HITTAT PÅ NÄTET: Ostindiefararen Götheborg går på grund


DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 12 september 1745 gick ostindiefararen Götheborg) på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Det spekuleras fortfarande i hur det kunde ske. Skeppet blev stående på grundet och mycket av lasten som bland annat bestod av te, porslin, kryddor och siden kunde bärgas. Under många år syntes vraket över vattenytan, men så småningom fanns bara rester kvar på botten.

Skeppet byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm och sjösattes år 1738. Att ett fartyg som byggdes i huvudstaden fick namnet Götheborg berodde på att Svenska Ostindiska Companiets hade sitt säte i Göteborg och att alla expeditioner startade och slutade i den västliga hamnstaden. Skeppet var på 340 läster, vilket motsvarar en lastkapacitet av cirka 830 ton. Vid jungfruresan som startade den 20 eller 21 januari 1739 var ostindiefararen Götheborg bestyckad med 30 kanoner och mönstrade en 144 man stark besättning. Fartyget kom att göra tre resor till Kina.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Ännu längre bort kastade de svenska affärsmännen denna tid sina blickar. Ända till Ostindien och Kina gingo planerna på direkta svenska handelsförbindelser. Tanken därpå fortlevde alltsedan underhandlingarna på Karl XII:s tid med sjörövarne på Madagaskar. Ja den kan följas tillbaka ända till Gustav Adolfs dagar, då de stora framgångar, som portugiser, holländare och engelsmän hade med sin handel på Ostindien, började locka till efterföljd. Men Söderkompaniet, som då skulle upptaga konkurrensen på denna handelsmarknad, kom av brist på kapital aldrig dit med några fartyg. Sedan hade dock planerna på svenska handelsförbindelser med Ostindien dykt upp gång efter annan men utan att bli förverkligade. Den som slutligen hade lyckan med sig, var köpmannen Henrik König i Stockholm, säkerligen tack vare den omständigheten, att han hade utländskt kapital bakom sig. 1731 års riksdag biföll hans ansökan om privilegier på ett svenskt handelskompani med uteslutande rätt att under femton år driva handel på alla orter bortom Godahoppsudden, och samma år utfärdade regeringen de första privilegierna för Svenska ostindiska kompaniet.

I början hade företaget en hel del motigheter. Det första fartyg, kompaniet utsände, mötte på återresan från Kina i Sundasundet sju holländska fartyg, som styrde mot det, tvingade kaptenen att stryka flagg och förde fartyget till Batavia under förklaring, att man handlade på högre order. Svenske ministern i Holland fick av sin regering befallning att fordra förklaring och ersättning för denna våldshandling men fick blott det svaret, att holländska regeringen icke ägde någon kännedom om saken, och att icke heller Ostindiska kompaniets direktör visste något därom. Det hela var något fullkomligt oförklarligt, och då så . . . Som fartyget emellertid snart blev frigivet och kom lyckligt hem igen, beslöt svenska regeringen låta udda vara jämnt.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse om Ostindiska kompaniet här

Redaktionen