GUNNAR SANDELIN: Asyl 2020 – Mer än övriga Norden tillsammans

De senaste uppgifterna från de nordiska migrationsmyndigheternas samtliga instanser har nu uppdaterats för hela 2020. De visar på att Sverige har beviljat asyl, inklusive kvotflyktingar, till mer än vad som övriga Norden har gjort tillsammans. Trots regeringens (läs: Morgan Johanssons) tal om att vi ligger på EU:s miniminivå och att vi har det lägsta inflödet av asylinvandrare på länge, visar statistiken på att Sverige år efter år står i en klass för sig själv när man jämför med hur våra nordiska grannländer hanterar invandringen.

Sverige har under 2020 beviljat positiva beslut till närmare 9 000 asylinvandrare och kvotflyktingar. Vi har samtidigt nästan lika många ”öppna ärenden” som ska behandlas. Detta kan jämföras med Danmarks 801 beviljade ärenden på samma område. Stapeldiagrammet ovan visar hur relationerna mellan våra grannländer ser ut.

När det gäller uppehållstillstånd har vi inte beviljat så få sådana vad gäller asyl sedan 2005, och därför är proportionerna till övriga Norden på det området något mindre än föregående, då Sverige legat på runt dubbelt så gånger så många som Norge, Danmark och Finland tillsammans. Det är också märkbart hur Migrationsverket lydigt följer de politiska vindarna: i år är beviljandegraden 23 procent. https://www.migrationsverket.se/download/18.2b2a286016dabb81a1860a0/1607093853615/Avgjorda_asylärenden_2020_-_Asylum_decisions_2020.pdf

Under de år då verket närmast var aktivistiskt och, med tidigare generaldirektören Anders Danielssons ord, övergick ”från kontroll till service”, kunde man vissa månader ligga på upp till 75 procent positiva asylbeslut. Så var det exempelvis under 2016, det påföljande året efter den stora asylkrisen. https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac3871592564/1485556054285/Avgjorda%20asylärenden%202016%20-%20Asylum%20decisions%202016.pdf

Samtidigt fortsätter det totala inflödet i nästan oförminskad styrka. Drygt 89 000 personer har fått stanna under 2020. https://www.migrationsverket.se/download/18.2b2a286016dabb81a1860a6/1607093853738/Beviljade_uppehållstillstånd_2020.pdf

Detta kan jämföras med 2019 då 118 000 personer fick uppehållstillstånd. Även om beviljanden för asyl har minskat jämfört med tidigare år, ligger invandring av anhöriga och inflödet av icke-västlig arbetskraft kvar på jämförbar nivå.

Vad gäller det totala antalet uppehållstillstånd, har Sverige beviljat nästan lika många som övriga Norden tillsammans. För Finlands del, där ryssar är den största invandrargruppen, ska sägas att man där är mycket strängare än vad vi är när det gäller att bevilja arbetstillstånd. Där måste det ovillkorligen finnas ett jobb, medan vi automatiskt också ger arbetstillstånd till de familjemedlemmar i arbetsför ålder som medföljer den person som primärt kommit hit för att arbeta. Finland är också betydligt mer restriktivt än Sverige vad gäller att bevilja permanenta uppehållstillstånd. Drygt 11 000 av deras 60 000 uppehållstillstånd är permanenta. I Danmark är motsvarande siffra så låg som 3 400.

Vad som kan sägas om de svenska arbetstillstånden som ges till dem utanför EU/EES (2020 cirka 16 000 primära, men nästan det dubbla antalet om man inkluderar anhöriga som följer med) är att de vanliga påståendena om att vi får hit ”varma händer inom vården” inte stämmer, vilket jag påpekade här på sajten i början av året. https://detgodasamhallet.com/2020/01/21/gunnar-sandelin-replik-pa-lofvens-lonsamma-arbetskraftsinvandring/

I dessa coronatider kan det vara värt att notera att endast två procent av de primära arbetstillstånden som delats ut i år går till vårdpersonal, vilket innefattar allt från vårdbiträden och personliga assistenter till sjuksköterskor och läkare. Visserligen kan inte majoriteten av dessa sättas in omedelbart i vården, men det är ändå anmärkningsvärt att de i utgör endast sammanlagt drygt 300 personer. Detta att jämföra med mer än tio gånger så många bärplockare och plantörer.

Anhöriginvandringen är snårig och otydligt redovisad. Migrationsverket och regeringen hänvisar i sin statistik till att ”flyktinganhöriga” som fått stanna under 2020 utgör 5 500 personer. Jag brukar påpeka att verkets redovisning inte stämmer med verkligheten, eftersom denna siffra endast gäller dem som har kommit inom två år efter anknytningspersonen anlände, d.v.s. under den tid som statsbidrag utgår till kommunerna. De anhöriga som kommer senare göms i den övriga statistiken.

Det gör också den största gruppen anhöriginvandrare som får permanent uppehållstillstånd och som går under rubriken ”nyetablerade relationer” (ofta liktydigt med ”brudimport” från hemländerna) i Migrationsverkets interna statistik. Uppskattningsvis kommer minst en anhöriginvandrare per asylinvandrare, enligt en expert som jag har talat med på Migrationsverket. Hela invandringen som är kopplad till asyl ger också permanenta uppehållstillstånd.

Rörlig arbetskraft och uppehållsrätter inom EU är inte med i diagrammen. Sverige redovisar sedan mitten av 2014 inte några sådana uppgifter. Ingen myndighet tycks heller veta hur stort det inflödet är. Det blir därför förvirrande när Migrationsverket i sin statistik under rubriken EU/EES endast avser de tredjelandsmedborgare som kommer hit från dessa länder. Norge, Danmark och Finland är tydligare i sin

redovisning eftersom de har koll på rörligheten inom EU. Sverige har det inte. Sverige sticker fortfarande ut som ett extremt exempel vad gäller invandring.

Länkar till övriga nordiska migrationsmyndigheter:

https://www.udi.no/statistikk-og-analyse/statistikk/

https://www.une.no/statistikk/

https://tilastot.migri.fi/index.html#decisions/23330?l=sv

https://www.nyidanmark.dk/da/Tal-og-statistik/Seneste-tal-på-udlændingeområdet

Gunnar Sandelin