PATRIK ENGELLAU: Ett storslaget och chockerande avslöjande

Jag har aldrig brytt mig så mycket om sport och idrott och har därför inte satt mig in i de existensvillkor som råder i den delen av samhället. Men nyligen gjorde en vän mig uppmärksam på vad som pågår – varje dag! Först trodde jag honom inte. Vi lever ändå år 2020. Skulle inte idrotten ha kommit längre? Jag beslöt att fördjupa mig i ämnet.

Det blev en skakande upplevelse. Inom idrotten råder total nonchalans inför allt som vårt samhälle står för, framför allt värdegrundstesen om allas lika värde. Inom idrotten förhånas den principen ständigt. Jag vågar påstå att idrotten systematiskt bespottar och förlöjligar vårt samhälles ädlaste och renaste strävanden. Om detta skett av oaktsamhet hade man kanske kunnat ha överseende, men så är det inte, ty överträdelserna är noga uttänkta och överlagda.

Det finns till exempel något som heter löpning. Där visar sig hela syftet vara att så oförblommerat och naket som möjligt uppmuntra och förevisa ojämlikhet mellan människor. Det handlar inte, som jag hade föreställt mig, att alla de tävlande skulle nå mållinjen samtidigt i syfte att inför publiken inskärpa jämlikhetsidealet. Nej, långt därifrån! Publiken som uppenbarligen är helt berusad av djurisk iver för ojämlikhet vrålar, har det berättats mig, av upphetsning när någon av de tävlande lyckas göra sig förmer genom att nå målet före de andra. Människorna blir besatta av samma grymma instinkter som vid antika gladiatorstrider. Hur ska sådana människor kunna övertygas om att samhället är till för de eftersatta? Idrotten går på tvärs emot den humanitära stormaktens högsinta ambitioner om mänsklig jämlikhet.

Min forskning kring denna bestialiska och djupt osympatiska verksamhets ursprung har visat, vilket man hade kunnat vänta sig, på helt odemokratiska rötter. Det var de gamla grekerna som hittade på att folk skulle springa ikapp. Grekerna hade slavar som de förtryckte. Slavarna hade inte ens rösträtt. Man kan knappt föreställa sig hur förtryckta kvinnorna var och hur lite rösträtt de hade. Dessutom var grekerna rasister, särskilt mot svarta människor. Det är för mig ofattbart att vårt samhälle ska hämta sina förströelser från så stinkande källor. Jag ser inte att idrotten kan vara förenlig med Barnkonventionen.

Grekerna uppfann även andra fullt lika fascistiska sporter som vi så oförsiktigt anammat, till exempel diskus och brottning som också handlar om att uppöva ojämlikhet och – vilket är det mest stötande med dessa aktiviteter – att inte, som sig borde, bestraffa vinnaren utan tvärtom hylla honom. Jag saknar ord. Min forskning är inte färdig men jag tror att de enda idrotter som inte kommer från grekerna är ishockey och schack.

En annan sak som är kränkande med idrotten är att den inte erkänner individens frihet och integritet. I stället för att vara tillåtande och välkomnande är den pedantiskt regeltroende som en gammaldags fanjunkare.

Tennis är en sport som spelas med en luddig, vit boll där det kan vara avgörande om bollen hamnar på eller bredvid ett vitt streck. Bakom sådant tänkande ligger en rigid och antikverad syn på människan. Tänk om min motspelare kommer med en berättelse om att min boll gick utanför den vita linjen. Skulle jag då inte ha rätt till min egen berättelse? Hur ska man kunna lita på en sport som jobbar med vita bollar och vita linjer när man så väl känner till den vita rasens koloniala förbrytelser?

Ett liknande dilemma uppträder inom fotbollen vars hela tänkande bygger på den förlegade uppfattningen att alla mål ska räknas och att det existerar någon sort av Gud instiftad sifferserie som lyder 1, 2, 3, 4 och så vidare. Men världen är inte bara svart och vit. Skulle det inte finnas mellanformer mellan mål och inte mål på samma vis som det existerar kön mellan man och kvinna och utöver man och kvinna? Här behövs mer forskning. Själv tror jag att man kommer att upptäcka att fotbollen inrymmer övermål, transmål, alternativmål och psykofysiologiska störningsmål. Samhället förkrymper sig om det ska följa ett regelverk från artonhundratalet.

Du har möjligen inte observerat de skrämmande förhållanden jag pekar på. Jag kritiserar dig inte ty jag har ju själv varit omedveten om förhållandena så länge. Kanske har du svårt att ta till dig min förklaring. Därför har jag lagt in bilden ovan som är Skolinspektionens klargörande illustration till hur eleverna i Sveriges skolor ska förmås begripa värdegrunden. Bilden förklarar tydligt hur idrotten skadar vårt inkluderande samhälle.

Patrik Engellau