OPINION Om det fortsätter så här kommer jag att bli expert på Mellanöstern vilket inte alls tilltalar mig eftersom jag helst inte vill tänka på dess underutvecklade och ociviliserade kulturer som fortfarande skulle leva som kamelfösande beduiner om det inte varit för oljan. Bara därför kan jag bli klimataktivist.

Enda skälet att jag skulle försöka begripa Mellanöstern är att hotet från islam blir så överhängande att det inte går att undandra sig. Under de senaste dagarna sedan den amerikanska drönarattacken vid Baghdads flygplats som dödade Irans påstått näst viktigaste person, generalen Qassim Suleimani, och hans irakisk-iranske samarbetspartner, terroristen Abu Mahdi al-Muhandis, har två möjliga händelser – som kanske kan ge tips om framtiden – inträffat.

Den första händelsen är att det irakiska parlamentet har röstat med 170 röster mot 0 att amerikanerna ska utvisas från Irak. Det är klart det går att utvisa en främmande kraft som anser att den är en vänlig allierad snarare än en ockupationsmakt. Iraks president måste stödja förslaget men eftersom han lovat att göra det ser det ut som en allvarlig prestigeförlust för USA.

Men sedan visar det sig att Iraks parlament inte bara har 170 ledamöter utan 328. De övriga 158 ledamöterna som består av kurder och andra minoriteter kom inte till mötet eftersom de antagligen vill att USA ska stanna i Irak. Det verkar som om parlamentsskolkarna är sunniter medan de parlamentsledamöter som röstade mot USA är shiiter.

Den andra händelsen är att USA under söndagen deklarerat att dess fortsatta strider mot ISIS kommer att i alla fall tillfälligt inställas. ISIS är sunniter.

Er korrespondents, det vill säga min, tolkning är att president Donald Trump har resonerat ungefär lika klokt som du eller jag skulle ha gjort, nämligen att USA inte kan fortsätta att kriga mot två olika krafter som är varandras dödsfiender, nämligen sunniter och shiiter. Det är ju detta USA hittills gjort. I Syrien, exempelvis, har man utsett såväl det sunnitiska ISIS som den shialutande alawitiske presidenten Bashar al-Assad till fiender. Möjligheterna till överraskande och obehagliga komplikationer är troligen oändliga om man ska kriga mot två fiender som hatar varandra.

Därför förmodar er korrespondent, fortfarande jag, att den lyxigt överlägsna amerikanska attityden att inte välja sida när underlägsna folk bråkar med varandra har lidit nederlag. När Trump upphör att kriga mot ISIS så betyder det att USA tagit ställning för sunniterna mot shiiterna, det vill säga för Saudiarabien mot Iran.

För militanta extremistiska sunniter som ISIS är detta troligen det bästa de kunnat önska sig. För mer moderata sunniter som Saudiarabiens härskare är situationen besvärande ty även om de iranska shiiterna är deras huvudfiender så är de rädda för vad mullorna i Teheran kan hitta på. Den saudiska regeringen framhäver att den inte haft en aning om attacken mot Suleimani. Kronprins Mohammed bin Salman av Saudiarabien har skickat sin lillebror tillika vice försvarsminister Khalid bin Salman på resa till Washington och London för att uppmana till försiktighet. Prins Khalid kommer enligt uppgift att besöka Vita Huset och representanter för den amerikanska försvarsmakten.

Om er korrespondent vore Donald Trump skulle han vara rätt sur när kronprins Mohammed, som Trump motvilligt förlåtit för det bestialiska mordet på den saudiske journalisten Khashoggi, tycks fega ur och låta USA ta hela ansvaret för kampen mot kronprins Mohammeds huvudfiende shiiterna.