningssystem genom att slänga in skadliga paragrafer i maskineriet stipuleras inte tydligt någonstans vad jag kan erinra mig.

Däremot kan man hävda att det i Sveriges grundlag näst intill föreskrivs att politikerna ska göra just detta, alltså vänligt sinnade men ogenomtänkta och potentiellt farliga experiment med den levande materia som det civila samhället utgör. I själva verket är just detta enligt regeringsformen själva huvudsyftet för politikernas verksamhet. Så här står det i första kapitlet, andra paragrafen:

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Se där ett carte blanche som borde få varje nettoskattebetalande medelklassare att rysa! Formuleringen kom år 1974 och att landet fortfarande fungerar beror bara på att politikerna inte följt paragrafen. Tänk dig själv om de verkligen skulle satsa allt på att lägga sig i och försöka garantera varje medborgares personliga, ekonomiska och kulturella välfärd. Troligen skulle sådana som Folkhälsomyndigheten definiera den personliga välfärden. Bort med alkohol, tobak och nötkött. Socker och godis och andra sötsaker som rekommenderas av Livsmedelsverket får man köpa på motbok i Systembolagets lokaler som tömts på vin och sprit. Djurbönder får leva på bidrag. Socialsekreterare gör slumpvisa hembesök för att fastställa familjernas psykiska tillstånd samt att vid behov göra omhändertaganden utan fastställd tidsgräns (eftersom bortförandet inte är ett straff utan en del av en terapi). Utandningen kontrolleras i syfte att infånga och lagra människors utsläpp av koldioxid från munnen.

Patrik Engellau