Gästskribent THOMAS KARLSSON: Mellanöstern behöver nordisk black metal

För ett antal år sedan gjorde jag en forskningsstudie om så kallad extrem metal i MENA-regionen. MENA är en samlingsbeteckning för Middle East North Africa, i huvudsak muslimska länder. Med extrem metal åsyftas en hårdare form av hårdrock med subgenrer som death metal, speed metal, black metal och otaliga andra former av hårdrock. I synnerhet intresserade jag mig för black metal, en musikstil som inte sällan associeras med satanism. Det är till och med så att själva satanismen brukar utgöra skiljelinjen till musikaliskt snarlika musikformer såsom death metal. Satanism är en modern religionsform som växte fram bland religionskritiska intellektuella och som fick sin första egentliga kyrka med The Church of Satan och dess grundare Anton LaVey som skapade publicitet med sina show-liknande ritualer i slutet av 60-talet.

Den förste som lär ha kallat sig för “satanist” varit August Strindberg i samband med en dispyt med en präst. Satanism var dessförinnan enbart en anklagelse, som i användes under häxprocesser och i jakt på vetenskapsmän som inte följde kyrkans regelverk eller kosmologi. Men under upplysningstiden började kyrkan att ifrågasättas i en större omfattning än tidigare och med den påföljande romantiken kom färgstarka personligheter som Lord Byron och Percy Shelley alltmer sympatisera med de mörka makterna i religionen och mytologin. Var det måhända så att Gud var en tyrann och Djävulen en rättfärdig revolutionär?

I sin doktorsavhandling Satanic feminism : Lucifer as the liberator of woman in nineteenth-century culture (2017) har religionshistorikern Per Faxneld visat hur sympatin för Djävulen banade vägen för en rad progressiva rörelser såsom kvinnornas möjlighet att ta plats i samhället. I främst de övre skikten av samhället växte det fram rörelser som ifrågasatte den traditionella religionen och skapade nya former av andlighet. Den särklass mest betydelsefulla var Helena Blavatsky (1831 – 1891) som grundade det teosofiska samfundet och kan ses som nyandlighetens moder. En annan viktig person var den numera uppmärksammade svenska konstnären Hilma af Klint (1862 – 1944).

Vi ser ett tydligt mönster hur den förändrade synen på Djävulen och en “Sympathy for the Devil”, som The Rolling Stones sjunger om, är utbredd i de mest utvecklade delarna av världen, medan det fortfarande äger rum häxprocesser i de mest underutvecklade. Sympatin för Djävulen innebär inte någon sympati för ondska, utan en utbredd ateism eller en tolkning av religionerna som myter med symboler, och inget man tror på bokstavligt. Det är med andra ord ingen tillfällighet att den satanistiska black metal-musiken har ett starkt fäste i de sekulära nordiska länderna, även om lyssnarna och fansen finns jorden runt. De tillhör ofta en välutbildad medelklass som lockas av det extrema i musiken och dess visuella uttryck på scenen.

Black metal började etableras i MENA-länderna under slutet av 90-talet. Först hotades hårdrockare i allmänhet med dödsstraff av ledande imamer i politisk ställning. Lyckligtvis blev det i praktiken inte verkställt. Det började skapas arabiska black metal-band främst i de arabnationalistiska länderna, i den övre medelklassen. De inspirerades av den nordiska och skandinaviska black metal-scenen. Satanismen var med glimten i ögat: En del av en image och den teatraliska form den oftast haft.

Men med den så kallade “arabiska våren”, som är en eufemism för en samhällskollaps i dessa länder, och en snabbt framväxande brutal fundamentalistisk islamism, försvann dessa black metal-band. Mina informanter slutade höra av sig och jag vet inte vad som hänt med dem. Nu när vi ser hur islamismen breder ut sig är det ett reellt hot mot det sekulära samhället och det kritiska vetenskapliga tänkandet. Vi riskerar att en primitiv religiositet återtar politiska positioner och för samhällena bakåt både ekonomiskt och kulturellt. Det är något vi bör vara observanta med i det alltmer islamiserade Sverige. I Islam är religion inte en privatsak, utan ska vara grunden för lagarna även i staterna. Det är med andra ord motsatsen till den i grunden sekulära religiositet protestantismen står för. Vi måste försvara upplysningens värderingar. Eller för att citera en av mina forna informanter från Syrien: “Vi behöver mer nordisk black metal i Mellanöstern”.

Thomas Karlsson, filosofie doktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet och Fellow Researcher vid Yale University, USA.

Thomas Karlsson