BITTE ASSARMO: Bosätt dig i ett mångkulturellt område innan du anklagar andra för rasism, Åsa Lindhagen

Nu larmas det om den svenska rasismen igen. Var femte svensk vill nämligen hellre bo granne med infödda svenskar än med invandrare från Mellanöstern och Afrika, visar en ny undersökning. Det är naturligtvis alldeles galet, menar Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister och minister med ansvar för diskriminering och segregation. Nu måste regeringen därför ta i med hårdhandskarna för att få bukt med de bångstyriga svenskarna som inte har förstått att det är fel av dem att själva välja var de de vill bo och vem de vill bo granne med.

Jo, du hörde rätt. Om svenskar vill bo och leva nära människor de har en kulturell, religiös och/eller etnisk anknytning till är de rasister. När det gäller utlandsfödda svenskar anses det tvärtom vara en rättighet.

Själv bor jag i ett relativt mångkulturellt område med grannar av olika ursprung. Jag är rätt förtjust i dem alla, och grannsämjan är generellt riktigt bra, men om jag måste välja? Tja, kaka söker maka, som man brukade säga förr, och det är lika sant nu som då. Så precis som så många andra föredrar jag att bo granne med människor jag har något kulturellt gemensamt med. Jag tillhör alltså den femtedel av svenskarna som gärna har en annan svensk som granne.

Det gör för övrigt Åsa Lindhagen också. Det område där hon köpt sin bostadsrätt är ett, för Stockholmsregionen, påfallande homogent område, där endast omkring 11 procent av de boende har utländsk bakgrund.

Det är dessutom inte bara etniskt homogent utan också vad gäller klasstillhörighet. 66 procent av de boende är högutbildade och medelinkomsten är 425 953 kronor per år (att jämföra med det område där jag bor, där 37 procent har utländsk bakgrund, omkring 50 procent är högutbildade och medelinkomsten ligger på drygt 250 000 – eller med verkligt mångkulturella områden som Rinkeby, där 91 procent har utländsk bakgrund och där medelinkomsten är 205 000).

Kaka söker maka, som sagt, och Åsa Lindhagen har valt sina grannar med omsorg. Men när du och jag vill välja våra grannar kallar hon det ”rasism”.

Liksom de flesta andra politiker är Åsa Lindhagen alltså en hycklare av gigantiska mått. Skamlöst gör hon skillnad på folk och folk och spottar en rejäl loska i ansiktet på de medborgare som betalar hennes lön med sina skattepengar.

Men har inte Åsa Lindhagen rätt att bo var hon vill? Jodå, visst har hon det. Men det har vi andra också. Så när en undersökning visar att var femte svensk vill bo granne med andra svenskar bör politikerna – som avlönas av just dessa medborgare – naturligtvis acceptera detta. Det är ju en mänsklig egenskap att söka sig till likasinnade.

Istället kallar de det rasism och tar genast fram stora uppfostringsartilleriet. Medborgarna ska tryckas till, våra tankar och preferenser ska bekämpas. Rätten att själv välja sina grannar är minsann inte till för kreti och pleti, utan bara för särskilt utvalda. För sådana som Åsa Lindhagen själv. För hycklarna och översittarna i den politiska adeln.

Åsa Lindhagens anklagelser mot de svenskar som vill leva ett liv där de känner samhörighet och gemenskap med grannarna är direkt skamlösa. Först den dagen då hon själv flyttar till ett mångkulturellt område, och skaffar nya grannar av mer varierat ursprung, kan hon bli det minsta trovärdig. Men den dagen lär förmodligen aldrig komma.

BILD: Gårdsfest på 1970-talet. Bostadsrättsföreningen Cypressen, Tierp.

Bitte Assarmo