PATRIK ENGELLAU: Utträdesanmälan och inträdesansökan

OPINION På det hela taget har det varit den vite mannen med stöd av den vita kvinnan som genom uppfinningsrikedom, strävsamhet, entreprenörskap, pliktkänsla och goda värderingar under de senaste seklerna lyft världen till ett oanat välstånd inte bara för sig själva utan även för andra folk. För detta har den vite mannen fått skäll, till och med av den vita kvinnan. Det har till och med uppstått en hemlig förening utan stadgar och medlemskort för vita män som vill gotta sig åt att sparka och förtala sin egen sort i syfte att vinna erkännande av de grupper som inte kan tåla att de gynnats av den vite mannens triumfer.

Jag anmäler härmed utträde ur denna hemliga förening av vita, manliga flagellanter. Kanske kommer jag att köpa en vit basker – eller möjligen panamahatt – och bilda en förening som heter ”De vita baskrarna” med uppgift att rädda män som fortfarande underkastar sig flagellantsyndromet i hopp om att de straff vita män idag tilldelas av övriga befolkningsgrupper då ska mildras enligt den katolska principen att den som uppvisar hjärtats förkrosselse kan beviljas absolution, typ att om du krälar i stoftet här och nu så kan du kanske få syndernas förlåtelse trots att du för tjugofem generationer sedan hade en anfader som kanske jobbade på ett slavfartyg (och då inte som slav).

Jag funderar på om De vita baskrarna inte borde lanseras med en pampig deklaration som börjar till exempel så här:

När det under den mänskliga historiens gång blir nödvändigt för ett kön som burit praktiskt taget alla andra människor på sina axlar – se illustration – för att hjälpa dessa burna stackare att övervinna vedermödor såsom vidskepelse, okunnighet, slaveri och brutalitet och så småningom uppnå civilisationens höjd och detta kön i stället för hurrarop och tårar av tacksägelse får erfara hot och hat samt krav på ekonomisk ersättning, när det alltså blir nödvändigt för detta kön att sluta fjäska för sina begabbare så krävs av respekt för världsopinionen att könet redogör för orsakerna bakom sin abdikation.

Orsaken till denna oavhängighetsförklaring är att de särskilt erfarna medlemmar av det könet – de som grundat föreningen De vita baskrarna – upptäckt att de belackare som vill skylla historiens historiska, nuvarande och kommande lidanden på den vite mannen följer en annan logik än den kristne guden.

Den kristne guden förlåter synd hos den som ångrar sig på ett övertygande sätt. De missnöjda massorna gör tvärtom. De förlåter aldrig någon påstådd synd hos den vite mannen, framför allt inte hos de vita män som av grupptrycket tagit på sig skuld och uppvisar paenitentia cordis, hjärtesorg. Den som skäms får i stället betala. Ju fler vita män som påtar sig skuld för förgånget eller nuvarande samhällslidande, desto mer kommer kollektivet av vita män att påläggas skatter och andra vedermödor. Ju fler människor som upptäcker hur lätt det är att få de vita männen att skämmas och betala, desto fler rekryteras till klagokörerna mot de vita männen.

Bilden ovan av satirtecknaren Victor Gillam driver med dikten ”The White Man’s Burden” som skrevs 1899 av Rudyard Kipling med anledning av USAs koloniala krig i Filippinerna. Läs dikten. Den kan få politiskt korrekta människor att storkna. På Gillams satiriska bild ser man England bära eftersatta grupper upp mot civilisationen och Uncle Sam traska efteråt med den humanitära rödakorsbindeln på armen. USA var en humanitär stormakt.

Dikten var till skillnad från Gillams bild ingen satir. Kipling menade allvar. Västvärlden har avhånat Kiplings synsätt sedan andra världskriget när USA och Sovjetunionen under kalla kriget tävlade om tredje världens, det vill säga de gamla koloniernas, gunst. Då var det en dödssynd att yppa idéer av Kiplings typ. Nu är det kalla kriget slut och västvärlden kan därför ta en ny titt på historien.

Jag har ingen erfarenhet av kolonialismen men väl av neokolonialismen. Jag kan inte tycka att Kiplings perspektiv var helt fel. Den vite mannen har burit en ibland rätt otacksam börda.

Patrik Engellau