HITTAT PÅ NÄTET: Danskarna intar Älvsborgs fästning

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan Sverige å ena samt Danmark, Lübeck och Polen å andra sidan, som fördes 1563–1570. Anledningen till kriget låg ytterst i Danmarks missnöje över den så kallade Kalmarunionens upplösning. Detta missnöje visade sig flera gånger under Gustav Vasas regering, bland annat genom att Danmarks kung Kristian III upptog Sveriges vapen tre kronor i sitt vapen. Detta tilltag tolkades från svensk sida som ett bevis på danska anspråk på Sverige.

Danskarna intog Älvsborgs fästning den 4 september 1563.

Utdrag ur boken Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag av Carl Rudolf A:son Fredberg (1919):

Älvsborgs ärorika slott låg nu i ruiner. Om dess utseende vet man intet. De bilder vi känna äro från slottets nydaningstid under Gustaf Vasa och hans söner.

Under den store riksuppbyggarens befrielsekamp erövrades nämligen platsen från danskarna, vilka efter branden låtit uppföra en ny borg med jordvallar och timmerförskansningar. Så kom Älvsborg för en längre tid under svenska kronan. Året 1524 utnämndes Måns Bryntesson Lilliehöök till ståthållare och jämte honom fyra underbefälhavare.

Gustaf Vasas omsorg om Älvsborg är bekant. Göta älvs stolta kungsväg gick från det inre landet förbi slottet, varför det var nödvändigt att ett starkt fäste skyddade segelfarten från och till havet. Konungen befästade också slottet på det omsorgsfullaste och det var tydligen hans avsikt att göra Älvsborg till en huvudort för denna del av Sverige. För den skull anlade han på 1540-talet en stad, som fick det gamla slottets namn, och där nedanför en skeppsgård eller flottstation. Omedelbart efter anläggningen befallde han borgarne i Ny Lödöse (Gamlestaden), vilka med anledning av oordentlighet i handel och vandel väckt hans misshag och vilka han rent ut kallade ”en hoop svin”, att flytta till Älvsborg — ”där att bygga och bo, sunnan till vid slottet, så att staden och slottet måtte bliva tillsammans”. Det ena skulle beskydda det andra därigenom, att det högsta berget på södra sidan om fästet skulle intagas inom stadsmurarne, varigenom fienden hindrades att från detta håll komma slottet för nära, såsom hittills varit fallet.

Trots Lödöseborgarnes motstånd genomförde kungen sin plan under det år, 1545, han vistades på Älvsborg. Under Gustafs regering voro Severin Kijl och Gustaf Olofsson Stenbock ståthållare på slottet.

Den sistnämnde, vilken vi avbilda, var en högt betrodd man hos Gustaf Vasa och blev som vi veta år 1552 konungens svärfar. Som hövitstnan på Älvsborg och ståthållare i Västergötland vart han staden Älvsborgs högste styresman.

Den nyanlagda lilla staden blev emellertid inte långlivad. Sedan svenske män i fyrtio år befallt över Älvsborgs fäste, föll det, under danskarnes härjningar i landet, år 1563 ånyo i deras händer.

Sistnämnda år, då de danska trupperna ryckte in i Västergötland, härjande och brännande, kom den fientliga hären i slutet av augusti till Älvsborg. Befälhavare på slottet var Erik Kagge till Brenäs, vilken i god tid fått reda på danskarnes förehavanden och därför, enligt gamla tiders bruk, låtit bränna staden utanför slottet. Innevånarne togo sin tillflykt till borgen och inneslötos där.

Fortsätt läsa här

Redaktionen