MOHAMED OMAR: Karatesparken uppfanns av vita män

Indier skryter gärna med att yogan är en inhemsk lära med mångtusenårig historia. Men jag läste en artikel, ”The Myth of Yoga”, som säger något helt annat. Artikelförfattaren lägger fram bevis och argumenterar väl. Hans slutsats verkar rimlig, även om jag är okunnig på området.

Slutsatsen är att det som idag kallas yoga, med de bekanta kroppsställningarna och töjningsövningarna, till stor del är hämtad från västerländsk gymnastik och cirkuskonst.

Särskilt svensk gymnastik ska ha utövat ett stort inflytande på indierna i deras utbildning av yogakonsten. Den svenska gymnastiken är något att vara stolt över. I Läkarebok (1919), skriven av den upsaliensiske medicindoktorn Henrik Berg, läser jag denna hyllning:

Vi svenskar hava ett särskilt skäl att intressera oss för gymnastik. Ehuru densammas ursprung går åtminstone så långt tillbaka som till det gamla Grekland, där de fria männen dagligen nakna togo sina övningar (därav namnet), är det en svensk man, Per Henrik Ling) som återupplivat gymnastiken, ställt den på ett beundransvärt sätt i samband med anatomien och fysiologien, uppdelat den i dess olika underavdelningar, praktiskt tillämpat densamma på ett överlägset sätt och för all framtid anvisat den riktning, i vilken gymnastiken har att utveckla sig vidare.

Utlänningar hava även uppskattat Lings skapelse. ”Svensk gymnastik”, ”Schwedisché Heilgymnastik”, ”Swedish movements” äro ord, som oupphörligen förekomma i den medicinska litteraturen och i dagspressen. Må vi svenskar taga väl vara på det ärorika arvet och må vårt land bliva jordens främsta gymnastik-land!

Pehr Henrik Ling, som levde 1776-1839, kallas ”den svenska gymnastikens fader”. Han utvecklade som sagt ett system för töjnings- och styrkeövningar. År 1813 blev han föreståndare för Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet, en av världens första utbildningsprogram för gymnastiklärare.

Men den här artikeln inte är inte tänkt att handla om yoga, utan om den japanska obeväpnade stridskonsten karate. Inom populärkulturen framställs gärna karaten som en gammal, och ofta mystisk, japansk konst. Men nu har en svensk karatemästare och karatehistoriker, Jesse Enkamp, känd som ”The Karate Nerd”, krossat den myten i en ny video på sin YouTube-kanal:

I videon redogör han för hur karaten tog sina sparktekniker från savate, även kallat fransk boxning. Det som utmärkte fransk boxning, och skilde den från engelsk, var att man använde sparkar. I Nordisk familjebok (Ugglan) beskrivs fransk boxning så här:

S. k. fransk boxning blir lätt farligare och karakteriseras af mera list för att ej säga lömskhet. Den fordrar emellertid en otrolig vighet och kan hafva godt värde för själfförsvar. Stötar och sparkar med fötterna spela härvid en stor roll.

Och i Nordisk familjeboks sportlexikon beskrivs hur savate lärs ut tillsammans med käpp- och sabelfäktning:

I Frankrike förekomma sedan gammalt två slags käppfäktning, den om sabelfäktning påminnande la canne (eg. käpp) och fäktning med en längre, med båda händer förd käpp, le baton à deux mains, vanligen kort kallad le baton. Av dessa båda former är la canne den vanligast förekommande. Undervisning och träning i käppfäktning ske i regel i samband med övningar i la savate…

Faktum är att sparkar var ovanliga i österländska stridskonster innan kung fu- och karatefilmer började bli populära. Sparkar ser bra ut på film…

Fransk boxning eller savate är en gammal konst. Den franske fäktaren Michel Casseux öppnade den första träningslokalen år 1825 där han undervisade i både fäktning och savate.

I sin video visar även Jesse Enkamp hur karatens stridsställning påverkats av den europeiska fäktningens gardställning, som beskrivs så här i Nordisk familjeboks sportlexikon:

Gardställningen är avvägd så, att den ger fullständig rörelsemöjlighet åt alla håll och fullkomlig frihet från spänning, samtidigt som den ger uttryck åt en intensiv vaksamhet. De blixtsnabba rörelser, som sedan utlösas ur denna ställning, bli alltid behärskade, fäktaren förlorar sällan sin balans. Kommer därtill klingornas blixtrande lek, ackompanjerad av stålets klang, får man ett samlat skönhetsintryck av högsta valör.

En vanlig kliché inom populärkulturen är den rastlöse västerlänningen som blir undervisad i både stridskonst och ödmjukhet av en gammal vis österlänning. Aldrig får man veta att de gamla visa österlänningarna fått en stor del av sina kunskaper från den vite mannen.

Till allt det goda som den vite mannen bidragit med till civilisationen kan vi härmed även lägga den av japanerna ”approprierade” karatesparken.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar