Amerikanska idéer sprider sig över västvärlden som amerikanska filmer med den skillnaden att filmernas inflytande oftast är överståndet efter några timmar plus lite eftersnack medan idéerna kan slå rot och få ett eget liv i de kulturkoloniserade västerlandets hjärnor. Därför har exempelvis vi svenskar anledning att försöka begripa oss på de amerikanska idéerna.

Under de senaste månaderna har idén Black Lives Matter (BLM) exploderat i form av stora demonstrationer som oftast urartat till kravaller med täta inslag av statyrivningar och några få fall av kvartersockupationer och polisutdrivningar. Konceptet med demonstrationer som degenererar till kravaller och allmän skadegörelse har fått efterföljare även i det övriga västlandet men inte med samma energi och uthållighet som i USA.

BLM bildades 2013 som ett löst nätverk med anledning av att den nattvakt av blandad ras som sköt ihjäl den svarte sjuttonåringen Trayvon Martin blev frikänd i domstol. Sedermera har BLM fått organisatorisk styrka med femton lokalavdelningar i hela USA plus kontor i Kanada och Storbritannien. Organisationens syfte är att “är att utplåna de vitas överlägsenhet (supremacy) och etablera lokal makt i syfte att kunna ingripa i det våld som riktas mot det svarta samhället av staten och medborgargarden”. Syftet är helt enkelt att delvis ersätta statens funktioner, till exempel polisen, vilket uppenbarat sig i en del av Seattle där ett område ockuperades, den officiella polisen tvingades lämna området efter påtryckningar från demonstranterna och ett antal långtgående krav ställts på staden.

Vari ligger då det våld som de vitas överlägsenhet riktar mot svarta människor? Man kunde tro att vita dödade svarta i betydligt större utsträckning än vice versa men så är det inte. Jag hittade statistik från FBI på YouTube som verkade tillförlitlig och gjorde nedanstående tabell. Jag fördelade summan av alla mord omfattande vita och svarta människor under ett år i USA procentuellt efter vilka som hade mördat vilka:

Offer	Mördare
	Vit	Svart
Vit	47	8
Svart	4	41

Här ser man exempelvis att 47 procent av alla mord där vita och svarta är inblandade gäller vita som dödar vita. För en svart är det tio gånger mer sannolikt att dödas av en svart än av en vit (41 mot 4 procent).

Av detta kan jag inte förstå annat än att det ligger ett mått av skenhelighet i BLM:s argumentation om att svartas liv är särskilt hotade av de vitas överlägsenhet. Det måste ligga något annat bakom.

En annan anklagelsepunkt mot vita är deras inblandning i slaveriet. Här anses vita människor ha en särskild skuld. De statyer som rivs representerar nästan uteslutande historiska personer som anses på något vis ha deltagit i det av vita organiserade slaveri som upphörde för omkring etthundrafemtio år sedan. ”Vi arbetar för en värld där svarta liv inte längre systematiskt utsätts för hot om förgörelse” står det på BLM:s hemsida.

Man skulle då kunna tro att BLM koncentrerade sig på att motverka det slaveri som faktiskt idag utövas i världen, i huvudsak mot svarta personer, och först i andra hand ägnade sig åt att förstöra statyer av folk som för hundratals år sedan hade något med slaveriet att göra (som till exempel när projektledaren inom Afrosvenskarnas riksförbund, Kitimbwa Sabuni, föreslog att Gustav III staty på Skeppsbron i Stockholm skulle rivas för att kungen år 1784 för Sveriges räkning köpt slavdepoten Saint-Barthélemy i Västindien).

Bilden ovan som kommer från Global Slavery Index, en organisation med säte i Australien, visar slaveriets fördelning över världen idag. Informationen är framtagen i samarbete med två FN-organ, International Labour Organization och International Organization for Migration, vilket åtminstone preliminärt verkar tillförlitligt. Ju mörkare färg, desto större inslag av slaveri och slaveriliknande förhållanden.

I det perspektivet kan man undra varför starka och upprörda grupper av rasifierade och deras sympatisörer bekymrar sig över slaveri i länder där det inte finns något slaveri men inte i länder där slaveriet enligt internationella bedömningar faktiskt existerar. Varför hänger Kitimbwe Sabuni upp sig på vad Gustav III gjorde för tvåhundrafemtio år sedan när slaveriet enligt kartan i detta nu grasserar svårt i hans eget ursprungsland Burundi? Det måste ligga något annat bakom.

Min gissning är att det som ligger bakom demonstranternas krav inte är att dagens vita är skyldiga enligt anklagelserna – där vita människor faktiskt varit skyldiga är de numera döda och brotten sedan länge preskriberade – utan att de har pengar. De i huvudsak av vita kontrollerade statsmakterna i västländerna, inte minst i USA, fullkomligt rullar i pengar. Dessa pengar vill Black Lives Matter och motsvarande intressen komma åt. Varför ge sig på länder som Nordkorea, Eritrea, Burundi, Centralafrikanska Republiken och Guinea-Bissau som visserligen idag har slavar men inte kommer att låta sig klämmas på en enda dollar?

Avsikterna framgår tydligt av BLM:s och den övriga proteströrelsens kanske tydligaste krav, nämligen ”Defund the police” eller ”Ta bort eller skär i polisens budget”. Till exempel är det främsta kravet från ockupanterna i CHOP-området i Seattle att lokalpolisens budget ska halveras och pengarna –motsvarande 1,8 miljarder kronor – ska överlämnas till ockupanterna närstående organisationer för att dessa ska göra nyttiga sociala insatser. Det talas om bostäder för fattiga, utvidgad psykvård, projekt för knarkare etc. Poliser ska ersättas med socialarbetare. De vill alltså inrätta en egen välfärdsstat som de själva styr över.

Det är förstås ett storslaget projekt. Ett gäng som anser sig förfördelat av den rådande ordningen använder rasistiska argument för att trumma upp ett åtminstone delvis omotiverat hat mot vita människor i syfte att tilltvinga sig pengar från staten så att de kan ordna sig en hygglig lön och dessutom utöva välgörenhet för sina mindre lyckligt lottade bröder och systrar.