IDÉ OCH KULTUR Det Goda Samhället bjuder in till tre seminarier i januari och februari kring frågan om mansrollens aktuella status. Hur mår den svenske mannen? Vad förväntas av en man? Finns det manliga dygder? Paula Ternström leder och introducerar.

Är mansrollen på dekis? frågar jag publiken på biografen Zita efter vår premiärvisning av dokumentärfilmen ”Vägen till jämställdhet?” Det är min filmkollega Johan Holtzberg som försiktigt uttryckt en oro. Det blir obehagligt tyst och jag tänker att jag nog klampat i klaveret som ställt denna fråga. Efteråt kommer flera män fram till mig och säger att det här vill de tala om, men just då vågade de inte säga något.

En 23-åring säger till mig: ”Hur ska man vara som man? Hur jag än gör blir det fel. Antingen är jag för på eller också för av.” En intellektuell man säger: ”Det är den västerländske mannen som har tappat sin manlighet, inte de andra.” Min vän Hassan säger: ”Det är krig. Ingen man vågar närma sig en kvinna längre.” Min albanska väninna säger: ”Den svenske mannen har gått från vikingasvärd till dammvippa.” Och det finns en förtvivlan i hennes röst: ”Det finns inga riktiga män längre. De få som fanns har åkt ut med metoos badvatten. Nu finns bara avmaskuliniserade pk-män kvar.” Min holländska väninna säger att det handlar om pengar och karriär: ”För att få statlig finansiering eller månadslön måste du uppvisa ett politiskt korrekt beteende.”

Själv tänker jag att vi inte får se riktiga män ens framställas på teaterscenen längre. De ”farliga” manliga karaktärerna har satts i karantän på obestämd tid. En manlig musikervän konstaterar bittert i pausen på Folkoperan att kvinnor nu får axla de farliga männens roller och att publiken får jubla när kvinnor utför våldsdåd på scenen. Inte ens Mackie Kniven fick vara farlig längre på Folkoperan. En föreställning utan normkritiska perspektiv har svårare att få finansiering. Vem sa att kulturen var fri? Mitt feminina jag vrider sig i vånda. Men jag är kanske från en svunnen tid. Eller från fel land? ”Du har ett nordiskt skal men en blattesjäl”, säger den marockanska väninnan. Och kanske är det så. Jag passar inte in. Jag vill inte lyfta min väska själv. Den är för tung. Jag orkar inte. Är det bara jag som inte orkar? Sverige har blivit ett slags könsstympat samhälle där alla blir hen.

Behöver vi inte spegla oss i könsroller? Ungdomsgäng har kriminella våldshjältar och medelklassmannen läser Jordan B. Peterson i smyg och hoppas på upprättelse. Men de flesta män är alldeles tysta och låtsas som ingenting. Det är en del av mansrollen, säger den intellektuelle.

Vi måste tala om det här, säger Patrik Engellau, Det Goda Samhällets chefredaktör till mig. Han frågar om jag vill hålla tre seminarier kring mansrollen. Min hjärna börjar genast arbeta.

Hur mår den svenske mannen? Hur ska en man vara? Vad förväntas av en man? Går vi mot ett matriarkat? Kvinnor dominerar högre utbildningar och männen halkar efter. Somliga sitter ensamma framför datorn och blir troll. Vad händer om mannen känner sig nedvärderad? Onyttig? Inte fyller någon funktion? Tanken är skrämmande, men polariseringen och demoniseringen pågår för fullt och den svenske mannen verkar stå som fastfrusen. Avväpnad. Det gör mig ont. För vi älskar ju varandra. Vi behöver varandra. Hur blev det så här? Är allt metoos fel? Har mannen förlorat sin manlighet? Och vad är egentligen manlighet?

Enligt Jack Donovan (författare till den i maskulinitetskretsar hyllade ”The Way of men”) kan man identifiera fyra dygder som alltid ansetts vara specifikt manliga oberoende av kultur, tidsanda och moral. Det handlar om styrka, mod, kunnighet och ära. Donovan konstaterar att dessa dygder endast kan mätas mellan män. Du kan inte mäta din manlighet gentemot andra kvinnor eftersom de inte lever efter samma måttstockar som män. Donovan noterar att de flesta västerländska män saknar manliga gemenskaper där kvinnor inte ingår. Det går stick i stäv mot vår könskvoterande kultur där könet inte skall spela roll, men ändå gör det eftersom vi hela tiden tänker på det. Ann Heberlein skriver på sin blogg Heberleins etik att vi behöver återupprätta de manliga dygderna mod, ridderlighet, lojalitet och styrka. ”En man som utövar ridderlighet kommer aldrig att tvinga sig på en kvinna, tar hand om sådant han har ansvar för och ingriper när andra män inte lyckas leva upp till ridderlighetens ideal. En man som uppträder ridderligt kommer aldrig någonsin att hängas ut som en förövare på nätet.”

Idag när jag frågar män om manliga dygder verkar många inte veta vad jag pratar om. Gentlemannen tycks vara utrotad och mansrollen är otydlig och kanske borttappad. Vi har länge haft fokus på kvinnorollen. Är det inte dags att sätta ljuset på mansrollen? Detta och mycket mer kommer att diskuteras på de tre seminarier jag leder på Det Goda Samhället och som i efterhand kommer kunna ses på DGS-TV på Youtube.

Den 21/1, 28/1 och 4/2 kl. 18-19 arrangerar Det Goda Samhället Paulas timme om ”Mansrollen i förfall?” Varje samtal har speciellt inbjudna gäster. 21/1 kommer Love Almquist, historiker; Hassan Sidibaba, livvakt; Emanuelle Davin, regissör och Wille Crafoord, musiker. Samtalen kommer att filmas och sedan sändas genom DGS-TV.

Vill du vara publik? Anmälan till: paula@paulaternstrom.se

Endast ett fåtal platser. Först till kvarn.