Ett enkelt demografiskt faktum

En befolkningsgrupp kan växa på två sätt: genom ett födelseöverskott eller ett invandringsöverskott. Om dessa båda faktorer under en följd av år är större hos en grupp med utländsk bakgrund än hos den infödda befolkningen, kommer immigrantgruppen att växa och bli större än den infödda befolkningen – detta kommer att inträffa oberoende av immigrantgruppens ursprungliga storlek. Alla kan förstå detta enkla faktum.

Den första muslimska populationsmodellen

Tack vare detta visste jag, med kunskap om muslimernas höga fruktsamhet, en fortsatt invandring i kombination med import av muslimska makar från andra länder, att muslimerna – med matematisk säkerhet – kommer att bli större än gruppen bestående av infödda finnar, om invandringen tillåts fortgå i nuvarande omfattning. Men jag visste inte om detta skulle inträffa efter 100 eller 1000 år.

För att få denna kunskap började jag bygga demografiska modeller. Den största finska dagstidningen Helsingin Sanomat publicerade mina första resultat den 20 juli 2010. Enligt denna undersökning, kommer den muslimska befolkningen att vara lika stor som den inhemska finländska (svensktalande inräknade) befolkningen om 160 år, om den nuvarande invandringen får fortsätta i oförändrad omfattning. Jag har under 2019 gjort en uppföljning av prognosen och då sett att den observerade ökningen av muslimer under de senaste nio åren har varit något större än vad som förutsades av modellen från 2010.

I realiteten är muslimernas fruktsamhet och nettoinvandring högre än för andra folkgrupper med utländsk bakgrund. Av den anledningen kommer muslimerna att bli den största gruppen med utländsk bakgrund, och slutligen utgöra majoriteten i Finland.

Om demografiska modeller för fyra nordiska länder

Därpå föreslog Affe som förestår Affes Statistik-blogg att jag skulle ta fram demografiska modeller för de andra nordiska länderna. För Island fanns det inte tillräckligt med data för en detaljerad modell. Men jag inledde med att göra demografiska modeller för Sverige, Norge och Danmark. Förutom den muslimska och infödda befolkningen, gjordes en uppskattning av storleken på den icke-muslimska utländska befolkningen, samt den del av den utländska befolkningen som har västerländskt ursprung.

Det visade sig att situationen är i huvudsak den samma i dessa nordiska länder som i Finland: med den nuvarande invandringspolitiken kommer de här länderna att få en muslimsk majoritet med matematisk säkerhet. Den huvudsakliga drivkraften bakom immigration, som utgörs av skillnaden i levnadsstandard och välfärd mellan de nordiska och muslimska länderna, kommer att bestå även i framtiden. Islamiseringen av ett land är en process som i vanliga fall fortgår i jämn hastighet, men den kan ta lång tid. Exempelvis tog det i Turkiet 300 år innan befolkningen ändrades från att vara till 100 procent kristen, till att bli 50 procent muslimsk.

Om demografi-förnekare

Innan befolkningsprojektionerna för de nordiska länderna presenteras, bör vi lägga märke till att visa människor förnekar det faktum att den infödda befolkningen håller på att bli en minoritet i många västerländska länder.

Orsaken till förnekelsen av detta faktum är helt klart ideologisk: förnekarna är anhängare till idén om mångkulturella samhällen. De vill därför inte erkänna att sanningen är att mångkulturalismen är en självdestruktiv ideologi. I de välmående västerländska länderna, kommer det alltid leda till att dessa till slut får en majoritet av muslimer, vilket innebär slutet för mångkulturalism, demokrati och mänskliga rättigheter, i enlighet med islamisk lära (jämför med de över 50 länder som har en muslimsk befolkningsmajoritet).

I många västerländska länder är det enklaste sättet att se att den nuvarande invandringspolitiken leder till att ursprungsbefolkningen kommer att hamna i minoritetsställning, är att titta på utvecklingen för denna folkgrupp. Figur 1 visar dels den faktiska utvecklingen för andelen med svensk bakgrund i Sverige som i diagrammet är markerad med cirklar. Från år 2002 till 2018 minskade de med svensk bakgrund från 85 procent till 75 procent. Dessa data har hämtats från Statistiska Centralbyrån (SCB, 2019).

