ANDERS LEION: Hänska

Sverige har alltid varit ett föränderligt, dynamiskt land. Föränderligheten i teknik och ekonomi motsvaras av nödvändiga samhälleliga förändringar. Till dessa hör nyheter i språket.

Länge har man i framsynta kretsar brottats med att ersätta ålderdomliga ord som återspeglar ett svunnet samhälle, styrt av män. Det är inte lätt. Så har man till exempel låtit ett ackusativ bli nominativ. Denna akrobatkonst visar med vilken obändig vilja man angriper den svåra, men nödvändiga uppgiften. Ackusativet till man – en – har fått bli nominativ. Numera gör en både det ena och det andra. Man har grävts ned i någon djup grop.

Man har alltså tvingats göra grovt våld på den svenska grammatiken för att nå ett i sig mycket vällovligt syfte. Samtidigt har man bara kommit en liten bit på vägen.

Jag har ett bättre, mer långtgående förslag ”Det är synd om människorna”, sa visst S-r-ndberg, den gamla mansgrisen. Och det är än mer synd om dem just därför att de tvingas använda ett ord som har sin rot i man.

Mitt förslag är hänska. Det är en kombination av hen och den gamla svansen på människa. Även om mannen på detta sätt försvinner gynnas inte kvinnan direkt. Rättvisa skipas mellan könen genom att de görs obefintliga.

Denna strategi – att göra könet och könen obefintliga – kan med fördel användas också i alla andra sammanhang. Jämlikhet betyder just att avskaffa alla skillnader, inte bara – som här – i språket.

Detta mål – att göra könen obefintliga – är svårt att fullt ut förverkliga. Här i Sverige har vi dock redan nått långt. Låt oss fortsätta vår framgångsrika väg framåt!

Anders Leion