HITTAT PÅ NÄTET: Viborgska gatloppet

Gustav III:s ryska krig (även kallat svensk-ryska kriget 1788–90) utspelades 1788–1790 efter att Sveriges kung Gustav III anfallit Ryssland i hopp om att återta förlorade områden, samt att hindra vidare rysk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Kriget avslutades i augusti 1790 med Freden i Värälä utan gränsjusteringar. Under inledningen av kriget revolterade ett antal svenska officerare och bildade Anjalaförbundet, i slutet av kriget vann Gustav III Sveriges största marina seger någonsin, då han krossade den ryska skärgårdsflottan vid Slaget vid Svensksund den 9–10 juli 1790.

Viborgska gatloppet kallas den utbrytning ur Viborgska viken som den 3 juli 1790 företogs av den svenska flottan och den svenska skärgårdsflottan.

Historikern Carl Grimberg beskriver utbrytningen, som började natten den 2 juli, i Svenska folkets underbara öden och äventyr.

Utdrag ur det sjunde bandet, ”Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809”, kapitlet ”1790 års ryska krig”:

Eftersom vinden var motig för utsegling ur Finska viken, lät Gustav nu både örlogs- och skärgårdsflottan löpa in i Viborgska viken för att reparera örlogsflottans skador och låta besättningarna vila ut. Konungen menade också, att en stark svensk flotta i en position så nära den ryska huvudstaden borde innebära en sådan fara för landstigning av svenska trupper, att den efterlängtade freden därigenom skulle kunna framtvingas. Hertig Karl och Sidney Smith voro av samma tanke, men Nordenskjöld hade, som vi sett, reserverat sig. Hans råd voro dock skjutna åt sidan.

Konungen stod nu i spetsen för den största svenska sjömakt, som väl någonsin varit samlad på en punkt. Det var en djärv tanke att på detta sätt med ett slag framtvinga freden. Under lyckliga omständigheter skulle företaget nog ha kunnat leda till målet, ifall den ryska örlogsflottan dessförinnan varit slagen. Men under dåvarande förhållanden var risken betänkligt stor.

[…]

Den 2 juli sprang vinden äntligen över till östlig. Då beslöt konungen göra ett förtvivlat försök att slå sig igenom fiendens linje.

Redan klockan två följande morgon öppnades en häftig kanonad från svenska flottorna. Klockan halv fyra kom konungen ombord på hertig Karls skepp, där han uppmanade de samlade befälhavarne att med tapperhet gå fienden till mötes. Särskilt vände han sig till överstelöjtnant Puke, som skulle öppna tåget med skeppet Dristigheten. ”Käre Puke”, sade han, ”Ni är min flottas ledare. Spara ej Ert liv och blod! Jag glömmer det icke.”

Personer:

Hertig Karl, Gustaf III:s bror, år 1809 krönt till kung Karl XIII.

Sidney Smith var en engelsk amiral. Under åren 1790-1792 var han i svensk tjänst och deltog med utmärkelse i slaget vid Svensksund 1790.

Otto Henrik Nordenskjöld var viceamiral och deltog i Gustav III:s ryska krig 1788–1790 som flaggkapten åt Hertig Karl.

Johan af Puke var överstelöjtnant och ledde utbrytningen mot den ryska flottan.

BILD: Flottans utgång från Björkö 3 juli 1790. Akvarell av Johan Tietrich Schoultz.

Läs hela stycket om Viborgska gatloppet i Grimbergs Svenska folkets underbara öden och äventyr här

Redaktionen