HITTAT PÅ NÄTET: Landstormen mobiliserar den 2 augusti 1914

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 28 juli 1914 utbryter första världskriget och strax därefter, den 2 augusti, mobiliserar Landstormen i Sverige.

Landstormen är de äldre åldersklasserna i en värnpliktsarmé, vilka var tänkta att ingå i folkuppbåd eller i territorialförsvaret vid mobilisering. I Preussen inrättades 1813 en landstorm som omfattade alla vapenföra män i åldern 15-60 år, vilka inte tillhörde hären eller lantvärnet. Vid första världskrigets utbrott omfattade den tyska landstormen de tre yngsta och de sju äldsta värnpliktiga årsklasserna.

Det första officiella förslaget om en landstorm i Sverige lades fram som en proposition vid 1865 års riksdag, enligt vilken den skulle omfatta alla vapenföra män mellan 20 och 50 år, som inte tillhörde armén eller beväringen. Det dröjde dock till 1885 års härordning innan en landstorm inträttades och den bestod då av ålderklasserna 33–40 år.

Den svenska landstormen avskaffades 1942.

Krigsutbrottet och landstormens mobilisering skildras i Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Det vilade en tung allvarsstämning över vårt land de hotfulla högsommardagar, då tidningarna bragte budskap på budskap om att den konflikt, som uppstått mellan Österrike och Serbien, höll på att utvidga sig till världskrig. Kyrkklockornas dova klämtningar, som kallade landstormen till mobilisering, vittnade om att krigsfaran hängde hotande även över oss; och mer än en av dem, som då ryckte ut, gjorde det med den fasta förvissningen, att han ej skulle komma tillbaka.

Ett krig mellan stormakter är alltid oberäkneligt till sin räckvidd. Även den mest fredsälskande nation kan mot sin vilja råka att bli indragen i eländet. Mot krigets hemsökelser finnas inga sådana betryggande avspärrningsåtgärder som mot pest och kolera.

Tillsammans med de värnpliktige, som inkallades till övningar, förlades landstormen på bevakning på mera hotade platser längs kusten samt vid offentliga byggnader, broar och på andra för samfärdseln viktiga punkter.

Landstormen var ju egentligen en organisation på papperet; och det var endast tack vare det intresserade arbete, som på sina håll nedlagts av den frivilliga landstormsrörelsen under ledning av en del bland arméns befäl, som landstormen kunde bli något mer än en pappersarmé. Någon vacker Potemkinkuliss kunde man emellertid inte kalla den. Gevär funnos visserligen tillräckligt, men en stor del av männen i ledet hade på sin tid exercerat med de gamla remingtongevären och hade ingen aning om det senare tillkomna
mausergeväret. Det gjorde nu också mindre, eftersom staten ej hade någon skarp ammunition att avvara annat än till dem som ställts ut på post, förrän just i de dagar, då första omgången landstormsmän skulle hemförlovas.

Läs vidare i Grimbergs Svenska folkets underbara öden här

BILD: Landstormsmän samlas i Hagaström (Länsmuseet i Gävleborg).

Redaktionen