Gästskribent STEFAN TORSSELL: Klimatet

Under en fotvandring i övre Norrlands fjällvärld 1986 träffade jag en av Sveriges ledande glaciologer. Jag hade läst om koldioxiden.

Han berättade att det fanns en hypotes att om koldioxiden ökade i atmosfären kunde det bidra till jordens uppvärmning. Han tog det hela rätt kallt. Det var alltså en hypotes och ingen färdig teori.

I min sjökaptensexamen ingår ämnena oceanografi och meterologi. Under resor över Nordatlanten har jag varit väderobservatör för SMHI och även besökt SMHI:s huvudkontor i Norrköping och tittat hur de arbetar.

En söndagseftermiddag omkring 2005 satt jag hemma hos ett par goda vänner över en kaffebricka. En kvinna var alldeles söndersliten. Jorden skulle gå under. Jag var helt oförstående. Mina kunskaper inom området ligger en bit över genomsnittet. För att förstå ännu bättre ägnade jag ämnet ett par månaders extra studier. Talade även med två professorer i ämnet som var lika oförstående som jag.

Det finns tankefel i klimathysterin.

Den vetenskapliga processen innehåller fyra steg:

1. Frågeställning

2. Hypotes (alltså ett antagande)

3. Teori (en vetenskapligt bekräftad sanning som ska kunna prövas)

4. Upprepning (processen ska kunna upprepas med samma resultat och därmed kunna användas till förutsägelser)

Koldioxiden var 1986 endast en hypotes, alltså steg 2. Grundkravet på en teori (steg 3) är att vetenskapliga påståenden ska kunna verifieras (bekräftas) eller falsifieras (visa sig vara falskt).

Det kan låta skevt att en teori kan vara användbar om den kan falsifieras. Men om någon kommer med ett påstående, exempelvis att tomten finns, måste man rimligen kunna pröva om påståendet är sant eller falskt. Går det inte att undersöka om ett påstående är falskt (falsifiering) så kan man inte klassa det som en vetenskaplig teori. Eftersom man inte kan observera en tomte så går tomtens existens inte att falsifiera.

Eftersom man rent vetenskapligt inte kan motbevisa att tomten finns så vilar tomtepåståendet inte på en vetenskaplig grund. Men påståenden om exempelvis mediciners verkan eller ljudets hastighet går att pröva. Det går att förutsäga ljudets hastighet i olika miljöer. Därmed är ljudets hastighet en vetenskapligt bevisad teori och ingen hypotes.

Vetenskap börjar alltså med en frågeställning, exempelvis: ”Vad händer om koldioxid, som är en växthusgas, ökar i atmosfären? (steg 1)

Utifrån tankearbete eller iakttagelser formulerar man en hypotes, exempelvis: ”Om man släpper ut mer koldioxid i atmosfären, då blir jorden varmare.” (steg 2)

Där stod vetenskapen 1986 när jag fotvandrade.

Men man måste kunna vetenskapligt testa hypotesen för att få den bekräftad. Det hade ingen gjort för hypotesen går varken att verifiera eller falsifiera. Jordens klimat är beroende av hundratals parametrar: förändring av havsströmmar, solens instrålning, vulkanutbrott, växthusgaser som vattenånga, metan, koldioxid och ozon. Vattenånga står för över 90 procent av växthuseffekten.

Om solens instrålning ökar blir det varmare på jorden. Då ökar mängden vattenånga i atmosfären, vilket gör jorden ännu varmare. Vid ökad värme utsöndras koldioxid ur haven. En ökad mängd koldioxid i atmosfären är alltså lika mycket en följd av klimatförändringar som en eventuell påverkan på värmen. Men det finns ingen vetenskaplig metod för att ange växthuseffekten som en följd av förändringar av koldioxid i atmosfären. Argumentet att de flesta vetenskapsmän är överens är rent nonsens. Vetenskapliga resultat fastställs inte genom omröstningar.

Forskarna insåg att de måste komma vidare. Man saknade helt enkelt tydliga vetenskapliga bevis att koldioxiden påverkade klimatet. År 1988 bildades IPCC inom FN (Intergovernmental Panel on Climate Change). IPCC fick i uppgift att ta fram kunskapsläget om klimatförändringar, alltså en hållbar teori som kan användas till förutsägelser (steg 3 och 4).

Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher intresserade sig tidigt för klimatförändringar. Samma år som IPCC bildades hade hon hållit ett tal om klimatförändringar inför den engelska akademin för naturvetenskap, Royal Society. År 1989 talade hon i samma ämne inför FN:s generalförsamling. Hon var tidigt på hugget. Hon hade en fyraårig kemistutbildning från Oxford. Hon förstod vetenskapligt tänkande och hon förstod att en hållbar vetenskaplig teori saknades.

År 1990 instiftade Thatcher Hadley Centre for Climate Prediction and Research. Hadley Centre fick i uppgift att forska och göra klimatförutsägelser 100 år framåt. Metoden som angavs var att använda datamodeller.

I dag arbetar 1 500 personer på Hadley Centre, fullt upptagna med att ta fram förutsägelser.

Ett oerhört smart drag av Margaret Thatcher.

I hela den vetenskapliga historien, från Aristoteles fram till i dag, har steg 3 och steg 4 inneburit vetenskapliga experiment eller matematisk bevisföring. Man har inte haft tillgång till datorer. Genom datorsimuleringar har vetenskapen förändrats. Vad som helst kan processas i en dator. Man kan använda olika parametrar hur som helst till önskat resultat.

Genom Margaret Thatchers institut kunde forskarvärlden hoppa över ett steg i den vetenskapliga teoribildningen och gå direkt från hypoteser till förutsägelser genom olika datorsimuleringar. Det är orsaken till att vi får höra olika förutsägelser femtio och hundra år fram i tiden.

Under slutet av 1800-talet var halten koldioxid i atmosfären 280 ppm (parts per million). År 2015 nådde koldioxidhalten i atmosfären 400 ppm. En enkel match för en datorsimulering. Det är bara att mäta hur mycket varmare det har blivit på jorden under tiden koldioxiden har ökat från 280 ppm till 400 ppm. Sedan kan man fråga datorn hur mycket varmare det blir när atmosfären innehåller 450 ppm. Ändrar man antagandena kan det bli olidligt varmt i framtiden.

Till forskarnas förvåning är temperaturökningen inte lika stor överallt. I Norra Ishavet, alltså Arktis, har det blivit något varmare än i genomsnitt på jorden. Inga förklaringar behövs. Fram med datorn igen och gör en ny simulering och datorn visar en sådan värmeökning i Norra Ishavet att man kan skrämma små barn med siffrorna. Isbjörnarna kommer att dö ut. Grönlands glaciärer kommer att smälta och isen i Arktis att försvinna, etc.

Eftersom ytterst få skolkande skolbarn känner till den naturvetenskapliga vetenskapsprocessen har de aldrig reflekterat över att steg 3 har ersatts med att man stoppar in olika hypoteser i ett datorprogram och frågar efter olika svar.

Klimatforskarna har alltså upptäckt ett samband mellan global uppvärmning och en ökad halt av koldioxid i atmosfären. Men samband räknas inte som vetenskapliga bevis. Vetenskap handlar om kausalitet, alltså orsak och verkan. Samband saknar kausalitet. Det liknar mer vidskepelse än vetenskap.

Människor har i alla tider sett olika samband utan att de har ett dugg med varandra att göra.

I sin självbiografi ”Statecraft” år 2002 gjorde Margaret Thatcher en politisk U-sväng. Hennes syfte med koldioxidhotet var att hon ville ha mer kärnkraft, men hon insåg efter ett tag att allt tal om ”Climate change” skulle leda till ett socialistiskt kontrollsamhälle. Men då var det försent.

Koldioxid ingår i ett naturligt kretslopp. Vatten, solljus och koldioxid omvandlas av växter till syre. Människan andas in syre och andas ut koldioxid. Växter tar upp denna koldioxid och ger återigen tillbaka syre.

Utan koldioxid dör livet på jorden. Med ökad halt koldioxid i luften växer skogar och spannmål ännu bättre.

Stefan Torssell har två postgymnasiala utbildningar, sjökapten och en fil. kand. med samhällsvetenskaplig inriktning. Han har arbetat till sjöss som styrman samt som kommunsekreterare i kommunal tjänst och byrådirektör i statlig tjänst. Han är numera författare.

Gästskribent