För att få en projektion för den framtida utvecklingen, har ovan nämnda historiska data för åren 2002 – 2018 extrapolerats vilket visas av den raka linjen i figur 1. Linjen visar alltså en förlängning av denna trend, och utgör en prognos för svenskarnas andel av befolkningen i Sverige.

Extrapoleringen visar att personer med svensk bakgrund kommer att bli en minoritet omkring år 2061 om inte drastiska förändringar görs i invandringspolitiken.

Figur 1 (Linjär extrapolering). Observerad andel av befolkningen med svensk bakgrund 2002 – 2018, enligt Statistiska Centralbyråns definition (cirklar) och linjär extrapolering (rak linje).

De resultat som visas i figur 1 överensstämmer med de resultat som fåtts vid beräkningar med detaljerade demografiska datorprogram: i en studie av Tarvainen (2019), som gav det motsvarande resultatet att infödda svenskar kommer i minoritetsställning år 2058; se figur 2 nedan.

Stiftelsen Expo som verkar för mångkulturalism, hävdar att det inte finns någon risk för att svenskarna ska bli en minoritet. I en artikel av Staffan Marklund (2019) kan man läsa om att Expo inte informerar om resultaten från fyra demografiska studier som visar att svenskarna kommer att bli en minoritet i detta århundrade. Istället presenterar Expo endast delar av tillgängliga fakta och på ett vilseledande sätt.

Ursprungsbefolkningen

En omfattande redogörelse för den demografiska utvecklingen i de nordiska länderna har presenterats av Tarvainen (2018). Projektionerna som gjordes i den undersökningen är baserade på invandringen under 2012 – 2014, alltså före migrationskrisen år 2015. Här presenteras uppdaterade resultat (Tarvainen, 2019), som är baserade på invandringen under 2018. Figur 2 visar ursprungsbefolkningens andel.

Figur 2. (Ursprungsbefolkning). Historiska data (1980 – 2019) samt projektionerna för ursprungsbefolkningarna för 2020 – 2100. Fram till första januari 2015, är ursprungsbefolkningen den samma som den definition som gjorts av de statistiska centralbyråerna i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Efter detta datum inkluderas i ursprungsbefolkningen även de individer utländsk bakgrund som har gift sig med en av ursprungsbefolkningen. Däremot inkluderas inte tredje och därpå följande generationers invandrare.

Ursprungsbefolkningens andelar för åren 2020 – 2100 utgörs av projektioner gjorda under antagandet att nettoinvandringen kommer att fortsätta samma nivå som under 2018.

Utvecklingen för ursprungsbefolkningen är i huvudsak den samma i de fyra nordiska länderna. Förändringen sker snabbast i Sverige beroende på en större nettoinvandring. Begränsningarna av invandringen som infördes beroende på migrationskrisen 2015 har inte fått någon större påverkan på projektionerna.

Den muslimska befolkningen

Figur 3 (Tarvainen, 2019) beskriver andelen muslimer i de fyra nordiska länderna, med antagandet att invandringen fortsätter på samma nivå som år 2018.

Figur 3. (Muslimsk befolkning). Historiska data (1990 – 2019) samt projektioner för de muslimska befolkningarna för 2020 – 2100. Värdena för 1990 – 2019 är baserade på beräkningar gjorda av Pew Research Center (2015) och det beräknade antalet nya muslimska invandrare. Andelen muslimer i befolkningen för 2020 – 2100 är projektioner gjorde under antagandet att nettoinvandringen och andelen muslimer i nettoinvandringen fortsätter att ligga på samma nivå som 2018.

Den snabba ökningen av muslimer i Sverige beror på det faktum att andelen muslimer i nettoinvandringen 2018 utgjorde 55 procent, men i Norge endast 25 procent, Danmark 15 procent och Finland 46 procent.

Man ser att islamiseringen av Finland, Norge och Danmark sker med ungefär samma hastighet som tidigare inträffade i Turkiet. Sverige (eller Frankrike) kommer att vara de första västerländska länder som får en muslimsk majoritet.

Den västerländska befolkningen

Figur 4 (Tarvainen, 2019) visar andelen invandrare från västerlandet i de fyra nordiska länderna, under antagandet att invandringen fortsätter på samma nivå som under 2018. Den västerländska befolkningen består av den infödda, det vill säga ursprungsbefolkningen och de som har en bakgrund i västerlandet. Enligt en definition från Danmarks Statistik utgörs västländerna av EU:s medlemsländer, Norge, Island, Schweiz, USA, Canada, Australien och Nya Zeeland, samt ytterligare några små länder.

