PATRIK ENGELLAU: Centralstyrets eventuella välsignelser

En av samtidens vanligaste tankefigurer är att det ligger i utvecklingens natur att det behövs gradvis mer centralstyrning. När migrantvågor närmar sig Europa säger många att EU då måste ha en enhetlig politik och att mer makt måste läggas i unionens händer så att utmaningen kan hanteras med samlad styrka. När coronaviruset sprider sig över världen anses det ännu viktigare att ha en handlingskraftig världshälsoorganisation med ordentliga muskler för att kunna ta itu med smittan på bästa sätt. När världsekonomin blir alltmer globaliserad måste gemensamma regler inrättas och därför är det nödvändigt att FN får mer att säga till om.

Jag tror att den tankefiguren på det hela taget pekar fel. Jag medger att en del centralstyre kan vara lämpligt. Till exempel var det praktiskt att klockorna gick lika i hela landet när Sverige fick ett järnvägsnät i stället för att varje region skulle ha sin egen tid. Det hade ju kunnat leda till att tåget kommit till Uppsala tidigare än det lämnat Stockholm. Det var också bra att alla svenskar samtidigt,  på centralt fastställt ögonblick, bytte från vänstertrafik till högertrafik.

Men i övrigt tror jag centralstyrets välsignelser är överdrivna och mycket mer ett resultat av en del ledares maktlystnad än av omtanke om vad som är bäst för samhället och människorna. I praktiken är nog de flesta problem lokala. I varje fall måste de lösas lokalt om det ska bli någon lösning alls. När Turkiet nyligen släppte loss migrantströmmar i en riktad attack mot den grekiska gränsen var det grekerna som fick ta smällen. EU hade inte mycket att komma med. Om grekerna hade varit oförsiktiga nog att lita på det europeiska samarbetet så hade landet legat oskyddat.

Tidigare var jag ganska påverkad av föreställningarna om den internationella samordningens fördelar. År 2003 röstade jag för att Sverige skulle införa euron som egen valuta. Då förstod jag inte det som klokare människor än jag hade insett, nämligen att vi med en gemensam valuta visserligen skulle slippa växla pengar vid gränserna men samtidigt nödgat oss att bära en ekonomisk tvångströja som med tiden skulle komma att medföra ett avsevärt obehag för många länder, exempelvis just Grekland (visserligen sedan grekerna levt ett tag på ansvarslösa snabblån i tyska och franska banker och sålunda hamnat i en skuldfälla).

Problemet med centrala lösningar är att kan skapa så mycket besvär och elände även om de som sagt kan resultera i en del nytta. Situationen inom svensk sjukvård så här i coronatider erbjuder en talande illustration. Under några decennier har Sverige målmedvetet enligt någon sorts central plan upplöst alla beredskapslager och fältsjukhus och andra slags medicinska förråd vilket gör att sjukvården nu är mycket mer svältfödd på exempelvis skyddsutrustning för personalen än den annars skulle ha varit. Troligen hade det varit bättre om varje landsting hade planerat för sig. Då hade sannolikt åtminstone några haft vett att förbereda sig även för obehagliga överraskningar. Och den relativt framgångsrika anpassning som vården nu hastigt tvingats genomföra beror inte på någon strategisk planering från centrala myndigheter, till exempel Folkhälsomyndigheten, MSB eller Socialstyrelsen, utan på lokala insatser från ambitiös och samvetsgrann personal på de enskilda sjukhusen. (Socialstyrelsen har försökt hjälpa till genom att bestämma att yngre människor ska prioriteras framför äldre människor om det blir köbildning till respiratorerna.)

Jag tror att den skada som dumma centraliserade beslut åstadkommer är större än den nytta som centralstyret i vissa fall kan medföra. Tänk till exempel på alla kostnader och allt besvär som mångkulturpropositionen 1975:26 förorsakat utan att för den sakens skull skänka något värdefullt i utbyte. Hela tanken att riksdagen ska fatta ett centralt uppifrånbeslut om vilket slags kultur eller kulturblandning som ska prackas på det svenska civilsamhället är för övrigt helt absurd. Såklart att en sådan ordning skapar problem utan att egentligen lösa några.

Patrik Engellau