PATRIK ENGELLAU: Klimatnödläge

Om du har fem minuter och femtiofem sekunder till övers och är nyfiken på hur Sverige styrs är det väl värd tid att lyssna på det telefonsamtal mellan en ledande politiker och en medborgare som Lennart Bengtsson nyligen tipsade om. Samtalet ger en fin bild av svensk politik när den är som mest normal.

Vem medborgaren är vet man inte annat än att hon är kvinna heter och Elin (eller Erin) och är bekymrad över att Kalmar kommun har deklarerat ”klimatnödläge”. Hon ringer till en framstående politiker i Kalmar. Medborgaren och väljaren Elin (eller Erin) vill veta vad klimatnödläge betyder och vad det ska föranleda för åtgärder: ”Idag är det klimatnödläge, igår var det inte klimatnödläge, liksom. Vad händer nu, vad kommer att hända? Vad är det ni fattat beslut om som kommer att ge effekt?”

Den framstående kommunpolitikern är kommunfullmäktiges första vice ordförande Elisabeth ”Bettan” Heimark Sjögren, 32, socialdemokrat (bilden). Bettan är vänlig men blir under samtalets gång alltmer besvärad. Hennes problem, framgår det ganska snart, är att hon fattat ett beslut – att utlysa klimatnödläge i Kalmar kommun – som hon inte förstår och inte kan motivera. Hon låtsas inte ens försöka förklara. När medborgaren frågar skrattar Bettan lite nedlåtande ungefär som om det vore absurt att hon skulle kunna förklara sitt beslut: ”Då är jag nog helt fel person att prata med”.

Men lite kommer Bettan ihåg från föregående dags stora beslut: ”Ääh, vi hade ju fått in ett medborgarförslag, ääh där han ville att, vahetere, att vi skulle erkänna att det var klimatnödläge och de, ääh, men alla dom handlingarna ligger på kommunens hemsida om du vill läsa mer.” Elin (eller Erin) ger sig emellertid inte utan frågar vad som ska ske nu i kommunen när den befinner sig i nödläge. Då svarar Bettan igen att ”då är jag nog helt fel person att prata med, tyvärr”. Elin (eller Erin) låter lite undrande på rösten och frågar om Bettan inte varit med om beslutet. Bettan säger med myndig ton att hon var ordförande på mötet. Hade hon då inte själv röstat? Bettan erkänner att hon faktiskt röstat för att Kalmar befann sig i ett klimatnödläge men att det inte behövde betyda att man nödvändigtvis skulle göra något. För övrigt hade något sådant inte krävts i medborgarförslaget: ”Det är ju egentligen inget, i medborgarförslaget så var det inget förslag på, utan det var ju mer, bara erkänna”.

Medborgaren är inte nöjd med svaret utan tycker att ett klimatnödläge måste betyda ungefär att kommunen ”går upp i stabsläge på alla nivåer som har med klimatet att göra”. Bettan börjar nu få något skarpt i tonen: ”Jag tror fortfarande att jag inte är rätt person att tala med om detta”.

– Fast om du är ordförande och har röstat för det så måste ju du vara alldeles rätt person”, säger Elin (eller Erin) häpet.

– Nej, jag tror tyvärr inte att jag är det.

– Så du har röstat för något som du inte vet vad det betyder?

– Nej, det har jag absolut inte gjort. Det är ett uttalande vi tog ställning till och vi erkänner att det är klimatnödläge i Kalmar.

– Ja, det är alltså, ja, säger Bettan efter en fem sekunders tankepaus och fnittrar generat. Ja, jag är som sagt inte rätt person… jag är väldigt dåligt insatt i klimatfrågor.

– Men om du är rätt person att sitta som ordförande och att rösta då måste du vara rätt person att förklara. Vad är det du röstat för och vad är det ni kommer att göra nu? Ett nödläge är ett nödläge och det betyder att man vidtar kraftfulla åtgärder. Jag vill veta vad som kommer att ske nu när vi har ett klimatnödläge vilket vi inte hade igår.

– Jag får faktiskt säga pass på det. Du får gärna återkomma men just nu har jag svårt att svara på det.

– Så du röstade för någonting som du inte vet vad du röstade för.

– Nej, jag vet vad jag röstade för. Jag vill ha mer kött på benen innan jag svarar.

– Borde du inte ha haft mer kött på benen innan du röstade? Är det någon av er [politiska beslutsfattare] som vet vad ni röstat för och vet vilka åtgärder ni kommer att ta?

– Alltså, jag skulle tipsa dig om att ringa till Anna Thore. Hon är ordförande i vatten- och miljönämnden.

Anna Thore var tidigare kommunalråd för miljöpartiet i Kalmar kommun. Men partiet fick problem och Anna blev då socialdemokrat. Hon jobbar för ett kanadensiskt konsultföretag som heter WSP och som frågar sig hur man ”skapar ett framtidssäkrat Sverige med lång hållbarhetstid” .

Det är väl ungefär så det går till i stort som i smått. Borttappade och oerfarna politiker som ofta tycker om djur och natur – förste vice ordförande Bettan ömmar för landsbygden och har katterna Nisse, Findus och Kajsa samt ponnyn Brianna – fattar beslut som de inte begriper på inrådan av slipade försäljare som anar klirr i kassan.

Bettans personliga politiska paroll är ”skatt är kärlek”. Efter ordet ”kärlek” har Bettan infogat ett litet rött hjärta. Hon menar nog att vi skattebetalare älskar att betala skatt och att en krona i hennes och hennes kollegors händer blir mer kärleksfullt spenderad än om vi skattebetalare själva fick använda kronan.

Det viktigaste för Bettan ”i allt” är ”allas lika värde”.

Patrik Engellau