PATRIK ENGELLAU: Jag tänker inte göra det ensam

De flesta förnuftiga svenskar som med avsmak betraktar landets nuvarande PK-istiska politikervälde skulle säkert föredra ett system där man röstade på personer, som en väljare kan ha förtroende för, snarare än på ett parti med olika mer eller mindre anonyma figurer som okända partiapparater har placerat på en lista.

Jag är en idealist vilket betyder att jag kan bli besatt av idéer som jag tror på trots att omvärlden förklarar för mig att idéerna är dumma, ogenomförbara och att de redan skulle ha förverkligats av någon annan om de hade behövts. På det viset har jag startat åtskilliga företag och projekt. Det jag kanske är mest stolt över är att jag på 1980-talet blev gripen av idén om ett skolpengssystem och tillsammans med kloka och skolkunniga personer utredde hur det skulle kunna genomföras och därefter också installerade det i Sveriges första skolpengskommun som var Vaxholm. Resten är historia. De som tror att skolpengssystemet infördes av moderatregeringen år 1992 har fel. Regeringen var inte ett dyft intresserad av experimentet i Vaxholm men folket var det. Regeringen hade för sig att den skulle lägga ut skolan på entreprenad till privata aktörer utan rätt för elever och föräldrar att välja skola ungefär som när busstrafiken uppdras åt det ena eller det andra privata bolaget. Det upplägget, som prövades i flera kommuner, självdog. Jag vet vad jag pratar om.

En hel del fina idéer blir det förstås aldrig något av. Ibland orkar jag inte, ibland får jag inte med mig andra människor som måste vara med och ro för att projektet ska kunna röra sig framåt. Ett exempel på det senare är förslaget Personvalsparti som du läsa här som jag för 21 år sedan skrev i samråd med sju omdömesgilla och erfarna personer. Idén med personval – en tanke som gillas av många – är att ett sådant system skulle vitalisera demokratin och mobilisera många dugliga människor, som idag inte ägnar sig åt politik, att göra en medborgerlig insats för nationen. Vi skulle slippa rösta på anonyma kandidater som placerats på en lista av lika anonyma partiapparater.

De flesta som argumenterar för ett personvalssystem är emellertid drömmare. Drömmare skiljer sig från idealister däri att deras i och för sig tilltalande projekt endast kan komma till stånd om något omöjligt först inträffar. En klar drömmare var den engelske uppfinnare som under andra världskriget uppvaktade Churchill med en briljant idé om hur kampen mot de tyska ubåtarna skulle kunna föras, nämligen genom att man torrlade Nordsjön och sedan gick ut och plockade dem.

Till exempel föreslår många tillskyndare av personvalet att vi skulle kunna bryta partiväldet genom att införa enmansvalkretsar där vinnaren skulle vaskas fram med hjälp av två folkomröstningar och finalen skulle stå mellan de två främsta i kvalificeringsvalet. Jag tror att det är en dödfödd tanke. För det första skulle den lösningen kräva en ny regeringsform. En ny konstitution kan bara skrivas av det existerande politikerväldet som absolut inte vill ändra sitt upplägg i grunden. Redan där förångas drömmen. Och även om idén på något magiskt sätt kunde genomföras skulle de existerande partierna, som får alla statsbidragen, ta kontroll över processen. De skulle troligen matcha fram samma människor som idag sitter som listvalda.

Det unika med vårt förslag är att det kan genomföras inom ramen för det existerande regelsystemet. I skriften finns svar på allt. Jag lovar. Vi skickade till och med manus till Valmyndigheten för sakgranskning.

Detta betyder att en beslutsam och handlingskraftig grupp på kanske ett dussintal personer av egen kraft skulle kunna revolutionera det svenska politiska systemet (om man antar, vilket jag gör, att initiativet, när det uppmärksammas, skulle elda massornas engagemang).

Sedan förslaget presenterades har jag envist men framgångslöst försökt frälsa alla möjliga människor för denna nya lära. Till exempel tror jag att jag träffat alla som lekt med tanken att starta ett nytt parti. Men allt har varit förgäves. Eftersom jag är idealist tror jag dock fortfarande på projektet. Jag tänker emellertid inte ta några initiativ om jag inte tror att det finns tillräckligt med bra folk som skulle klara utmaningen även utan mig.

Patrik Engellau