Den före detta kommunistledaren Nils Littorin, numera ledare för partiet Malmölistan, argumenterar i detta debattinlägg för att även korankränkande manifestationer omfattas av den svenska yttrandefriheten:

Såväl Vänsterpartiet som Moderaterna i Malmö ville stoppa den danske provokatören och koranbrännaren Rasmus Paludan. Men att inskränka yttrande och mötesfrihet är en farlig väg att gå, skriver Malmölistans Nils Littorin.

Som provokatör är han skicklig, Stram kurs Rasmus Paludan. Att åka till Malmö och bränna koranen utanför Islamic center, hade alla förutsättningar att skapa rubriker och röra upp känslor. Även om polisen med uppbackning av Malmöpolitiker från höger till vänster till slut vägrade honom tillstånd så har Rasmus Paludan lyckats: Hänsyn till en religion sattes framför yttrandefriheten. Nattens upplopp i Rosengård var precis den typ av våldsamma reaktion från muslimer som Paludan ville provocera fram.

Paludan vet mycket väl att de flesta Malmöbor avskyr det hat han står för. Bokbål är en symbol för auktoritärt eller totalitärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att ”där man bränner böcker bränner man till slut även människor”.

Provokationen kan således bara lyckas om reaktionen blir lika vedervärdig, eller värre, än aktionen.

Varken polisen, Malmöpolitikerna eller företrädare för Islam klarade testet.

Polisens stopp för koranbränningen kan först verka sympatisk. Varför ska dansken få trampa på svenska muslimers tår?

Men det skapar ett farligt exempel. För vilken politisk manifestation är det som ska förbjudas nästa gång? Och med hänvisning till vilken kränkt grupps känslor?

Ska EU flaggan få brännas som en symbol för Svexit? Ska vi med omsorg om USA och Tysklands känslor förbjuda att NATOs baner skändas? Ska Bibeln få brännas i protest mot kristendom?

Man kan tycka vad man vill om dylika opinionsyttringar. Men de ryms otvivelaktigt inom yttrandefriheten:

Enligt 2 kap 1 § regeringsformen (1974:152) har varje medborgare rätt att i tal, skrift eller bild meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. Rättigheten gäller även för utländska medborgare.

På något annat sätt vill få svenskar ha det. I synnerhet inte vi som dagligen via sociala medier, genom politiska flygblad eller möten gör bruk av denna frihet. Modiga svenska arbetarledare som Malmös egen Axel Danielsson(1863- 1899), grundare av Socialdemokratiska tidningen Arbetet har kämpat och fängslats för att även cyniska provokatörer som Rasmus Paludan ska få hållas.

Att Malmöimamen Salahuddin Barakat välkomnar polisens agerande är typiskt. Religiösa känslor väger för honom tyngre än den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Att myndigheten förbjuder koranbränning blir ett bevis för religionens rättsliga särställning som stående över skymf och provokation. Salahuddin Barakat har tidigare uttalat sig positivt till lagar mot blasfemi, se YouTube.

Den skriftlärde cyklar tandem med provokatören. Dan Park, den för hets mot folkgrupp dömde konstnären som också agerat Paludans sändebud i Malmö, var inte sen att kommentera: ”Islam står över yttrandefriheten”. Hetsaren och imamen är ense om en sak: Islam är något exceptionellt, ett undantag.

Som pricken över i:et avslutades Paludans lyckade Sverigevecka med ett upplopp i Rosengård. En grupp arga muslimer som kastade sten på polisen och ropade ”Allah akbar” förkroppsligade de våldsamma tendenser som Islam beskylls för. Vad hjälpte det att Malmös imamer tog avstånd när lågorna från bilbränder fyllde nyhetsnatten?

Det är lätt att vara efterklok. Men det klokaste svaret på provokationer är att inte låta sig provoceras. Följ lagen. Möt bokbränningen inte med upprörd kränkthet utan med avmätt ointresse. Stå upp för Paludans frihet. Men låt honom likt en pajas stå och bränna papper på ett öde torg, istället för att som nu bekräfta hans självbild som yttrandefrihetens förkämpe.

Nils Littorin är läkare och partiledare för Malmölistan. Han var tidigare medlem i Kommunistiska Partiets partistyrelse i Malmö.