HITTAT PÅ NÄTET: ”Natten till den 8 Juli seglade hon in i hamnen och klockan 2 på morgonen började kulorna hvina…”

Anfallet på Strömstad var en strid som ägde rum 8 juli 1717 under stora nordiska kriget. Slaget stod mellan en dansk-norsk eskader ledd av Peder Tordenskjold och förband ur den svenska armén, som försvarade staden.

Efter att i maj 1717 ha genomfört ett misslyckat angrepp mot Göteborg, sökte Tordenskjold ett nytt försök att komma åt den svenska arméns förbindelselinjer genom att rikta ett anfall mot Strömstad, som var huvuddepå för den svenska armén i Norge. Staden hade för den skull befästs med två batterier på Laholmen och två flankerande batterier på land. Stadens garnison omfattade 1800 man under befäl av Generalmajor Johan Giertta.

Natten till den 8 juli varpades de danska fartygen in mot Strömstads hamn, där de vid 4-tiden på morgonen ankrade upp och började beskjuta hamnbefästningarna. Linjeskeppen koncentrerade sig på Laholmen och skottpråmarna på de övriga batterierna. Efter några timmars artilleriförberedelse sändes sex galärer in för att landstiga på Laholmen. Försvaret var dock inte nedkämpat och endast två galärer lyckades ta sig fram till stranden, där de utsattes för häftig beskjutning av svenskt infanteri. Tordenskjold själv sårades i benet och danskarna tvingades att dra sig tillbaka med en förlust av 350 man. De svenska förlusterna torde ha varit avsevärt mindre.

Svenskarna lyckades försvara sin förbindelselinjer för arméns operationer i Norge. Efter de två misslyckade attackerna mot Göteborg och Strömstad år 1717, fråntogs Tordenskjold för år 1718 befälet över danska flottan i Kattegatt och underställdes schoutbynachten Rosenpalm.

Anfallet på Strömstad skildras i Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien:

Karl förutsåg anfall äfven mot Strömstad och mot det nya fästet Snudshorg. Dessas försvar uppdrogs fördenskull åt generalmajoren Gierta, samme man, som i Pultava-slaget räddade konungens lif. Han lät nu genast till Strömstads skydd uppföra åtskilliga försvarsverk. I synnerhet blef på den utanför staden liggande Labolmen en skans med namnet Carolus uppkastad och väl bestyckad. Knappt hade detta hunnit blifva färdigt, förr än Tordenskiolds flotta i början af Juli nalkades för att vid Strömstad hämnas olyckan vid Göteborg. Natten till den 8 Juli seglade hon in i hamnen och klockan 2 på morgonen började kulorna hvina, hvarefter striden fortfor i 8 timmar med å ömse sidor stort mannamod och stor mansspillan. Tordenskiolds skottpråm blef redlös, och af de 14 kanonerna i Carolus bragtes 10 till tystnad. Slutligen började krut och kulor tryta för svenskarna och elden från de 4 återstående fältstyckena mattades. Tordenskiold anade orsaken och beslöt landstiga och storma, samt styrde med 2 galerer och 8 väl bemannade båtar mot Carolus. Ögonblicket var afgörande.

Läs hela kapitlet om kriget mot Danmark 1717 och anfallet på Strömstad här

Anders Fryxell (1795-1881) var präst, historiker och skolman. Hans Berättelser ur svenska historien det mest spridda och lästa verket om svensk historia före Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden (1913–1924).

En minnessten avtäcktes på årsdagen 1917. Inskriptionen lyder:

”Till minne af segern på Strömstads redd den 8 juli 1717 öfver danska flottan under Tordenskjold restes denna sten den 8 juli 1917.”

”Den tappres minne – det blifver.”

Redaktionen