HITTAT PÅ NÄTET: Nya Dramatiska Teatern invigs 1 november 1793

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Kongliga Mindre Theatern är ett av namnen på Dramaten under perioden 1793-1825, då den fanns i det De la Gardieska palatset Makalös. Den kallades även Arsenalsteatern och Nya Dramatiska Teatern, eftersom huset Makalös innan ombyggnaden till teater 1793 hade varit arméns arsenal. Ombyggnaden 1793 kostade 24 000 riksdaler och betalades ur konung Gustav III:s handkassa.

Invigningen skedde den 1 november 1793 med Gustav III:s sensationsdrama Den svartsjuke neapolitanaren.

24 november 1825 förstördes teatern av eldsvåda.

Utdrag ur en artikel i Ny tidning för musik (1857):

Det var nemligen under de närmast efter Gustafs död följande åren som den egentliga operett-stilen blef här mera bekant derigenom att de yppersta af dess dåvarande alster successivt infördes på den svenska scenen. I den, redan af Gustaf beslutade, men forst efter hans död färdigblifna nya dramatiska skådebanan uti det fordna De la Gardiska palatset, invigd på Gustaf ll7 Adolfs födelsedag den 1 November 1793 med dramen: ”Den svartsjuke neapolitanaren” och en ny opera: ”Alcides’ inträde i verlden” med musik af Häffner, fann en del af dessa sångspel en i allmänhet ganska lämplig lokal, medan sådane bland dera, som genom omfång och karakter mera närmade sig de stora operorna, intogo, jemte dessa, sin plats på operateatern. Utom det att operett-stilen, ledigare, rörligare och för den större publiken lättfattligare än den heroiska operastilen, sådan denne framträdde i Glucks, Piccinis, Naumanns – och Voglers praktverk, nödvändigt måste liilvimia sig vidsträcktare sympatier än denna, medförde den äfven det goda, att den mera än operastilen inbjöd våra inhemska komponister till efterföljd. Operetterna voro i delta afseende ett slags medlare och det dröjde ej heller många år, innan äfven svenska arbeten i denna genre kommo till uppförande och möttes af allmänhetens bifall.

Fortsätt läsa artikeln här

BILD: Arsenalsteatern brinner 1825. Färglitografi av C. von Schéele efter teckning av Carl Samuel Graffman.

Redaktionen