Figur 4. (Västerländsk befolkning). Andelen västerländsk befolkning (infödd ursprungsbefolkning och medborgare med bakgrund i andra västländer). Befolkningens andelar för 2015 – 2019 baseras på data från de statistiska centralbyråerna i de olika nordiska länderna. Andelarna för 2020 – 2100 är projektioner utgående från antagandet att nettoinvandringen och andelen västerlänningar i denna, kommer att fortsätta att ligga på samma nivå som 2018. I dessa projektioner inkluderas i grupperna västerlänningar och icke västerlänningar alla ättlingar till dessa. De som har icke västlig bakgrund och gifter sig med någon som har västlig bakgrund ingår i den västerländska befolkningen.

Den snabba minskningen av Sveriges västerländska befolkning beror på det faktum att personer med västerländsk bakgrund utgjorde 15 procent av nettoinvandringen 2018, samtidigt som de i Norge utgjorde 39 procent, Danmark 60 procent och i Finland 29 procent.

Befolkningsförändringarna i figurerna 2 – 4 kan verka förvånansvärt snabba när man jämför immigrationsflödena med befolkningsstorlekarna. Förklaringen till detta finns på sidan 150 i Tarvainen (2018).

Vilka är orsakerna till de katastrofala demografiska förändringarna

De vanligaste motiven för att invandra till de nordiska länderna är ekonomiska förhållanden hos dessa välfärdsstater. Av den anledningen vill majoriteten av flyktingarna stanna i de nordiska länderna, istället för att återvända för att bygga upp sina hemländer när det skulle vara möjligt.

Men hur är det möjligt att den ursprungliga befolkningen har accepterat den massiva invandringen från över ett hundra länder med olika kulturer, etniciteter och religioner? För att förstå det räcker det i detta sammanhang med att betrakta flyktingarna.

Det finns internationella överenskommelser om flyktingar som de nordiska länderna valt att följa. Det handlar om överenskommelser som fått en allmän acceptans beroende på vår villighet att hjälpa förföljda människor. Baserat på alla människors jämlikhet görs inga skillnader beroende på asylsökarnas etniska tillhörighet eller religion.

När en flykting har levt i ett nordiskt land under några år, kan flyktingen – oavsett hans eller hennes etniska tillhörighet eller religion – få medborgarskap i det landet eftersom alla som bor i landet i enlighet med lagen ska behandlas lika.

Av samma anledning kan flyktingen ta in en make eller maka från sitt ursprungsland på samma sätt som en av ursprungsbefolkningen kan gifta sig med en utlänning. Det vanliga är att flyktingens maka kommer från samma etniska och religiösa grupp. Deras barn kommer sedan att importera nya makar från utlandet.

Detta sker således i enlighet med nationella lagar och internationella avtal, samt humanitära principer.

Det finns dock något fel här eftersom detta i alla välmående västländer med matematisk säkerhet leder till uppkomsten av en muslimsk majoritet. Något som kommer att avsluta tillämpningen av dessa fina lagar och principer, och bli slutet för hela den västerländska civilisationen.

Ett sätt att se vad som går fel är att vi måste förstå att vi tror att vi tillämpar universella principer. Men vi måste förstå att samma principer inte är universella för muslimer. Faktum är att alla muslimska värderingar och tillämpningar är sådana att de syftar till att maximera tillväxten av den muslimska befolkningen. Deras moraliska mål är att alla människor i världen ska underkasta sig deras Gud – Allah.

För den som vill fördjupa sig finns en utmärkt kulturanalys i linje med detta avsnitt skriven av Einar Askestad (2019).

Etniska och religiösa överväganden måste bli en del av de nordiska ländernas invandringspolitik

En nationalstat bygger på att det finns en nation. Begreppet en nation betyder vanligtvis, som i de nordiska länderna, att ett lands befolkning består av en etnisk grupp, eller i praktiken att en etnisk grupp har en tydlig majoritet i landet. Minoriteterna behöver inte utgöra något problem. Men nu växer de så att den infödda befolkningen blir en minoritet i sitt eget land, varigenom nationalstaten upphör att existera.

