PATRIK ENGELLAU: Mysterium

Av bilden framgår att socialdemokraterna haft stora opinionsframgångar på senare tid. Det handlar närmare bestämt om en uppgång på sex procentenheter till lite mer än 30 procents väljarstöd från februari till april.

För mig är detta en gåta. Den socialdemokratiska regeringen har varit ansvarig för svensk coronapolitik även om den skjutit Folkhälsomyndigheten framför sig. Jag kan inte se annat än att pandemin i Sverige skötts valhänt, fumligt, utan uppenbar strategi och utan driftighet och företagsamhet.

Till att börja med förnekades smittan av myndigheten. Den skulle troligen inte komma till Sverige. Sverige behövde inte undersöka resenärer från kända smitthärdar. Och när sjukdomen fick fäste även i Sverige förklarade myndigheten den sjunde mars att toppen var nådd. Det fanns ingen testutrustning och inga tydliga initiativ gjordes att snabbt få fram sådan materiel. Det deklarerades högtidligt att gamla människor, särskilt på vårdhem, skulle skyddas extra noga. Sedan blev de gamla smittade, troligen av personal som inte kunnat testas eftersom myndigheten saknar testutrustning.

Ett coronafall kan avslutas genom död eller genom tillfrisknande. Man kan dividera antalet döda med antalet tillfrisknade i olika länder för att få ett mått på hur väl vården lyckats hålla ned andelen döda. Jag valde ut några kända länder lite på måfå – och jag kan inte garantera statistiken – men så här blev det allt efter fallande vårdkvalitet (enligt detta mått):

Döda

per

tillfrisk-

nad

Tyskland 0,1
Schweiz 0,1
Danmark 0,1
Finland 0,2
Spanien 0,3
Frankrike 0,5
Italien 0,6
USA 0,7
Sverige 2,3
Norge 3,5

 

Trots allt detta går alltså de regerande socialdemokraterna framåt med sex procentenheter. Hur kan det komma sig?

På medeltiden när alla trodde på Gud och kyrkan var stark, hur tror du folk reagerade när det kom en pest? Slutade de tro på Gud? Sannolikt inte. Tvärtom blev de ännu frommare och hetare i sina böner. I nöden tyr man sig till makten oavsett om makten duger något till.

Jag tror att det är likadant i vår tid. Människorna har vant sig vid att inget ont kan hända. Inget förfång har drabbat svenskarna under mer än hundra år utan allting har bara blivit bättre. Vi har vant oss att inget ont kan hända folk i Sverige. Sverige har en skyddsängel.

Men om någonting avigt skulle inträffa så finns alltid staten. Staten kan allt. Om folk svälter eller blir sjuka så har staten metoder att komma till rätta med problemen. Om det blir lågkonjunktur och arbetslöshet kan staten gripa in och ordna upp situationen. Finansministern vrider på några reglage i sitt arbetsrum så återställs strax ordningen.

Måste vi därför inte lita ännu mer på dem som har makten när fara hotar? Vi måste ge dem vårt stöd så att de inte vänder sitt ansikte från oss. Vi offrar till dem fast inte med böner, självspäkning eller slaktade getter utan genom att visa dem vårt stöd och tillit när SIFO kommer och frågar.

När faran är över och livet leker kan människorna spara på sin gudsfruktan. De behöver inte be så många böner och hedra sin Herre med samma eftertryck. I demokratier kan de byta regering enligt den princip som gjorde att engelsmännen redan ett par månader efter Hitlers självmord avsatte Winston Churchill och valde Clement Attlee till premiärminister.

Patrik Engellau