HITTAT PÅ NÄTET: Nordens saturnalia – en tysk skildrar julen i Sverige i början av 1800-talet

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA År 1804 gjorde Ernst Moritz Arndt sin resa genom Sverige, vilken han skildrat i sitt omfattande arbete Reise durch Schweden (Resa genom Sverige år 1804). I reseskildringens tredje del, som utkom år 1806, ger han en skildring av julen i Sverige.

Ernst Moritz Arndt (1769-1860) var en tysk historiker, diktare och kompositör. Han föddes som svensk undersåte på ett gods i Garz på ön Rügen i svenska Pommern. Han studerade vid gymnasiet i Stralsund från 17 års ålder och fortsatte vid Greifswalds universitet och Jenas universitet med målet att bli präst, men blev istället docent i historia vid Greifswalds universitet 1803.

Utdrag ur boken Resa genom Sverige år 1804:

Jultiden börjas i Sverige, likasom hos oss, med julafton, men har en längre utsträckning, och varar, der den ordentligt firas, åtmindstone till trettonde dagen, eller, om allt skall fullkomligt iakttagas, ännu sju dagar längre, till den 13. Januarii, som i Svenska almanackan är St. Knuts dag. 

Hvar finns väl en koja eller ett palats i Sverige, der man Julafton icke har sin bestämda glädje och välfägnad? Denna tid var jag i Stockholm. Allt är der i rörelse; man håller en marknad, vid hvilken man framställer alla slags granna saker till Julklappar, till fägnad för barn, och hvem kan uppräkna allt. Stortorget var uppfylldt af marknadsstånd, ställda i flera rader, och upplysta af en myckenhet ljus; alla fina galanteribodar och alla stora källare äro illuminerade.

Man kan anse detta för ett slags Carneval, och ända till midnatten hvimlar det på alla gator och ställen af menniskor som fira Jul, i trotts af årstidens köld. Familjerne äro tillhopa, barnen erhålla skänker, de äldre emottaga eller afsända Julklappar; allt hvimlar om hvartannat, och lefver antingen i redan uppfylld eller förväntad glädje. Hos oss känne vi äfven dessa Julklappar, en plägsed, som synes vara öfverflyttad till Tyskland; men sjelfva det inhemska, denna aftonens egentliga lynne och glans fattas dock alldeles hos oss. Man ser och känner lätt, att alltsammans icke har sitt ursprung hos oss.

De skänker man på skämt eller alfvare sänder hvarannan denna afton, kallas Julklappar, och detta är verkligen rätt artigt. Man söker dervid att väcka löje eller verklig glädje, till och med understundom äfven förtret. Denna fest är Nordens Saturnalia, och hvem ville eller kunde då illa upptaga ett skämt?*

* Saturnalia (latin), på svenska även saturnalier, var en högtid i det antika Rom, som firades den 17–23 december för att ära åkerbrukets gud Saturnus och Ops, den ymniga skördens gudinna. Festen hänsyftar på naturens återuppvaknande ur vinterns mörker och påminnelse om en gyllene tidsålder, som tänkts återvända till jorden. Allmänt jubel och glädje skulle därför råda under denna fest.

Fortsätt läsa Ernst Mortitz Arndts skildring här

Redaktionen