I en nationalstat utgör de biologiskt etniska banden en väl fungerande bas för tillit, samarbete, ärlighet, säkerhet, ansvar för andra och det gemensamma, acceptans för gemensamma lagar, samt för demokrati. Det har sagts att en nation är en utvidgad familj. Alla nordiska länder har varit mycket framgångsrika nationalstater, vilka också har hjälpt mindre utvecklade länder på många sätt. Det senaste och mest näraliggande exemplet på nationalstats framgång är Estland, som blev självständigt från Sovjetunionen för 30 år sedan.

Nationalstater har arméer för att förhindra att andra nationer kan ta över deras territorium. I ungefär 20 västländer håller nu ursprungsbefolkningens majoritetsposition långsamt på att ersättas av främmande länders befolkning. Detta är inte en erövring som sker genom krig, utan genom invandring från över hundra länder. Som nämnts ovan sker detta lagligt och understött av de internationella fördragen och nationella lagarna. Samtidigt bevarar de andra 200 länderna sin kultur till 100 procent.

Emedan nationalstaten hör samman med etnicitet, måste vi nu inse att det grundläggande misslyckandet i tillämpningen av internationella fördrag och nationella lagar utgörs av det faktum att dessa inte tar hänsyn till etniska och religiösa aspekter. Därför kommer de nordiska nationalstaterna att gå under.
Enligt en uppgift tog tidigare bara Japan och Singapore hänsyn till etniska och religiösa aspekter i invandringspolitiken. Men nu öppet, eller i praktiken, tar ett antal tidigare kommunistiska länder i Östeuropa inte emot muslimska flyktingar och begränsar antalet icke västerländska flyktingar till ett fåtal. Kommunismen gjorde dessa länder så fattiga att invandrare inte ville flytta till dem. Nu när dessa tidigare kommunistländer har blivit mer välmående, ser innevånarna de katastrofala konsekvenserna av invandringen i Västeuropa. Därför accepterar de i allmänhet inte invandring av muslimer och människor med en icke-europeisk bakgrund utan föredrar att bevara sin egen västerländska kultur.

På samma sätt kräver bevarandet av de nordiska kulturerna att religiösa och etniska aspekter beaktas. Detta är en nödvändig förändring av den nordiska invandringspolitiken. Detta betyder inte att vi inte skulle hjälpa andra människor. Som många gånger har noterats är hjälpen effektivare utanför de nordiska länderna, till exempel i flyktingarnas hemländer eller länder i deras närhet.

En omfattande uppmärksamhet har riktats mot de mänskliga rättigheterna. Men när revolutionära befolkningsförändringar inträffar har vissa demografer påpekat att människors rätt till en nationalstat och till sitt territorium är en mänsklig rättighet.

Referenser

Askestad, Einar (2019). Den stulna demokratin. Det Goda Samhället, 2019-04-20.

Marklund, Staffan (2019). Kritik riktad mot Morgan Finnsiös artikel ”Nej, svenskar riskerar inte att bli i minoritet”, publicerad av Expo, 2019-06-19. Oberoende förnuft, 20 juli, 2019.

Pew Research Center (2015). The future of world religions: Population growth projections, 2010-2050. Washington: Pew Research Center.

Pew Research Center (2017). Europe’s growing Muslim population. Washington: Pew Research Center.

SCB (2019). Table Number of persons with foreign or Swedish background (rough division) by region, age and sex. Year 2002 – 2018,

Stonawski, M., Potancoková, M., & Skirbekk, V. (2015). Fertility patterns of natives and migrant Muslims in Europe. Population, Space and Place, 22(6), 552-567.

Tarvainen, Kyösti (2018). Population projections for Sweden, Norway, Denmark, and Finland, 2015-2065. Bulletin of Geography. Socioeconomic Series, 39, 147-160.

Tarvainen, Kyösti (2019). Scenarios of ethnic and religious compositions of Nordic populations 2020-2100. Manuscript under review at a demographic journal.

BILD: Vårby skola 1910-tal. Skärholmen.

Kyösti Tarvainen har avlagt en diplomingenjörsexamen i teknisk fysik från Helsingfors Tekniska Högskolan och en doktorsexamen i system- och styrteknik i USA. Han har specialiserat sig på matematisk modellering och har undervisat vid Helsingfors Tekniska Högskola och Helsingfors universitet som docent. 2009 märkte han den stora demografiska effekten av invandringen och började forska i ämnet.