IDÉ OCH KULTUR ”Är det där en rasist? En riktig rasist? Håll fast honom för tusan. Ta fram honom i ljuset så alla får se. Peka ut honom! Avslöja honom! Han ska inte komma undan!”

”Vad ska vi göra med honom?”

”Han ska dö. Karaktärsmord krävs enligt värdegrundslagen. Ställ upp honom mot väggen så ska vi stena honom.”

”Vem kastar första stenen?”

”Va?”

”Vem kastar första stenen?”

Ja vem kastar egentligen första stenen? Vem ska först av alla se till att synden får sitt straff, att det goda triumferar över det onda? Den som själv är utan synd? Den som själv aldrig har tänkt något som kan liknas vid en rasistisk tanke?

Vi känner igen historien. Det är i Johannesevangeliet 8:1-11 vi kan läsa hur översteprästerna och fariséerna för fram en äktenskapsbryterska till Jesus och frågar om de inte ska stena henne i enlighet med vad som står skrivet i Mose lag. Jesus ritar något i sanden och svarar frånvarande att den som är utan synd kan kasta första stenen. Ingen vågar börja och snart lägger man ifrån sig stenarna och lommar slokörad iväg. Vad vi ska lära är att vi människor inte ska ha så bråttom att döma varandra för bristande moral när ingen av oss egentligen går helt fri från synd.

Att vara rasist är en av vår tids värsta synder. Det är inte bättre att vara mördare eller barnmisshandlare. Men mord och misshandel är brott som regleras i lag och har mer med konkreta handlingar att göra än med moral och livshållning. Det finns lagar även mot flagranta fall av utagerad rasism, men som vi vet går det också bra att karaktärsmörda människor genom att anklaga dem för att vara rasister utan att de egentligen har gjort något som går att leda till åtal. Det är inte förbjudet att säga att man inte vill ta emot fler invandrare till Sverige, men i mångas ögon är detta ett klart utslag av rasism. Det är också ett tydligt tecken på bristande värderingar och människosyn. Man respekterar helt enkelt inte vår egen Mose lag som heter värdegrunden och därmed är man en oren avfälling som ska sättas i skampålen.

Men har inte Jesus rätt i att vi alla är syndare även om vi alla inte är brottslingar? Har vi inte någon gång felat mot lagen och medvetet eller omedvetet dömt eller bedömt människor utifrån deras ursprung, kultur eller hudfärg? Har vi aldrig generaliserat? Har vi aldrig blivit lite extra oroliga i mörkret när vi ser att det där ungdomsgänget vi möter på gatan består av mörkhyade invandrare? Har vi aldrig uttalat oss lite nedlåtande om araber, somalier, judar, vita sydafrikaner, sicilianare, serber eller danskar?

Jag tror inte ett dugg på att de flesta svenskar inte någon gång har erfarit någon form av skepsis eller misstro eller kanske obehag inför människor med anledning av deras etniska ursprung. Jag tror heller inte på att de flesta svenskar inte någon gång ägnat sig åt den typ av missaktning som kallas de låga förväntningarnas rasism. Man vill kanske väl, men man tror inte att människor från vissa kulturer eller vissa regioner i världen har samma förutsättningar som vi att leva upp till vissa krav.

Däremot misstänker jag (men det här en tanke inspirerad av Sigmund Freud så resonemanget blir svårt att bevisa) att den intensitet med vilken somliga människor fördömer alla former av rasism kommer av en stark självcensur av egna rasistiska tendenser. Det var det som Kajsa Dovstad beskrev så väl i somras när hon i en krönika i Göteborgsposten beskrev hur människor får ”Jimmie-moment” när de ser allt fler invandrare i svenska miljöer. Att få ett Jimmie-moment är att känna ett ögonblick av obehag vid åsynen av invandrare i svenska miljöer som man omedelbart slår bort eftersom tanken att man egentligen inte vill se klungor av mörka kvinnor med slöjor på torget i Söderköping eller Hjo är så förbjuden.

Det här är spekulationer, men jag tror verkligen att många av de tankar som Freud utvecklade för hundra år sedan kring vårt då komplicerade förhållande till sexualiteten idag går att applicera på vårt förhållande till invandrare och invandring. Det intensiva hat man känner mot sig själv med anledning av ens egna förbjudna tankar projicerar man på dem som tillåter sig att säga det förbjudna. Det är han! Det är hon! Det är dom! Rasisterna! Jens Ganman! Katerina Janouch! Ställ dem mot väggen! Fram med stenarna!

Den som är utan synd får kasta första stenen.

BILD: Jesus och äktenskapsbryterskan. Teckning av Rembrandt.