Det är dags att på allvar fundera på att riva äldre kyrkor i Norden – för minoriteternas skull. Det säger den norska prästen Gyrid Gunnes, som för några år sedan debuterade som konstnär med performanceverket ”Böner till Allah”. Och först ut borde förstås vara den klassiska Nidarosdomen.

Nidarosdomen uppfördes mellan 1070 och 1300, till minne av Sankt Olav, Norges skyddshelgon, och den kung som kristnade Norge. Uppenbarligen tycker alltså en kristen präst att minnet av kristnandet av landet hon verkar i är kränkande för minoriteter.

Gunnes attack mot de kristna kyrkorna kommer i samband med de just nu så trendiga statyrivningarna runt om i världen. Hon menar att kyrkrivningar helt enkelt är en naturlig följd av statyrivningarna, och tycker att vi alla bör rannsaka oss själva och börja se på omvärlden utifrån ett minoritetsperspektiv.

Det här är ett utspel som ligger helt i enlighet med Gyrid Gunnes tidigare gärningar. Hon har bland annat dekorerat bibeln med sitt eget mensblod, och stått iförd full prästmundering och bett till islams Allah.

Det finns därför fog för att fundera över om det kan finnas någon annan hon hellre vill upphöja. Kanske Muhammed? Kristendom och islam tycks ändå vara detsamma för henne, och en upphöjd Muhammed borde väl ändå tilltala den muslimska minoriteten i Norge?

Gyrid Gunnes är inte ensam om att torgföra den här typen av idéer. För några år sen sa Stockholmsbiskopen Eva Brunne att det vore en god idé att ta ner korset i Sjömanskyrkan i Stockholm, så att muslimer skulle kunna känna sig bekväma att be i kyrkorummet.

Kyrkliga företrädare som uttalar sig på det här sättet gör det för att visa att de är sällsamt toleranta och goda och så fromma kristna att de inte behöver vare sig kyrkor eller kristna symboler för att kunna gå leende genom livet. Förmodligen tror de rentav själva att det förhåller sig på det viset.

Det gör det inte. Godheten är en falsk fasad. I själva verket är de egentligen riktiga snobbar, som går emot majoritetsuppfattningen för att det får dem att känna sig märkvärdiga och upphöjda över vanliga människor.

Det handlar med andra ord om förakt. Förakt för folket och för folkets vilja. Och det gör dem till dåliga representanter för den kristna tron.

BILD: Nidarosdomen 1857.