BITTE ASSARMO: Påsktraditionen som aldrig slog igenom i Sverige

KULTUR Påskharen är en mytologisk figur som påminner en smula om julens tomtefigur; istället för julklappar ger den bort ”påskpresenter” i form av ägg, godis och leksaker till barnen. Till skillnad från många andra av påskens symboler, som exempelvis ägget, har påskharen inte särskilt gamla anor och här i Sverige har han aldrig fått fäste. I hemlandet Tyskland är dock denne figur starkt förknippad med påskens traditioner och har varit det ända sedan slutet av 1600-talet. Han kommer med ägg som han gömmer i trädgården, eller på andra spännande platser, och som barnen sedan får söka reda på på påskdagen.

I början var påskharens popularitet mest tydlig i städerna. På landsbygden var det dock si och så med hans popularitet. Kanske kunde föräldrar i staden lura sina barn att det var en hare som kom och gömde färggranna påskägg i trädgården – men bondbarnen var minsann inte lika lättlurade. De visste mycket väl att harar inte lägger ägg, och lät sig inte övertygas så lätt! Men på 1800-talet, då påskharen började dyka upp i bilderböcker, och dessutom i leksaks- och godisindustrin, blev han snabbt populär även bland landsbygdens barn.

Man kan ställa sig frågan varför det överhuvudtaget blev tradition att låta just en hare gömma ägg åt barnen; varför inte en höna, som ju skulle te sig mer naturligt? Men harens ställning som ”äggläggare” är inte så märklig som den först kan te sig. Både harar och kaniner är ju kända för sin fantastiska fortplantningsförmåga, och det gör dem till starka symboler för fruktbarhet och överflöd. Därför är haren sedan lång tid tillbaka starkt sammankopplad med andra av vårens symboler – som just ägget.

Det finns också teorier som sätter påskharens ursprung i samband med den ökända bjäran, eller mjölkharen som den kallades i folkmun. Mjölkharen var ett övernaturligt väsen som användes av forna tiders ”häxor” för att skaffa mjölk från grannarnas kor. Den var djupt fruktad av medeltidens bönder eftersom häxan hade fått den direkt av djävulen själv. Den kunde också skapas av exempelvis ett garnnystan under noggrant utförda ritualer. Men den var inte osårbar – och lyckades man skada den medan den höll på med sitt onda värv kunde man också skada dess ägare.

Påskharen utvandrade mot slutet av 1800-talet från Tyskland till andra länder och kontinenter. Här i Sverige omtalas han först i början av 1900-talet och förekommer på många äldre påskkort. Men även om det finns familjer som gömmer ägg enligt den tyska traditionen får påskharen oftast nöja sig med att dyka upp i form av godis i barnens påskägg hos oss. Men i länder som USA och Australien har den blivit mäkta populär.

I Australien har dock myndigheterna beslutat sig för att låta Påskharen pensionera sig. Beståndet av harar och kaniner på kontinenten är så stort att det hotar själva ekosystemet och därför har man satt igång en kampanj som ska förändra harens rara och gulliga image och få människor att inse att den utgör ett hot. Då går det naturligtvis inte an att den kommer med färggranna ägg, godis och leksaker till barnen. Men det finns alls ingen orsak för de australiensiska barnen att oroa sig för den sakens skull. Kontinenten har ju andra gnagare att tillgå. Så numera är det Påskpunggrävlingen – Easter Bilby – som kommer med ägg, leksaker och godsaker till Australiens alla barn.

Glad påsk!

Bitte Assarmo