ANDERS LEION: En sympatisk idiot


En nyttig idiot kallades den som utan att vara medveten om det gynnade Stalins intressen. En sådan talade ivrigt om fred och nödvändigheten av att uppnå och främja denna genom lyhördhet inför Stalins krav och Sovjets intressen. Resultatet blev, som vi vet, krig och ett halvsekellångt förslavande av Östeuropa. Det enda land som klarade sig någorlunda var Finland, som valde krig istället för lyhördhet och eftergivenhet. (Så länge det nu gick – till dess landet blev finlandiserat).

Den farligaste nyttiga idioten är den som också är sympatisk. Niklas Orrenius är en sådan.

Han skriver en mycket lång artikel som börjar med att skildra ett möte mellan företrädare för de tre stora religionerna i Malmö, avsett att manifestera och förstärka förståelsen mellan dessa företrädare – utan att med ett ord nämna att problemet varit och är muslimernas hat mot och trakasserier av judarna i Malmö – vilket lett och leder till att många av dem tvingas fly staden.

Han redogör nöjt för hur Rasmus Paludan inte beviljas tillstånd till det slags demonstrationer som han i Danmark – beskyddad av den danska polisen – gång på gång kunnat genomföra: Han bränner upp ett exemplar av Koranen, ibland inlindad i bacon. Orrenius beskriver detta utan att med ett ord ange demonstrationens syfte, att värna yttrandefriheten gentemot de människor som numera, i våra länder, främst hotar den – muslimerna.

Sorgset noterar han att ett antal ”bråkmakare” svarat på den koranbränning som företrädare för Stram Kurs – Paludans parti – ändå genomför och den demonstration som också sker när några andra sparkar en koran mellan sig på Stortorget i Malmö. (Här finns en tidigare artikel om Paludan och hans parti). Dessa danskarnas demonstrationer kallar Orrenius för en hetskampanj.

Vilka kan man hetsa mot? Knappast en gammal bok. Man hetsar mot människor. Orrenius påstår alltså att Paludans effektiva demonstration av motsättningen mellan västerländsk yttrandefrihet och muslimernas krav på särbehandling är hets mot en folkgrupp. Han använder sig av det numera mycket vanliga tricket för att undvika besvärande kritik – man gör det till en fråga om att någon kan bli kränkt, i detta fall muslimerna.

Avsikten är naturligtvis att muslimerna och deras förespråkare skall provoceras – för att tvingas till eftertanke och inse att yttrandefriheten är hotad. Om de då väljer att känna sig kränkta istället för att tänka efter är det deras sak.

Niklas Orrenius sörjer över att den bestående bilden blir den av aggressiva, våldsamma unga män. Han borde sörja över att yttrandefriheten återigen har kränkts, i avsikt att skydda muslimernas säranspråk.

Han borde också bekymra sig över att Malmös många muslimer och andra invandrare inte så länge till kan använda sin oändliga fritid till att ordna upplopp och anfalla poliser och andra företrädare för majoritetssamhället. Malmö kommun går med mycket stora, ökande underskott, som i huvudsak betalas av Stockholm. Det lär inte fortgå i evighet. Det stöd som kan vara rimligt för en glesbygdskommun blir groteskt när det går till en storstad med ypperligt läge för handel och annan ekonomisk aktivitet.

Niklas Orrenius har ett smidigt, behagligt språk. Oftast kan han dölja sina avsikter bättre än vad han gjort i denna artikel. Han är en sympatisk idiot.

Men vi skall vara glada över hans och hans likars insatser, inberäknat de maktens företrädare som avslagit Paludans demonstrationsansökan. Nu vet vi: tjänstvilligheten inför muslimerna och deras gatugäng väger tyngre än yttrandefriheten. Det är inget problem att låta klimataktivister blockera trafiken i huvudstaden och därmed försvåra tillvaron för de tusentals storstadsbor som behöver ta sig fram till arbeten och annat. Däremot böjer man sig för den muslimska mobb som man väntar sig skall använda varje tillfälle för att demonstrera sitt företräde framför alla andra intressen.

Nu vet vi. Muslimska företrädare i moskéer och på gatorna bestämmer och deras nyttiga idioter, också en sådan sympatisk man som Niklas Orrenius, är tillfredsställda över att väl ha berett marken för de muslimska intressena.

Och Sveriges officiella företrädare lyder snällt.

Men denna seger kommer att förvandlas till ett nederlag. Nu när vi – alla – vet kan vi handla utifrån denna vetskap. Muslimerna, deras officiella företrädare och deras nyttiga idioter har avslöjat sig. De kan inte tåla yttrandefriheten och de har inte behövt tåla den.

Detta går att stoppa. Det kommer att stoppas!

Tack Niklas Orrenius! Bravo Rasmus Paludan!

Anders Leion