Gästskribent THOMAS HEDNER: Nonsens och bluff inom vetenskapen

En artikelgenerator eller ”paper generator”, är datorprogramvara som sammanställer vetenskapliga artiklar i det format som förekommer i akademiska vetenskapliga tidskrifter eller konferensförfaranden. Programmet generar ett tekniskt språk från det specifika ”vetenskapliga” fältet för att komponera nonsensmeningar som låter övertygande. Texten kompletteras med tabeller, figurer och referenser som också förefaller relevanta.

Exempel på sådana datorprogram är Postmodernism Generator, snarXiv och SCIgen vilka finns fritt tillgängliga online. Datorprogrammet The Postmodernism Generator utvecklades 1996 av Andrew C. Bulhak från Monash University.

Den här typen av ”Monte Carlo-generatorer” beskrivs i boken Fooled by Randomness av Nicholas Taleb som ett verkligt exempel på det omvända Turing-testet: en människa kan förklaras ointelligent om hans eller hennes text inte kan skiljas från en text som är slumpmässigt genererad. Även Richard Dawkins berörde detta förhållande i sin bok Postmodernism Disrobed och i en artikel i tidskriften Nature.

Sokal-affären, även kallad Sokal-hoaxen, är en välkänd händelse relaterad till ”postmodernistisk” forskning, som egenomfördes av Alan Sokal 1996. Sokal är professor i fysik vid New York University och University College London. 1996 lämnade Sokal in en artikel till Social Text, en akademisk tidskrift för postmoderna kulturstudier. Sokal ville göra ett experiment för att testa tidskriftens vetenskapliga integritet och specifikt för att undersöka om ”en tongivande amerikansk tidskrift för kulturstudier skulle publicera en artikel baserad på nonsens om texten ’lät’ trovärdig och innehållet ’smickrade redaktörernas ideologiska föreställningar’”.

Artikeln som hade titeln ” Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity” accepterades och publicerades i tidskriften Social Text. Tre veckor efter att artikeln publicerats i maj 1996 avslöjade Sokal bluffen i en annan tidskrift – Lingua Franca. I artikeln föreslog Sokal att ”quantum gravity” hade progressiva politiska implikationer, och att det ”morfogenetiska fältet” kan vara en giltig teori om ”quantum gravity”. Ett ”morfogenetiskt fält” är ett koncept som hade lanserats av den brittiske växtbiologen, biokemisten, författaren, parapsykologen och debattören Rupert Sheldrake.

Sokal-bluffen orsakade ett ramaskri och utlöste kontroverser om de vetenskapliga forskningstraditionerna inom fysiska vetenskaper kontra humaniora, akademisk etik, och speciellt hur postmodern filosofi påverkat forskning och utveckling av humaniora i allmänhet.

Som många känner till är postmodernism ett begrepp som syftar på en speciell inriktning inom kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur. Själva begreppet debatteras ständigt, eftersom det inte är klart definierat. Men några karaktäristika som vanligen kopplas till postmodernistiska debattörer är följande: de hävdar idén om att allt är relativt och subjektivt, till exempel erfarenhet, mening, moral (se existentialism) och kultur (se kulturrelativism), de bejakar världens globalisering, decentralisering, fragmentering och pluralism.

Trots att postmodernister tar avstånd från enkla definitioner av begreppet, så är följande egenskaper centrala: postmodernismen avfärdar tanken på fasta värden, objektiva sanningar och jagets existens.

Den postmoderna rörelsen kan generellt beskrivas som en reaktion mot modernismens strävan efter objektivitet, förnuft och framsteg. Den postmoderna rörelsen anser också att det inte finns traditionell vetenskap.

I det postmoderna samhället har därför traditionella gränser suddas ut, och ingenting är på förhand givet. Det gör den postmoderna identiteten rotlös och rastlös, och livet utgörs av en kedja av tillfälliga rollbyten och förflyttningar. Många människor som präglas av en postmodern identitet har förlorat tron på objektiva sanningar, och har ingen tro på att framtiden på något sätt skulle kunna påverkas. Det gör att det postmoderna samhället ständigt måste skapas och omskapas det egna jaget och den egna verkligheten.

Men åter till vetenskapen – historien om vetenskapliga bluffartiklar till ”postmodernistiska” tidskrifter tog inte slut där. En grupp bestående av Peter Boghossian, James A. Lindsay, och Helen Pluckrose genomförde 2017/18 den så kallade The Grievance Studies-affären, ett projekt för att skapa akademiska nonsensartiklar inom olika områden; kultur, queer, ras, kön och sexualitet.

Författarna skickade artiklarna till olika tidskrifter med postmodernistisk profil med syfte att påvisa att poor science is undermining the real and important work being done elsewhere.

Många prestigefyllda tidskrifter accepterade bluffartiklarna. En ledande feministisk tidskrift publicerade ett avsnitt av Adolf Hitlers Mein Kampf som helt enkelt hade skrivits om med feministiska buzzwords. En annan tidskrift publicerade en artikel om ”våldtäktskultur och queer performativity” i hundparker.

Bluffen avslöjades 2018 då en journalist uppmärksammade att en påstådd författare, Helen Wilson, inte existerade. Vid den tidpunkten hade fyra av 20 planerade bluffartiklar publicerats, ytterligare tre hade godkänts av men ännu inte publicerats. Sex manus hade underkänts och sju var fortfarande under granskning av tidskriftsredaktörer. Bluffartikeln om hundrastplatser hade till och med vunnit särskilt erkännande inom sitt ”forskningsfält”.

Men många postmodernister inom universitetssystemet var inte roade, utan fördömde Boghossian, Lindsay och Puckrose-bluffen. Ett dussin kollegor fördömde dem anonymt i ett öppet brev och menade att de bedrev en bedräglig anti-intellektuell verksamhet som var till nackdel för ryktet vid Portland State universitetet, där Boghossian tjänstgjorde som biträdande professor i filosofi.

Kontroversen om den ”postmodernistiska forskningens” legitimitet har sedan fortsatt mellan olika läger i det akademiska samhället.

Men vad händer när ett nytt hot, som ett nytt okänt virus uppenbarar sig, med hög risk för mortalitet i grupper av samhället, och med potential att påverka ekonomi och samhällsutveckling? Då vill vi ha fakta på bordet, så att vi kan använda den traditionella vetenskapens framsteg för att utveckla verksamma vaccin och olika läkemedelsbehandlingar för att skydda sig själv och andra. Man kan nog hävda att de flesta då flyr de postmodernistiska perspektiven och faller tillbaks till verkligheten och påtagliga risker.

Thomas Hedner är professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg och har tillika en doktorsexamen i ekonomi.

Gästskribent